Tidningen TTELAs Ulla Andersson undrar lite menande vart V är på väg och om man inte fastnat i arenaträsket. Grejen med arenan är ju att de ansvariga har sett till att man inte kommit till något avslut utan fortfarande, trots löften om annat, vägrar att redovisa hur projektet blev så helsnett det blev. Så länge de ansvariga tiger som musslor, skickar fram förvaltningschefer att marginalisera och chikanera anställda, vilka också råkar vara V-politiker går det inte att släppa arenan.

Men frågan kan ju också ställas till alla övriga partier, vart är de på väg?
Socialdemokraterna droppade sitt starkaste kort, Lars-Göran Ljungren, men frågan är om det innebär en politisk kursändring eller bara en markering att man “rensat upp”?
Och när det gäller tillsättande at ordföranden i KF och nämnder kan man ju undrar varför Nya Moderaterna är så oerhört angelägna att V inte ska få besätta någon ordförandepost. Jag tror det är ett par mekanismer som samverkar: högerspöket, vänsterspöket (rädsla för ~) och att man fortfarande sitter kvar i gamla tankar och beteendemönster.
Moderaterna regerar i minoritet och istället för att uppskatta en situation där det kan bli lite dynamik i politiken och faktisk erkänna att 1/3 av väljarna valde ett rödgrönt alternativ (mp+v+vfp) väljer man att konfronteras med andra politiska grupperingar.
Frågan är ju om Vänersborgs KF kommer att vara så mycket annorlunda nu än under de 8 senaste åren.
Kanske de flesta politiker borde droppa sina förstanamn och föryngra sig.