När jag åker bil vill jag ha min iPod med min blandade
musik inkopplad. Om jag ska färdas kortare sträckor är det oftast radions P1 jag
lyssnar på, men om jag vill lyssna på något jag kan lita på väljer jag nog P4
Väst. Inte för att P4 Väst är mer vederhäftig än P1 utan för att den känns mer
genuin.
En
riksradiokanal skulle aldrig ringa Göte Torstensson i Börseryd och fråga om hans
inställning till nya höghastighetsbanan för tåg. För mig som lyssnare skulle det
heller i och för sig inte kännas riktigt relevant. men om Ella Kristiansdotter i
Högsäter får frågan om E45:ans nya sträckning känns det lite mer viktigt. Det
där har ju också med avståndet till nyheten att göra. En person knivskuren i
Skräcklan berör mig mer än 37.000 döda i lerskred i Bolivia; om det nu inte var
en svensk turistgrupp som följde med slammet.

Idag
invigdes P4 Västs nyrenoverade lokaler och deras spillans nya digitala
radiostudio, en av väldigt få i Europa. Redaktionen befinner sig alltså i
teknikens framkant. Är detta något som gagnar oss lyssnare och gagnar det
demokratiutveckling på något sätt. Media är ju, som det sägs, tredje
statsmakten.
Vi
har ju sett hur media, framför allt med kvällspressen (som redan ligger
färdigtryckt på morgonen) emellanåt dragit igång drev och fått folk petade för
ganska små förseelser, medan annan bevakning har avslöjat värsta sortens röta.
Det är väl riksradion som avslöjat hur församlingar levt rullan för
medlemsavgifterna, inte Aftonbladet.

Jag
hade idag den stora förmånen att få bevista lokalradions högtidliga öppnande
såsom inbjuden radiolyssnare och fick möjlighet att prata med flera medarbetare
om deras arbete att förse oss radiolyssnare med relevant information och
bevakning av händelser i vår närhet.

Det
man poängterade var att den digitala tekniken gjorde det lättare för reportrar
att komma ut “i verkligheten” utan att släpa med sig en hel buss med utrustning.
En surfplatta eller telefon var ofta tillräckligt att ha med för att göra
reportage ute i bushen. Alltså journalistiken kan komma närmre
människorna.

Att
vara lokalreporter är ett minst lika viktigt uppdrag som att vara reporter på
riksradion, därför är det inte självklart att en lokalradiostationen är ett
första steg i karriären utan många av radions medarbetare poängterade att man
ville arbeta lokalt och att man utvecklades i arbetet på lokalplanet.
Och
visst, jag har hört somlig reporter bildligen bitit sig fast vid sina “offer”
och inte släppt taget förrän alla frågor är besvarade. Janne Josefsson har
ibalnd varit sig som ett fromt lamm i jämförelse. Andra har gjort reportage med
så udda vinklingar att till och med jag häpnar – i ordet mer positiva
mening.

Det
är ingen från Stockholm som kommer till Tanum, Mellerud eller Lilal Edet för att
gräva ner sig i en liten lokal politisk skandal, eller följa kampen för en
nedläggningshotad skola, eller berätta om ett lyckat integrationsprogram i
Uddevalla. Det kan bara en lokal radiostation göra och vad är väl bättre än en
som inte styrs av ekonomiska intressen.

Det är min förhoppning att nya digitala P4 Väst lyckas
med sin nya satsning och att vi ser och hör mer av kanalen i sändningsområdets
14 kommuner.