Jag blir ibland så irriterad på mig själv, kommer på så mycket jag vill ha sagt men glömmer hälften och sedan inte kan få tummen ur röven och skriva mina funderingar. Ibland skräms jag av dem för de är inte ofta så speciellt politiskt korrekta. Om de är korrekta spelar inte så stor roll men de måste passa i åsiktskorridoren …
Sitter och tittar på mitt tredje barnbarn som vaggats till sömns i en automatisk vagga, amerikansk modell, på sjunde våningen i ett bostadshus i Chicago. Vi har, sedan vi kom hit för två dagar sedan hunnit dryfta flyktingsituationen i Sverige, illdådet i Trollhättan, Donald Trump och alldeles nyligen svensk sjukvård.
Jag börjar med Trump, denne besynnerlige figur som antingen startar talapparaten utan att koppla in hjärnan eller som det uttrycktes, “han kommer från företagsvärlden och har en annan syn på hur man styr ett land”. Det här var något vi pratade om på fredagsfikat på jobbet med gäster som var förbi och ville önska oss en god jul. Vi har ingen regering i Sverige. Vårt statsminister är så blek och vankelmodig att han knappt kan sägas regera landet. Det är först när landet tagit meot flera gånger föer migranter och flyktingar som han reagerar och då så kraftlöst att resultatet blir minimalt. Någon journalist tyckte att man såg en större statsman i Anders Ygerman, alltid välklädd och med en förmåga att inte mumla massa rappakalja som Löfven. Det skulle vara intressant med fler politiker som inte kommer från partiernas plantskolor, utan har en mer effektiv syn på hur samhället ska regeras.
Det är väl inget att förundras över att det blir skit när ett visionslöst betongparti ska samregera med ett parti som är så högt i det blå det bara kan komma. Miljöpartiet har definitivt inte i en regering att göra (och tittar man lokalt i Vänersborg, ser man exakt samma tendens – grov oförmåga att driva en pragmatisk politik. För att få vara med och röra i grytorna kan man göra avkall på allt man hållit som heligt) och man skrattar hånfullt åt Åsa Romson som står och gråter i TV när regeringen tvingats fatta ett beslut som borde fattats för ett halvår sedan.
“Religion och sex ska stanna i hemmet”, sa vår fikagäst på jobbet. Slår man på reklamtvkanalerna är de fyllda av konstiga program där unga människor, bönder och präster samlad för att hångla, supa till det och prata massa skit. Vad man rimligtvis borde göra inom hemmets fyra väggar ska idag visas upp för allt och alla. Har man dessutom en sexuell läggning som till hör den nya normen – ickenorm, måste den också trumpetas ut, institutioner ska betala stora pengar för att bli “certifierade”, vad fasen det nu innebär. Man kan vara betydligt mer tolerant och vidsynt utan diplom än med diplom och ett stort hål i bokföringen.
Jag hörde någon beklaga sig att dennes barn på en skolutfärd bara hade de religiöst neutrala kycklingkorvarna att äta, och de var rejält äckliga. I ett sekulärt land borde de som har religiösa preferenser få stå tillbaka. Frankrike har gått mycket långt med att hålla religiöst mumbojumbo borta från samhället, något vi borde göra också. I, den i och för sig excellenta, TV-serien Allt För Sverige, möter vi emigranter som tog sig till USA för att undkomma religiöst förtryck och trångsynthet. Kyrkan hade stort inflytande på samhällslivet och människornas liv och leverne men en aktiv politik har successivt befriat oss från svartrockarnas inflytande. Ska det vara så att vi är tillbaka? Ska vi tvingas anpassa oss efter de som tillför fascistiska religioner?! Tydligen är det så, och det är en skam att de partier som borde kämpat mest för att bibehålla en sekulariserad inställning i landet är de som värnar mest om vidskeplighet och de galna fantasierna, kallad religion.
Religion och sex hör hemma i hemmet!
Jag vill strax kila och kolla sprit på Binnys, en stor sprithandelskedja, men nämner bara i förbigående svensk sjukvård. Hustrun vaknade med svåra ryggsmärtor men fick tid hos kiropraktiker som tog sig tid, gjorde en analys av läget och satte in en akutbehandling. Tid för magnetröntgen är beställd till imorgon. Allt har ett pris, men är man sjuk så är man och då ska man ha behandling. I Sverige handlar det om att spara pengar till landstingspolitikernas orimliga löner, till spårvagnar av balsaträ, till besynnerliga politiskt korrekta kulturevenemang och annat som inte heter sjukvård. Har man svåra åkommer heter det “fysisk aktiviter på recept och kom tillvaka om det inte blir bättre”. Folk kränks för att de nödgas ange om de är mans- eller kvinnfolk när de fyller i en blankett på sjukhuset men de kränks inte när de förvägras en diagnos, tvingas vänta månader och år på att träffa läkare och kanske ännu längre för att bli behandlade. Här i USA häpnar människor inom vården när jag berättar. Men USA är ju den store satan, inte bara för muslimerna ….
Nu är det snart jul och jag lär nog inte skriva mer i år. Delvis lathet, delvis ambivalens och delvis rädsla för att bli omknullkuffad i åsiktskorridorerna gör mitt skrivande ganska infrekvent, men hur som helst, ni två, tre som läser mina epistlar, ha en god jul och en tillönskan om ett gott nytt år.