Näst julen är nyårshelgen årets jobbigaste högtid. Nu ska det blickat framåt, bakåt och åt sidorna och kanske uppåt och nedåt med. På radion skulle en lista av årets mest spelade låtar presenteras. Låter ju självuppfyllande och jag får sura uppstötningar av Satan I Gatan och Välkommen In. Nu skulle jag inte gnälla över våra erbarmlig usla svensktoppsartister utan själv försöka blicka framåt och bakåt (uppåt, nedåt och åt sidorna).

Det där med att ringa in en viss tidsperiod i 365 dagar och där det finns en bestämd början eller ett bestämt slut är besynnerligt och varför mitt i vintern? Nyårsnatten är inte ens årets längsta. Det lär ha funnits civilisationer som börjat sitt år på midsommardagen och till och med vid vår- och höstdagjämningen. Lägg därtill att när årets höjdpunkter ska utses brukar tillbakablicken bara räcka några eller några månader., även om tsunamin i Japan i början av året och massmordet i Norge i somras kommer att eka mycket länge.

Jag har en längre tid (någon vecka) haft funderingar kring det där med privatiseringar. Apoteket Doc Morris lägger ner här i Vänersborg och jag tvingas återigen köa i evigheter på “riktiga” apoteket därför att apotekspersonalen är för serviceinriktad. Jag och alla andra kunder måste till varje pris ha en 10-minuters undervisning hur mediciner vi redan haft i åratal ska användas.
Jag har förståelse för att apoteksväsendet konkurrensutsätts (privatiseras) eftersom det är lättare att se ett apotek som en specialaffär, på samma sätt som en sko- eller radioaffär.
Värre är privatiseringar som görs av mer ideologiska skäl och där allmännyttan definitivt kommer i skymundan. Varför i hela glödheta ska bilprovningen privatiseras? Det är väl påvisat att INGA fördelar kommer från att bilprovningen läggs ut på entreprenad – tvärtom.
Ett annat populärt privatiseringsprojekt är äldrevården där speciellt vårdbolaget Carema fått utså himla massa kritik på alla sätt och vis. Det är en ren katastrof att vårdtagare behandlats så illa de gjort och att personal snålat in på mat och material. Det här är ju i och för sig inget typiskt för Carema utan sådant här har vi sett i den offentliga vården också. Men lägger man därtill det faktum att Caremas ledning gjort sig grova pengar genom att snåla i verksamheten är värre än en “ren katastrof”.
Redan idag är kostnaderna för äldrevården höga och att skattepengar som rimligen borde gå till att upprätthålla någon sorts basstandard för äldre och sjuka ska inte hamna på nummerkonton i skatteparadis. Hårddrog man det lite kunde man i stället tycka att OM privata vårdföretag kan bedriva verksamheten billigare borde anslagen till dessa bolag skäras ner. Idag går det tre förvärvsarbetande på varje pensionär, om något decennium är det två arbetande som ska försörja varje åldrig människa – den ekvationen skulle jag vilja se en lösning på.

Gunnar Lidell fick en fråga på ett KF-sammanträde i somras om kommunens beredskap i händelse av en akut SAAB-kris. Han visade ingen större oro och såg just inga framtidshot som att en stor bilfabrik som skulle försvinna. Idag vet vi egentligen inte mer än vi visste för ett halvår sedan. Konkursen som meddelades strax innan jul kan ju innebära flera tusen arbetslösa i vår region eller det kan vara den långsiktiga lösning Viktor Muller aldrig kunde ge SAAB-jobbarna.
Två frågor väcks:
Har man i Vänersborg seriösa idéer om ett aktivt näringslivskontor vars huvuduppgift är att locka nya företag till kommunen och “vårda” de som redan finns här?
Kommer de satsningar regeringen vill göra att komma ALLA arbetslösa i kommunen till nytta eller är de öronmärkta åt SAAB-jobbarna enbart?

Det var ett drygt år sedan jag själv hamnade i politikersmeten och tycker det är oerhört intressant. Tänk om, säg, hälften av alla fullmäktigeplatser kunde vara av ledamöter som endast fick sitta en period. Dels skulle folk få en fördjupad känsla för demokrati, dels kunskap om hur en kommun fungerar. Jag blir glad när jag ser Gatukontorets gubbar och bilar ute på stan – jag sitter ju med i den nämnd som “dikterar” det arbete som ska utföras. Som ledamot i Vänersborgsbostäders styrelse har jag fått en annan syn på allmännyttan.
Vad gäller det politiska “livet” i övrigt har Stefan Kärvling på ett mycket rakt sätt beskrivit detta på sin blogg men kort kan väl sägas att det råder stiltje i kommunen trots att det blåser 20 sekundmeter ute (igår). Det verkar inte vara någon skillnad att kommunen nu styrs av de borgerliga och vad gäller den kommunala utveckling som skulle ge kommunen en befolkningsmängd på över 40.000 inom några decennier lyser med sin frånvaro – det är letargi och apati som råder.

Senaste veckan (två dagar på jobbet) har jag hört redovisat hur Kjell Peterson levt lyxliv för skattepengar i Bryssel. Det framgår av den granskning som P4 gjort att snubben håvat in en kvarts miljon (!!!!!) i månaden och i princip inte genererat någonting. Tydligen har inte styrelsen funnit något anmärkningsvärt i det ultragenerösa avtal Kjell har haft eller haft några åsikter om hur han har skött sitt uppdrag. jag tycker att Vänersborgs kommun ska hoppa av den här karusellen för att markera ett avståndstagande från korruption.

Så om jag ska göra en lista då, hur skulle den se ut:
Årets Händelse
Resan till USA under hösten och att vi träffat ett och annat barn.

Årets katastrof
Tsunamin som dränkte tiotusentals människor i Japan

Årets musikhändelse
Måste ju vara Kate Bushs album 50 Words For Snow.

Årets diktator
Kim Il Jong – att kunna gå vid tre veckors ålder och prata vi åtta veckor är inte illa. Undrar om Stalin, Mao Tse Tung och Moammar Ghadaffi fixade det när de var små??

Årets elände
Kompisen Michael Karlsson som beslutat sig att vara en god far och slutat köra bussar runtom i Europa och börjat köra lokaltrafik för att ha tid åt sin grabb, dog i en trafikolycka några veckor innan jul.

Årets sämsta
Måste ju vara all svensk dussinmusik som dränker lokalradion P4 Väst.

Årets nyårslöfte
Vi kör samma löfte som sist – att inte avge något nyårslöfte nästa år.