Chicago, Chicago that toddling town
Chicago, Chicago I will show you around – I love it
Bet your bottom dollar you lose the blues in Chicago, Chicago
The town that Billy Sunday couldn’t shut down

Sjöng Frank Sinatra en gång. Vem Billy Sunday är vet jag inte och det spelar just ingen roll. Chicago är också namnet på en jazzrockgrupp som bildades här 1967. Några populära TV-serier har spelats in här jämte en lång rad filmer. Min favoritfilm, som har sitt slut i en Chicagoförort heter Planes, Traines and Automobiles med Steve Martin och John Candy i huvudrollerna.
Elvis Presley låter sin ungdomsbrottsling födas en kall och grå Chicagomorgon … in the ghetto.

Vi har rest nära tio gånger till Chicago och har tagit staden till våra hjärtan. Det är en öppen och trevlig stad. En liten storstad och en stor småstad. Stadens stora pulsåder, Michigan Avenue även kallad The Mile, går man raskt från Hancock Tower i norr ner till Milennium Park i söder. Ska man in i alla affärer kan det ta väldigt lång tid. Ut mot “havet” (Lake Michigan) ligger Navy Pier med affärer och matställen. Mitt i affärsdistriktet ligger Willy’s Tower, 442 meter högt.
Från vår dotters balkong ser ut mot väster där skyskrapa efter skyskrapa har stuckit upp som svampar ur jorden efter ett åskregn, och jag har ofta frågat mig hur en sådan här stad lever och växer.

Även om vi besökt mängder av städer, turistattraktioner och, inte minst, nationalparker över hela USA, har jag aldrig kunnat låta bli att intervjua människor vi mött för att få reda på mer om landet än det vi kunnat ta in med våra ögon. I somras blev det så äntligen dags att få reda på mer om Chicago.

Ner mot Milennium Park ligger kulturcentret. Det har tidigare också inrymt en turistbyrå men nu hittar man diverse konstutställning och, när jag var där, en grupp damer som satt och spelade MahJong i ett rum.
Hos vakten på kulturcentret frågade jag om man kunde komma i kontakt med någon som kunde ge mig information om hur staden planerades och byggdes och jag fick prata med Ron Salazar. Ron kom som 10-åring till USA från Filippinerna och hade utbildat sig till arkitekt. Efter ett kort samtal lovade han att försöka hitta någon som kunde svara på mina frågor men något jag sa fick honom att stanna kvar ett tag för att prata om hans syn på Chicago.
Mycket av samtalet kom att handla om boendesegregation, vilket kanske är ett felaktigt begrepp. I de flesta storstäder i USA finns ett Chinatown, ett Little Italia, ett Polish Village osv. Vi bodde i Ukrainian Village och hade inte långt till latinamerikanska kvarter. Att olika nationaliteter samlas har nog mest “bara blivit så”, och nu när man bor där man bor, varför flytta?! Ofta är områdena trygga platser att bo på, man känner sina grannar och att sälja sitt hus och köpa ett nytt någon annanstans ger inget.

Ron pratade sig också varm för Milennium Park. Det räcker oftast att bara gå i parken och imponeras av “Bönan” (The Cloud), utomhusscenen, de stora blocken ner mot Michigan Ave med ansikten på Chicagobor och ur vilka det kan spruta vatten. Allt i parken är gratis, utom serveringar och bara vid speciella arrangemang måste man betala för sig, typ när Rolling Stones spelar (om de nånsing gör det).
Det går att anmäla sig till gratis rundvandring med lokalguide i parken, och det går att i förväg boka privatguidning av chicagobo i Chicago.

Lite senare fick jag kontakt med Luis Monterrubio på Chicagos stadsplaneavdelning och vi bokade tid för ett möte senare i veckan…