Det har varit en händelserik dag idag. Yngsta tjejen blev amerikansk medborgare tillsammans med 140 andra. Efter intervjuer och avlagt prov på att man förstått vad modborgarskapet innebär var dey dags för en känslosam ceremoni.
Domaren som meddelade medborgarskapet menade på att bli amerikan innebar att man inte längre kunde tjäna sitt gamla hemland (berätta det för alla svenskar som strider för ISIS förvrängda människosyn). Däremot var det traditioner och sedvanor från det gamla hemlandet som skapat USA.
Så hittade jag en del jag skrivit för länge sedan. Visserligen hade jag annat jag bekymrade mig om men det är glömt så här är funderingar från en resa till Malta tidigare i år.
Finns det himmelriken på jorden?! Jag sitter någon mil upp i luften, beredd att fatta tag i något fast föremål om turbulens skulle drabba fordonet. I gamla tider sa man luftgropar, men jag har erfarit att groparna kan vara “grävda” åt alla håll och kanter och oavsett om man rasslar neråt, uppåt eller endera sidan är det läskigt, och det är att uttrycka det lindrigt.
Vi har varit i Malta, eller säger man på Malta. Malta är ju en republik knappt tio mil söder om Sicilien och är dessutom en av två bebodda öar i republiken. Den andra heter Gozo. Vi har bott på ön Malta men även besökt Gozo; vi har nog sett allt.
Malta är en suverän stat som skickar eländiga bidrag till Eurovisionsschlagermelodifestivalen (puh!), medlem i EU och sedan länge fri från brittisk överhöghet. Landet lever i stort på turism men har lite produktion. Man servar flygplan åt Lufthansa, odlar tomater och potäter som säljs till andra länder. Maltesiskt vin och likör är läckerheter man inte får missa när man besöker landet. Däremot är deras eget producerade öl, Cisk, bara några snäpp bättre än vanligt lageröl. Fast på bagagehyllan ovanför mig ligger fyra flaskor craft bear av olika sort.
Malteser är inte rika; en inte onormal månadsinkomst ligger mellan 800 och 1000 Euro. Många malteser har därför dubbla jobb och, vad jag uppfattat, gjorde kvinnorna entre på arbetsmarknaden för inte så länge sedan. Därmed antyder jag att landet är ganska traditionellt; nationalreligionen är katolicism. Men nu har man infört “breakfast clubs” på de publika skolorna, vilket innebär att barnen kan komma tidigare till skolan på morgnarna och stanna kvar efter skoldagens slut. Skolan är gratis men det är inte privatskolorna. Många privatskolor drivs i kyrkans regi.
Man betalar relativt låg skatt och har man som en medelinkomst betalar man bara till socialförsäkringssystemet, alltså till sjukvård (mycket god sådan), pension och arbetslöshetsförsäkring. Företagare får sköta denna inbetalning själva.
Landet är lugnt och tryggt, kriminaliteten mycket låg även om den ökat i och med att landet fått tillskott av människor från andra länder. Det är populärt bland människor i Nordeuropa att tillbringa kalla vintrar på ljumma Malta. Och trots närheten till Nordafrika har man mycket få immigranter och asylsökanden, då dessa strävar efter att komma till mer välmående länder längre norrut. De som stannar, har ett år på sig at hitta jobb och någonstans att bo. Alltså, man ställer krav, något som vi svenskar har så oerhört svårt att göra.
Till Malta skulle jag kunna återvända några gånger till.
