Det drar ihop sig till mutkolvarnas vecka på Gotland. Allehanda påverkansgrupper samlas i Visby för att få politiker att förstå hur viktigt det är att det förs en politik som just gynnar dessa minoritetsgrupper, eller folk med udda intressen/företag.
Det ska givetvis lovas också och eftersom det är valår kommer det nog att bli många löften. Jag känner nästan för att rösta på det parti som lovar minst, för det parti som lovar mest är ju det parti som kommer att hålla färst löften, och svikare och lögnare vill man ju inte ha in i riksdagen,, än mindre till regeringen.
Jag har en agenda i en bilaga till min Dagens Samhälle, SKLs veckotidning. Där kan jag läsa alla program och jag förvånas över vissa punkter. Någon som utger sig för att vara landets ärkebiskop ska prata om kristna friskolor. Varför ska man det – religion ska inte stödjas av skattepengar! Ja, det är mycket friskolor på programmet. Har ingen fattat?!
Det är desto mindre om bostäder och jag förstår att det är två saker som dyker upp när bostadspolitik ska diskuteras: bostadssegregation och “bygga mer”. Få är väl de partier som inte har detta på sin agenda, men inget parti har egentligen något att komma med. Precis som med skolpolitik handlar det ju om att göra ALLT rätt. Att först göra ALLT fel och sedan försöka rätt genom att använda silvertejp och ståltråd är liksom bara dumheter.
Och vad menas med boendesegregation/integration och hur förväntar man sig att den ska gå minskas/ökas? Jag frågar men får inga svar. Men det är lättare att komma med massa fina ord och sedan, om/när man sitter vid makten köra något sorts program finansierat av skattemedel – MINA PENGAR!
Kineserna sade:
Vision utan aktion är en dagdröm
Aktion utan vision är en mardröm.
Jag förväntar mycket av det senare, oavsett vem som vinner valet.
