Sådär. Årets sista fullmäktige möte är avslutat och
avätet, men vilket djävla tröttsam och ointressant tillställning det var. Värre
än att se gräs växa, färg torka och betong brinna.
Hur
i helvete kunde några få punkter på dagordningen ta så lång tid att klara av,
när egentligen ingen hade något att säga i någon fråga och när någon sade något
…. suck!
Lars-Göran
är saknar den elegans och kvickhet som hans företrädare, Anders Forsberg hade.
Med kvickhet menar jag inte bara snabbhet utan också lite kärv humor. Jag tror
en del tid spilldes på brist på rapphet.
En
hel del tid gick åt till OT (Off Topic – alltså prata som inte hade med ämnet,
mer längre ner), och mycket tid till att konstatera självklarheter och förklara
dem ett par gånger till så alla skulle förstå.
Som
alltid finns det små ljus på den annars tunga blöta decemberhimlen. Lidells lite
torra och underfundiga humor och ofta eleganta sätt att säga saker så det låter
intressant uppskattas. Likaså kan Bo Carlsson säga saker som är så idiotiskt
självklara, men som ingen i församlingen fattat innan han ställer sig i
talarstolan. Bo behöver sällan någon mikrofon.
Kan
det vara den dalsländska jorden som gett dessa herrar verbal förmåga. Lena
Eckerbom Wendel, brukar också tillhöra dem som förklarar det självklara, det
väldigt praktiska och lagbundna (inte nödvändigtvis Sveriges lag), men hon
närvarande inte i talarstolarna.
Marianne
Ramm, ska ha en liten stjärna också. Hon har en förmåga att ta de svagaste parti
och säga rätt saker på rätt saker – vi förstår hennes patos och etos. På samma
sätt kan Tove af Geijerstam läsa lusen av dem som inte fattat det där med att vi
är alla människor, utan att låta ond, arg, uppriven eller grinig. Vi förstår
henne precis ändå.
Annars
blir det ingen lyssnande, ja, utom när Kurt Karlsson ställer sig i talarstolen
och får predika om sitt favoritämne, oavsett om det finns på agendan eller ej.
Det han säger är tyvärr så kantigt, fullt av generaliseringar och felaktigt
dragna slutsatser och om man skulle göra som han ville skulle man förvärra
problemen, inte tvärtom.
Dessutom, eftersom SD inte får gehör för sina idéer, ofta
då de är utanför kommunens mandat kan man från partiets sida hävda att deras
politiker är motarbetade, mobbade, kränks när de försöker föra sin talan.
Partiets kommunpolitiker lär ju aldrig berätta att de var ute i ogjort
väder.
Det som bekymrar mig är Välfärds … jag menar, Medborgarpartiets inlägg och synpunkter när det kommer till Vänersborgsbostäder och ärenden som har med bolaget att göra. Man begär återremiss på ärenden som handlar om information, och förra veckan ville man ha garantier, när bolaget begärde utökad borgensram, att inget kunde drabba medborgarna.
Har man då inte förstått att en tredjedel av borgen handlar om lån tagna för att bygga alla äldreboenden på Niklasberg och om borgensramen inte utvidgas blir det inte en enda social fastighet, inte ett trygghetsboende, för kommunens “viktigaste” bolag – fastighetsbolaget har inga muskler alls.
Kanske mer relevant är SDs invändning. Partiets representant, Anders Strand, Han efterlyste en konsekvensanalys innan större investeringar görs och det är väl nästan självklart.
De här analyserna görs inför varje större beslut i Vänersborgsbostäder och i det ögonblick man kan skymta några hot, stoppar man.
Annars kan jag bara säga att laxrullen på den lilla tallrik som serverades under mötet var riktigt smaskig.
