Jag blev uppmärksammad på att en vänsterpartistisk riksdagsman hade lagt upp en film på sin FB-sida vilket ledde till massiv kritik. När jag läste vad partiet skrivit på sin partisida såg det ju bra ut. Personen som tabbat sig meddelade att hon bad om ursäkt och hade rättat till felet.
Vad som var mindre bra, ja rent av skrämmande var alla kommentarer som följde. Har man läst om kulturrevolutionen i Kina och vars syfte var att rätta in folk i socialistledet igen är det inte svårt att dra, åtminstone, några paralleller. I den här världen var det inte tillräckligt att rätta till misstaget och göra avbön.
Men va fan vaddå?! I motsats till miljöpartisten som fick kliva ner för att han använt en unken religion som ursäkt att skilja på folk och folk, hade nog vår vänsterkvinna av misstag och kanske för att hon hittat något som det kanske borde bli en diskussion omkring. Om skälen vet jag inget, men inläggen som skrevs var mycket hårda och oresonliga och gick långt över alla anständigheters gränser.
Idag skriver Johannes Anyuru en debattartikel i tidningen Metro. Om man lyckas traggla sig igenom artikeln, vilken inom parentes är en stilistiskt och grammatisk katastrof förstår man att Johannes är med på samma tåg, dvs håll de goda krafterna i hårdaste tukt och förmaning.
Gång efter annan läser och hör jag om kloka och sansade personer som blivit fredlösa för att ett förlupet ord eller tvetydig kommentar sluppit ur dem vid fel tillfälle och inför fel personer. Men för helvete, låt de personer som sagt eller skrivit fel saker ges en möjlighet att förklara sig UTAN att stora drevet går igång.
Osökt tänker jag på Ingvar Kamprads kloka ord:
Den som sover gör inga fel. Det är den aktives rätt att göra misstag och att lära sig av dessa.

Ett annat problem att starta ett drev mot någon som gjort ett enstaka misstag är ju att andra som må ha en avvikande åsikt eller kanske rentav sitter inne på fakta inte vågar framföra detta och alla sunda samtal tystas. Och fastän de teman vi kan tänkas samtala om är svåra och alltför präglade av poltisk korrekthet måste de behandlas.

Att jaga den som i stridens hetta eller av misstag eller oförstånd uttryckt sig svepande, slarvigt eller fel, trots dennes ursäkter hör måhända hemma i ett fascistsamhälle.
Att lägga locket på svåra diskussioner får inte problemen att försvinna, tvärtom.

Johannes Ayurus trista debattartikel