… det är människor. Eller kan det vara tvärtom.
När jag förbereder mig inför mitt möte på Chicagos stadshus imorgon försöker jag läsa på så jag inte startar samtal om självklarheter.
Dock är det två saker jag fastnat för.
Bloomindale Trail, en gammal järnväg genom bebyggelsen och som nu blivit en långsträckt park. Jag ska besöka den strax alltmedan rörmokarna får fixa handfatet. Det var mycket ståhej när man gjorde om en liknande järnväg till park i New York, men den här har man aldrig nämnt.
Sedan var det detta med gängvåldet, ja allt dödligt våld i Chicago där skjutvapen varit inblandade. Här sker mord nästan dagligen och det är främst unga människor som står för våldet och unga människor som är offren. Jag läser en rapport som är inriktad direkt på de skjutvapen man konfiskerat och kan binda till brotten. Och när man läst den inser man att det inte alltid är människor som dödar utan vapnen; inga vapen – färre mord.
I rapporten jämförs Chicago med New York och Los Angeles, där dödligt våld pga skjutvapen är mycket lägre pga av striktare regler för inköp och hantering (vidareförsäljning och langning).
Till Chicago strömmar vapen från närliggande stater med slappare regler, men man ser att ett fåtal vapenhandlare i Illinois står för en stor del av de vapen som använts vid mord.
Jag ska inte återge rapporten utan förutsätter att de flesta klarar av att läsa rapporten själva.
TRACING THE GUNS: The Impact Of Illegal Guns On Violence In Chicago
