Fotboll är en lagsport. Friidrott är en (oftast) individuell sport (flera grenar) och
skidskytte likaså (stafett är ju mera av en lagsport). En idrott av individuell
karaktär är ju ganska trevlig. Man kan ju dels tävla mot andra och dels, om man
inte är världens bästa sprinter, höjdkoppare eller spjutkastare, tävla mot sig
själv och sina personliga rekord. Fotboll och andra lagidrotter kräver dock
samarbete.
I något annat sammanhäng filosoferade jag över Liverpools fotbollslag, vilket
förresten förlorade mot Real Madrid i Champions League. Man hade tidigare i år
blivit av med lagets stora stjärna och man kunde ju tycka att laget skulle
haverera. Men på samma sätt som svenska landslaget tvingats spela på ett annat
sätt när Zlatan varit borta fick Liverpoolspelarna byta taktik och, vad jag
förstår, spela mer som ett komplett lag och inte bara på sin stora stjärna. Och
så har ju svenska landslaget också nödgats göra, vilket inte innebär att lagen
blivit sämre utan kanske tom starkare.
Ingen skugga behöver falla över vare sig Liverpools mästermålgörare eller Zlatan, båda
oerhört skickliga spelare men som lagspelare har de inte riktigt nått
fram.
Samma idéer kan man ha om företagsledare; vid vissa perioder i ett företags livscykel
måste man ha olika sorters ledare. Man måste ha dem som kan entusiasmera och stå
i fören på skutan vid uppstart, andra som han förvalta när företaget tryggt
seglar framåt och helt andra kvaliteter när företaget ska avvecklas. Ingen är
sämre än andra, men fel folk på fel plats vid fel tidpunkt kan ge oväntade
resultat.
När vi ska vinna VM, kan vi inte enbart skjuta långa bollar på Bengt; alla måste ges en chans att bli en bra lagspelare.
