Jag hade förmånen att besöka Linköping och Vallastaden förra veckan. Det är lätt att bli religiös när man kommer till paradiset. Nåja, jag ska inte överdriva men det finns mycket i detta projekt som imponerar och får en att inse hur mycket man kan göra om man har lite konsus, om man blickar framåt och ger fan i att haka upp sig på detaljer.
Tittar på hur det ser ut i våra bostadsområden kan man tycka att vi har blandad bebyggelse men så här ser det ut i Torpaområdet i Vänersborg. Hyresrätter i ett område, bostadsrätter för sig och separerat från flerbostadshusen ligger egnahem och radhus.
Tror vi det här ska föreställa boendeintegration?!
I Linköping ville man bygga en ny stadsdel som dels skulle anknyta till campus (Universitet) och dels växa vidare och på sikt knyta ihop universitetet med staden. Man hade byggbar mark med en ägare och en stark politisk vilja att bygga stadsdelen samt en person som drev projektet framåt med kraft.
Man hade utsett en arkitektfirma som hade kommit med en idé om områdets gestaltning. Temat var Tegar, inspirerat av hur våra åkerbruk såg ut innan de skiftades.
Man lät en bäck som rann genom området få en framträdande plats med bebyggelse på ömse sidor. Området delades upp i ett antal kvarter med ganska små tomter att bebygga. Varje kvarter skulle ha ett felleshus, som skulle vara mötesplats för de boende.
Tomterna såldes sedan inte till dem som betalade mest ut hade högst kvalitetspoäng efter en kravlista med punkter som trähus, plusenergihus, verksamhetslokaler i huset mm.
När tomterna sålts visade det sig att hyresrätter, bostadsrätter, äganderätter, villor och radhus kom att ligga blandade i kvarteren.
Bilarna har hållits borta från området. De parkeras i ett avsides P-hus. Byggarna har, på tal om bilar, att stå för fem års avgift i bilpoolen för de boende.
Här kan man verkligen tala om boendeintegration. Jämför man med t ex Holmängs Hage har man delat upp område i olika boendeformer där iofs Vänersorgsbostäder ansträngt sig att blanda olika hustyper. Betydligt mer spännande hade det varit om man blandat och givit, fast det är tyvärr att hoppas på för mycket.
När det kommer till (boende)utveckling i Vänersborg står ABVB ut som ljuset i mörkret.
Slutligen, det exteriöra lät man arkitekterna bestämma helt själva, det var kvalitetslistan som var det essentiella.
Här är ett par foton från området. Även om jag tycker det är tråkigt när besökare och betraktare tittar på och kommer med kritik av detaljer ville jag ändå just få med detaljerna och inte hela hus på fotona.
Det fanns flera exempel på spännande val av fasadmaterial.
Trähus gav många kvalitetspoäng.
Men det fanns också två hus helt i betong, även invändigt.
Varje kvarter skulle ha ett “växthus”, eller felleshus där kvarterets boende kunde samlas.
Växthus på taket gav säkert många poäng. Varje hus skulle dessutom ha ett eget träd.
Tanken var att vart man än kom, hur man än gick skulle man få se något nytt hela tiden.
På studenthusets tak fanns världens första utomhuskontor.
Här höll en hitflygen iransk konstnär på med en muralmålning.
Det här är en villa i korrugerad aluminum; det första huset som byggdes i Vallastaden.
Utmed en av gatorna runt området fanns denna vägg som skulle sila bort trafikljud från resten av området.
Gatorna inne i området hölls ganska smala för att skapa möten.
Sedan var det detta med Sanden. Sanden är idag det mest centrala och rimligen borde vara kommunens mest attraktiva område och att låta området stå orört; det finns ju näringsverksamhet där, men det vore det absolut bästa ställe att bygga bostäder på, att utveckla Vänersborg.
Det fiins en del röster som tar upp problemen med att bebygga området; översvämningsrisk, giftiga fyllmassor, närheten till transportvägar. Men dessa problem gäller för den verksamhet som finns på området idag. Och det kunde ju vara en tanke att se möjligheterna och försöka lösa problemen än först ha en åsikt och sedan söka mer konkreta skäl.
Det är tragiskt att vi i kommunen saknar planer för framtiden, åtminstone 5, 10, 20 år framåt. Det hänger ihop med att styret växlar mellan blått och rött med jämna mellanrum.
Somliga beslut fattas i farten medan andra ska stötas och blötas för att sedan komma ut som en tummetott.
På tal om bostäder, jag ser att bostäder är ett av tre prioriterade områden i Strategisk inriktning för det framtida integrationsarbetet, för Vänersborgs kommun. Jag förstår att punkten finns med men om man vill bekämpa bostadssegregation lär man inte bara bita sig själv i tummen utan även skjuta sig själv i foten.
I Sverige fördelas boendeformerna med ungefär 1/3 vardera på hyres-, bostadsrätter och egnahem. Den del man kommer åt är ju hyresrätterna, men den riktigt stora segregationen är ju egna hem och bostadsrätter. Har man köpt sin bostad har man också köpt sig fri från integrationsbekymmer. Tar man i beaktande att det, i princip, bara är de kommunala bostadsbolagens bostäder man kan styra över. Dessa utgör, t ex för Vänersborgs del bara en tredjedel av alla hyresrätter.
Kort, man kan ju i en situation där ett kommunalt bostadsbolag ska “ta sitt ansvar” också lägger över mycket socialt men också ekonomiskt ansvar på sina hyresgäster. Så är det redan idag då ABVB har anställd personal som enbart sysslar med integration.
Har HSB och Riksbyggen anställt någon?!
