Det har gått en serie bra dokumentärer på SVT. Friktion heter den. En mycket kunnig programledare, David Fjäll, med två gäster visar kortare dokumentärer och diskuterar öppen men ganska opolariserat vad vi ser. Det här är inte så lite ovanligt i en TV-kanal där man alltför ofta och alltför öppet tar en klar ställning för eller emot. Men David vågar leda programmet på en lina smal som en sytråd och väl nerkletad med bananskal utan att halka.

i ett av programmen behandlades en växande alternativ ekonomi, som i mycket byggde på internet. Man tog upp nya företeelser som taxiverksamheten Uber och hotellverksamheten AirBnB.
Det man såg från delar av världen var att taxichaufförer tappade kunder eftersom de inte kunde konkurrera på samma villkor som Uber-chaufförerna och hotellägare som jobbade 24/7, inte kunde tävla motbdem som hyrde ut sin bostad till turister.
Lokala taxiföretag och hotell, hade, i motsats till de internetbaserade företagen att betala skatt, betala anställda rimliga löner. Ett hotell fick ha en viss bemanning oavsett om hotellet var fullbelagt eller halvfullt.
Många av de alternativa (web)verksamheterna hade inte samma krav på sig. Man kunde hyra ut sin lägenhet utan att, som hotellet längre ner på gatan, betala skatt för inkomsten.
Och hur skulle det sedan se ut när hotellen bommade igen och taxiföretagen förklarat sig i konkurs? Var skulle affärsresenärer bo, och hur skulle de transportera sig mellan flygplatser och arbetsplatser?

Häromkvällen slog det kontinentala klimatet till i Chicago med full styrka. Regnet vräkte ned och staden lystes upp av blixtar som avlöste varandra med sekunders intervall. Det gick inte att uppbringa en taxi, allt fullbokat. Däremot fungerade Uber, men i motsats till taxibilarnas taxor, hade Uber-förarna höjt sina taxor till det femdubbla. Hur mycket av de inkomsterna kom staden tillgodo i form av skatt.

Det är alldeles för lätt att uppskatta privata initiativ, att kunna boka transport och boende via en app i telefonen, men vi glömmer att vi samtidigt gynnar skattesmitare som smyger iväg med pengar på samma sätt som storföretagen, men då vi ser en fet gubbe med frack och cigarr i mungipan (sinnebilden för en tvättäkta kapitalist) ser vi en revolutionär samhällsutvecklare i privatbilen som kör turister runt i stan. Märkligt, kan man med rätta tycka.

Nämnde jag Zuckerberg, förresten ….???