Hör Sveriges demokratimagister … f’låt demokratiminister … yttra sig om islamofobi. Hur i hela glödhelvete en männsika som inte är medicinsk skolad kan uttala sig om folks psykiska hälsa är en gåta för mig.
Fobier är något som rimligtvis bara människor med en medicinsk/psykologisk utbildning torde kunna uttala sig om. Att kalla folk islamofober (eller andra fober för den del med) är ju bara att sätta stämplar på folk och undvika att faktiskt ta en diskussion om, i detta fall, fascistiska religioner, vilka inte har något med demokrati, jämställdhet eller människors friheter att göra. Nu har ju INGA religioner (men något undantag) med demokrati att göra. Undantaget kan kanske bara utgöras av Society of Friends (kväkarna).
Under decennier har man försökt demokratisera och avväpna svenska kyrka. De medlemmar, präster och lekmän som ville hålla sig till Bibelns budskap förföljdes och jagades bort, kallades kvinnoprästmotståndare och annat. Därmed kom “jordens salt” att bli “jordens fadda smak”. Många av kyrkans “tappra riddare” var också politiskt engagerade och kämpade för de värden som de som idag befinner sig mitt i “åsiktskorridoren” säger sig kämpa för. Hyckleri!
Att bränna ner kyrkor, synagogor och moskeer är ett djävla brott, men att kalla vara och annan som har en bestämd och (kanske ofta) helt korrekt åsikt om en av dessa sketna förtryckarreligioner för “islamofober”, “kristofober” och annat är ju bara att placera sig på samma avbytarbänk där Mussolino, Franco, Pinochet och andra ärklefascister.
Det är tillbörligt rätt och saligt att ha en skeptiskt, för att inte säga avvisande, åsikt om islam och andra religioner.
Inget gott har kommit från religionerna och inget gott kommer att komma. Att de som bekänner sig till en religion får göra det är en sak, men det betyder ju inte att samhället ska behöva böja sig för vidskepelse och religiösa vanföreställningar.