Jag fick någon sorts tidning i kvällstidningsformat för folkvalda i kommun och landsting. Fasen vet, jag orkade inte titta efter, vilka som gav ut den, och det spelar just ingen roll.
Det var hur som helst, en stor artikel om att friskolorna vara mer effektiva än kommunala skolor MÄTT I PENGAR PER BETYGSPOÄNG. Konstigt mått måste jag medge. Det är ju så att betygspoängen måste vara kalibrerade, dvs att ett betyg från en skola eller skolform måste vara identisk med samma betyg från en annan skola eller skolform. Det är lite som de “måttsystem”, det sades, fanns i de socialistiska staerna i öst. Produktion av traktorer mättes i kvadratmeter, den yta en traktor tog upp, eller i ton, den vikt en maskin hade. För att presentera bra siffror var det alltså bara att göra maskiner tyngre …
Ett annat fel som kan smyga sig är att “råmaterialet” kan se olika ut. En skola vars upptagningsområde är en välmående förort med engagerade föräldrar och välartade elever lär ju behöva lägga betydligt mindre pengar per poäng än en skola i ett område med många invandrare, heltidsarbetande föräldrar och sociala problem.
Erbjuder dessutom friskolorna skolsköterska, skolläkare, kurator, yrkesvägledare, hemspråksundervisning, undervisning i svenska för invandrare?
Men det viktigaste är ju att betygspoängen kan ju också utsättas för inflation. För precis som artikeln egentligen visar, friskolor är bäst eftersom betygspoängen är högre där. Och vi kan ju ana att betygen är högre eftersom friskolorna måste vara bättre, inte för att de nödvändigtvis är det, eftersom ju betygen används som ett försäljningsargument.
