Nu är den djävla sommaren här … Fast jag tycker inte den är SÅ djävlig. Det är mer det den fylls med som ger mig sura uppstötningar.
Just nu pågår Almedalsveckan, årets största politiska nonsensarrangemang. Allehanda politiska institutioner och påtryckningsgrupper samlas för att göra av med massa pengar. Det här är knappast ett uttryck för demokrati, vad nu demokrati är.
Allt som sägs och mumlas där på Gotland ska snappas upp av reportrar journalister och tuggas och ältas av politiska kommentarer på radio, TV och i pressen.
VÄDRET!! Det svenska sommarvädret är ett kärt hatobjekt. En svensk överskattad popartist sjunger att “sommaren är kort, det mesta regnar bort”. Regn är inte kul. Hellre lite svalka men regn gör mig knottrig på insidan. Å andra sidan är hetta inget kul heller. Vi upplevde över 50 graders hetta i Death Valley för några år sedan. Det var snudd på outhärdligt och jag förstod varför man rekommenderades att ta med sig ohemula mängder vatten.
Jag skulle däremot aldrig välja en resa till soligt resmål i händelse att den svenska sommaren skulle snöa in. Det strider mot min natur att likt ett får i en fårskock skeppas runt världen och tvingas bli en i ett kollektiv. Och att ligga still på ett ställe och lapa sol är inte min grej.
Så var det detta med radion. När det är sommar ska radion fyllas av radiopratare som uppenbarligen är utvalda att vara maximalt politisk korrekta och prata om eländet i världen och vår skuld till detta, sin egen förträfflighet och sedan spela väldigt besynnerlig musik. Jag skrev inget om att den var dålig, bara besynnerlig och definitivt inte somrig. Varför det ska spelas reggae på sommaren har jag inte fattat och min favorithumorist, Adam Carolla , delar min aversion mot sommarreggae.
Sommarpratare som Unge och Ehrenmark fattade att folk ville bli roade men gav samtidigt ett och annat budskap med sina kåserier.
På tal om kåserier, en sol på sommarhimlen är intelligenta Tanja Bergqvist som med stor insikt och humor visar fördumningsindustrin i sin krassa nakenhet.
