SAAB lämnade in sin konkursansökan i måndags. Holländaren hade kommit till vägs ände efter att GM spelade ut sin dam-kung och stoppade alla försök för SAAB att ordna med finansiering.
Idag några dager efter den svarta måndagen ser lägen en aning bättre ut. Ett par “rediga” intressenter har visat att de är villiga att ta över fabriken och köra vidare och vi får verkligen hoppas, för SAABs personal (som idag är uppsagd), för regionen och för en den bilindustriella infrastruktur som byggts upp, att fabriken får tuffa vidare. Om så sker är den famöse Viktor Muller akterseglad, vilket lär bli ett oerhört lyft.
Redan för ett drygt år sedan när försäljningssiffrorna skrevs ner meddelade Muller att detta inte var något hot utan att man hade råd att köra med nya lägre produktions- och försäljningssiffror ett bra tag. Ett halvår senare (maj i år) visade den store skrävlaren att han ljugit sina anställda och omvärlden rakt i ansiktet. Det var inte direkt smickrande att han velat dra in en storskurk i form av Vladimir Antonov, vilken anklagas för miljardsvindleri av baltiska banker. Jag tycker det är lite “roligt” att folk talade sig varma om att Antonov borde släppas in med “sina” miljarder … Nu vet vi bättre.

Vem är det nu som bär skulden för det som hänt? Har någon en “skuld” överhuvudtaget? Kanske man ska titta på olika intressenters agerande som lett fram till konkursen.

Att GM velat bli av med en konkurrent, speciellt på en mycket expansiv marknad borde inte förvånat något. I krig och kärlek är allt tillåtet; vem skonar en medspelare i Fia med knuff eller blundar när motspelare landar på Norrmalmstorg där man precis byggt ett hotell. Antingen kör vi efter socialismens principer (toppstyrt kommandosystem), eller spelar vi efter kapitalismens råa principer och eftersom världen idag lyder under Mammon får vi lägga Marx och Lenin i malpåse. GM agerade säkert helt korrekt efter deras affärsplaner.

EIB nämns som en rimlig syndabock, men EIB hade ju att godkänna ett lån som ENBART skulle gå till utvecklingsarbeten, inte drift eller löner.

Regeringen är populär att skjuta på. Det berättades på lokalradion häromdagen att senast en regering gjorde ett deal med ett företag var när varven lades ner i Uddevalla etablerade Volvo sig i staden MOT att en motorväg byggdes till Göteborg. Den dagen är förbi när staten kommer med ersättningsjobb, vilket, när det begav sig, innebar att en statlig arbetsplats flyttades från en ort till en annan.
Maud uttryckte sig lite föraktfullt, men det har ju inte drabbat SAAB menligt. Vad vi förstått har regeringen uttryckt sitt stöd för att SAAB skulle få låna från EIB, men … se ovan. Skulle staten investerat pengar i verksamheten då? Vem skulle i så fall sitta vid ratten? Muller?! Låter inte som en höjdare.

Guy Lofalk har fått mycket skit, kanske för att han sökt andra lösningar än att hitta folk med stora plånböcker som oreserverat velat slänga in några miljarder. Han kanske inte brydde sig om att ny finansiering innebar att Muller fick försvinna ut bakvägen. Och det är kanske så att för alla som stridit och kämpat har just Viktor Muller varit knäckfrågan – ne touchez pas à notre héros.

Vi får väl hoppas att loppet inte är kört, utan att SAAB nu har alla möjligheter att utvecklas och frodas på ett sätt som varken GM eller Muller har tillåtit, att alla som jobbar/jobbat på företaget och hos underleverantörer snart är tillbaka på jobbet igen.

Jag har, noterar jag inte varit speciellt flitig men jag kanske inte har så mycket att meddela publicum. Tanken har inte direkt varit att djupgranska skeenden som mina favvobloggare, Stefan Kärvling och Tanja Bergkvist gör, utan mer ge uttryck för mina åsikter och idéer.

Kom på en liten sak; man måste ju ha en lista men min lista får väl bli ganska kort:
Veckas PLUS: man får äta rökt ål och lösa upp ålafettet med den ädlaste av ädla drycker.
Veckans MINUS: Varifrån kommer all julmusik. Är det vinterkräksjukan som är inspirationskällan??