Smaka på den!
Vi har ju något som kallas faktaresistens, bäst exemplifierad av Trumps Alternativa Sanning, åsiktsremanens är något helt annat.
När Trump berättar hur många som kommit och tittat på honom medan oberoende källor tycker han överdriver kraftigt, då pratar han om alternativa fakta. När protestanterna som försöka rädda Sollefteås sjukhus pratar om tiotusentals demonstranter fast det bara är några tusen, då kan vi prata om faktaresistens.
Samma resistens finns hos många religiösa grupper som hävdar att en sorts stålmannen i gudaskrud skapade världen för bara några tusen år sedan, då är det faktaresistens.
Och den resistensen känner vi igen när SD debatterar invandringspolitik och samma resistens ser vi ofta också när deras motståndare debatterar invandringspolitik.
Så finns det plats för ett nytt begrepp?
Jajamensan! Så sant om gud aldrig funnits och … nä vi säger inte mer där.
Morgan Johansson blir intervjuad om gängkriminaliteten och framhåller att ett effektivt medel mot denna är längre fängelsestraff. Då presenteras fakta att kriminella har räknat med straffen i sin “budget” och att sitta fem eller tio år spelar ingen roll.
“Jag tycker ändå …” börjar Morgan Johansson.
Han har fattat att där finns fakta och dessa är troligen djävligt sanna, men han har sin åsikt, och precis som det oftast kvarstår en viss restmagnetism i en elektromagnet – REMANENS – stannar hans åsikt kvar, trots att han säkert accepterar och tror på den fakta han föreläggs.
Många uttryck som “Så här har vi alltid gjort”, “Det sitter i väggarna” är typiska remanensuttryck.
Låsta av fixa idéer, av ideologier och religioner och bara av en tanke att låta kraftfulla och beslutsamma låter vi fakta stå åt sidan därför att “vi ändå tycker …”.
Vi hör det när man ska genomföra reformer: “Vi tror att när vi …. kommer det här att hända”, trots att man läst igenom remissunderlag och undersökningar.Nej, man förkastar inte fakta men man låter sina åsikter klistra sig kvar och ge avtryck i besluten.
Någon skrev i ett forum om en behandlingsmodell för hustrumisshandlare och som praktiserades i Norge. Man tittade på att använda denna och mycket framgångsrika metod i Sverige men det sägs att påstötningar av feministiska rörelser fick svenskarna att lägga ned eftersom den stod i konflikt med feministiska värderingar. Om denna historia är sann är detta ett paradexempel på åsiktsremanens.
Skolresultaten är ett annat typiskt exempel. Man vet vad det stora och grundläggandet problemet är när det gäller svenska skolbarns dåliga resultat i olika undersökningar, men likväl när man ska komma med åtgärder är det lärarvikarier, stora klasser, ingen skolfruktost och mycket annat som måste åtgärdas.
Ni minns väl anekdoten (har jag dragit den förut) om pojken som går där och tittar i marken under en gatlykta. En man går förbi och undrar vad pojken letar efter.
– Jag har tappat min peng.
– Var då?
– Därborta, säger pojken och pekar in i mörkret bortanför gatlyktans ljus.
– Men varför letar du här, då?
– För att det är ljusare här.
ÅSIKTSREMANENS och det var jag som kom på det!
