Min promenad genom det politiska träsket har varit krokig. Under gymnasieåren var jag engagerad FNLare och var med att förberada en teaterpjäs om Vietnam. Dock hann jag med att vara med i MUF, flörta med SSU och delta i förberedelser att starta en lokal FPU-förening i Nybro.
Under flera år då jag hade jobb och inkomst var jag tillbaka i M, och hade lite idéer om att kanske överta min fars plats i Nybro KF. Men när jag hamnade utanför arbetslivet 1990 var jag tillbaka på vänsterspåret och har i 20 års tid varit kvar där.
Idag sitter jag då, lite förvånande, i Vänersborgs kommunfullmäktige som en av Vänsterpartiets folkvalda. Det var inte speciellt svårt att bli invald när de stora partierna hade slösat bort 300 millepå en ful och illa byggd bandyhangar och folk fått sätta betyg på svindlarna.
Så, vad kan jag då ställa till med? Inte så mycket kanske, då mycket av den kommunala verksamheten bestäms i nämnder och av tjänstemän som fått eller tillskansat sig visst mandat. Om jag får välja skulle jag vilja utveckla kommunens näringsliv, se till att de lokala företagen får hjälp och stöd att utvecklas.
Jag tycker vidare att föreningslivet ska inventeras och alla föreningar ska behandlas lika; alla sysslar inte enbart med bandy eller ridsport.
Ska man då ha ett motto? Tja, det finns många motton att välja mellan men det här stämmer ganska bra på mina sura åsikter:
Det går att logiskt bevisa
fast ingen törs det numera,
Att de visa är mera visa
än de som enbart är flera.
