Idag är det internationella kvinnodagen eller som man säger i Ryssland – 8e mars, fast på ryska då.
I Ryssland och det som föregick Ryssland den stora och socialistiska republiken SovjetUnionen var åttonde mars en stor dag. Det var och är fortfarande en helgdag. Men i motsats till västvärlden gick man inte ut och viftade med banderoller och krävde ökande jämlikhet (eller jämNlikhet om man så vill). I Sovjetunionen hade man till stor del inför jämlikhet; det fanns inga löneskillnader, utbildningar var öppna för alla. Samtidigt existerade inte kvoteringar utan alla människor bedömdes efter sina meriter.
Dessutom hade mammor helt unika möjligheter att vara hemma lång tid och “bonda sig” med sina barn. Det är annat än Sveriges betydligt kortare mammaledighet som dessutom kvoteras så pappan MÅSTE ta ledighet för att pengar ska betalas ut – tala om att spränga sig in i våra sovrum och diktera våra personliga liv.
I Ryssland/Sovjet är/var kvinnodagen en familjeangelägenhet; man samlades hemma och firade familjens kvinnor med skumpa, chokla och blommor. Man åt gott och umgicks.
Hade männen ingen dag då? Jorå, fast det var mer av försvararnas dag, dagen då man firade de som försvarade socialismen och moderlandet – männen.
Idag har Metro (mitt favoritskittidning) kommit ut med ett nummer som är extra PK-kryddat. Nyheter från världen?! Knappast men bara feministskriverier. Igår publicerade tidningen en undersökning hur svenskar reagerade på “feminism” och många, väldigt många var negativa. Orsaken troddes vara att många vill ha jämlikhet men metoderna att nå dit skapade definitivt konflikter. Det kan jag definitivt skriva under på; att vara feminist kan visst vara att tycka att alla ska bedömas efter sina meriter och inte efter kön, men att tycka att de metoder som föreslås från vissa håll skapar ett mer ojämnlikt och utarmat samhälle. Man kan ju ha socialistiska Sovjetunionen som förebild!
