För ett år sedan började det mullra i Nordafrika. I Tunisien kastade man raskt ut sin gamle korrupte president Ben Ali och i Egypten och Libyen kom folk på att man fått nog. Även det syrianska folket insåg att ett liv i slaveri var inget liv och man började protestera.
Idag är läget i Egypten inte bättre än tidigare. Jag hörde något om att våldtäkter och sexuella trakasserier mot kvinnor ökat kraftigt det senaste året. Det muslimska brödraskapet har fått mycket stort inflytande och de unga som drev bort Mubarak har knappt någon representation i det nya parlamentet.
I Libyen har hjälporganisationer stängt sina stationer i Misrata eftersom man blivit en hoplappningsanstalt åt tortyroffer
Och det som händer i Syrien är en en katastrof. Maktfullkomlighet kopplat med klanmentalitet har skapat ett humanitärt sammanbrott.
Jag vet inte vart världen är på väg men helt uppenbart är att våren i arabvärlden helt kommit av sig.