Nu måste jag erkänna att jag inte följt alla turer i det här mangafallet, där en person dömdes för innehav av tecknade bilder i två instanser och som nu friats i HD med en rereservation att en av bilderna han hade i sin samling var för realistisk.
Sådana här fall ger men rysningar av flera orsaker.
Jag inbillar mig att lagen (barnpornografi-) kom till för att skydda barn och unga mot övergrepp och mot att utnyttjas och kränkas, rimligtvis bör ju allt krut läggas på personer som ger sig på barn och inte på folk som får en kick av att titta på fantasibilder.
Och vem är att titta på teckningar och bestämma om det verkligen är barnporr? Jag läste på tal om detta några rader om lagstiftarnas intentioner och blev väldigt paff. Bilder där modellerna visserligen var tillräckligt gamla men som skulle föreställa minderåriga skulle också bedömas som barnporr. Återigen, någon ska sitta och tycka och utifrån sina fördomar och åsikter avgöra om något är brottsligt eller ej.
Det här är ett solklart fall av en sorts åsiktsförtryck; människor döms för sina åsikters och tankars skull. Vibbarna från Orwells 1984 och tankepolisen känns klart och tydligt.
Jag riktiga brottslingar som skadar människor och inte dagdrömmare som som sin höjd kränker en streckgubbe.
