Du borde fått det här brevet långt tidigare, och jag är
fullt övertygad om att du inte har möjlighet att läsa det nu. Du finns inte
längre och eftersom det varken finns gud, himmel eller helvete lär din ande
sväva runt och kolla allt som skrivs om dig. DET är i alla fall en
tröst.
Jag
försöker undvika att läsa eller höra om vad du har ställt till med men
aftonforornas löpsedlar går liksom inte att undvika; skolmördaren, ska det vara
du?!

Man
säger nu att morden var ett hatbrott – hatade du dina offer? Hat är en stark
känsla. Många skulle nog hävda att hat är motsatsen till kärlek men motsatsen
till kärlek är att ignorera, att inte hysa några känslor, att inte bry sig. Jag
tror inte att du hatade någon. Inte för att jag vill försvara det du gjort, ens
förklara bara fundera över vad du gjort och över vem du är eller var. Istället
tror jag du har fått nog, det var vad en psykolog misstänkte. Något triggade dig
att spöka ut dig, dra iväg till Kronan (som inte är en skola utan … Kronan, så
har jag fått berättat för mig att Kronan är av en fd lärare) och sticka ihjäl
människor du tyckte förtjänade att dö.

Hade
du inte ställt till det så förbannat hade vi kunnat spana på en av mina
favoritfilmer tillsammans – Dirty Weekend. Snygga Lia Williams spelar en
hjälplös tjej som en morgon vaknar upp och inser att hon fått
nog. Innan filmen är slut har hon haft ihjäl 6-7 mun, alla värsta sortens
skithögar. Hon fick nog och något triggade henne att banka in skallen på
pottråttan som stalkar henne och hotar henne. Man skulle kunna tänka sig att
hennes offer faktiskt förtjänade det, men ungdomarna och personalen på
Kronan!?

Jag
har fyra barn varav tre kommer från andra länder och två dessutom råkar ha en
avvikande hudfärg. Inget av barnen är speciellt opatriotiskt och osvenskt. De
kanske är mer svenska och patriotiska än vilken rakad, söndertatuerad halvnasse
med armékläder och konstiga ryck i högerarmen.

Nå,
har du vunnit nåt nu? Har du fått några att gilla det du gjort, har du skapat en
opinion? Jag får nog krasst konstatera att de enda du fått på din sida är
stollar, loosers, människor som blivit åsidosatta och på ett eller annat sätt
blivit kränkta eller låtit sig kränkas. Skulle det inte känts bättre att vara
beundrad av folk med hjärna? Måste man vinna ett gillande från de som står under
en själv?

Om
man nu inte gillar det som fick dig att spinna loss; törs jag gissa på svensk
invandringspolitik; vad fan gör man? Tja, inget förändras speciellt snabbt här i
världen, med vissa undantag. Men en sak att göra är att engagera sig politiskt
och då faktiskt tvinga sig förstå att det tar tid att förändra saker och ting.
De som vill bygga miljonprogram för alla som kommer till vårt land idag får nog
inse att det tar 3-5 år innan de miljoner lägenheterna faktiskt börjar byggas.
Att stoppa alla asylsökande att komma till Sverige tarvar mer än en kulspruta på
Öresundsbron, det tarvar politiska beslut i ALLA europeiska länder, inte bara
Sverige.
Tyvärr
är det så att i Sverige idag är det omöjligt att föra en sund diskussion om
invandring och migrationspolitik. Den som har en avvikande/avvisande åsikt
stämplas automatiskt som ‘invandrarfientlig, ‘rasist’ eller rentav
‘nynazist’.

I
mina ögon, Anton, är du definitivt inte en hjälte även om det måste till en del
mod att ta sitt eget liv även om du gjorde det ‘by proxy’. Du är ingen martyr
och det är knappast dina offer heller. Däremot förstod jag att den unge mannen,
jag minns inte hans namn, är en hjälte då han försökte försvara sina elever mot
ditt meningslösa våld.
Utan
att försvara det du gjort, det meningslösa mördandet och det spektakel du
ställde till med på Kronon, kan jag ändå till viss del se dig som ett offer. Men
hatisk massmördare, monster, nej dit hade du inte nått.
Jag hoppas din ogärning står som ett varnande exempel för
andra – det finns inget att vinna att mörda människor som inte har skuld i det
man vill protestera mot.

Jag hoppas att du inte inspirerat någon att följa ditt exempel för i den här “kampen” finns bara förlorare, inte bara offren utan också förövaren.