Fan, känner mig som en strandad bardval … Kom hem från några veckor med barn och barnbarn i Chicago i torsdags och sju timmars tidsskillnad är svår att liksom trolla bort ur det biologiska systemet.

Plöjer igenom några veckors blandad lektyr som stoppats in genom brevinkastet. Mycket reklam får kastas med ett surt besked från Trafikförsäkringsföreningen läggs i högen – ÅTGÄRDAS. Här har någon kukat till det för mig, genom att anmäla nya bilen till en gratis provapåförsäkring, vilken inte gällde för gamla bilar.
Vi pensionärer, ja förutom “fattigpensionärerna” har liksom inte råd med lyx och prylar utan får köra budget, vilket i slutänden ofta blir dyrare.

Jag skrev “fattigpensionärer” och menar de som gnäller och beklagar sig (delvis med rätta) men som ändå inte har de fjuttiga småkronor en baspension med lite topping ger. Och ändå tror jag att det är dessa “fattigpensionärer” som ropar högst i debatten när de inte sitter och dricker importviner i Bovierans lustgårdar, njuter en månads relaxing i Spanien, Kroatien eller kryssning i Karibien. (Om nån undrar; det var vår dotter som betalade min biljett till USA)
På samma sätt är det när folk som bor i villa eller bostadsrätt ska debattera om hyresrättens förträfflighet, när deras boende är subventionerat av hyresgästerna. Dubbel-djävla-moral!

Lyckades dessutom missa femte barnbarnets födelse. Fast å andra sidan hade han beslutat sig för att påbörja en lång resa på vår planet innan det var riktigt dags att checka in, eller checka ut.


Att hans mamma, min dotter, fick fajtas med vården är väl bara typiskt och tendensiöst. När pengar slösas strunt och skit och det är allt färre som ska försörja allt fler, försöker man på alla vis att skära kostnader genom att ge sämre service till medborgarna.
Hursomhelst är jag glad för min och min dotters skull och så fort hypotenusan eller vad nu den tär talgskrotskörteln heter anpassat sig efter GMT+1, sätter jag mig i min RIKTIGT försäkrade nygamla bil och åker och hälsar på, medbärande guld rökelse och myror (hur kunde vicemännen få med sig myror som säkert var chokladdoppade genom öknen?? De (myrorna) måste varit hemskt kladdiga när de levererades.).

Sådär, nu måste morgonbestyren vara avklarade . Morgonmusiken – Junoon med skivan Azadi – slutspelad. Dags att diska, kanske koka sig lite kaffe med god likör; jag vill inte öppna någan av mina fina flaskor med bourbon. De får vänta till jul eller tills prominenta gäster uppenbarar sig (varför det blir öppning och provsmakning till jul).

Visst jag, dags för eftermiddags musik. Det får bli av de riktigt STORA syntgiganterna – Orchestral Manoevres In The Dark. För var de störst? De var nyskapande på många sätt och vågade gå egna och udda vägar trots att det inte alltid gynnade deras karriär.

Och ett TV-tips. Jag såg en riktigt ruggig men annorlunda dokumentär igår – DOX – En Legosoldats Död. En schweizisk journalist vill förstå krigets mekanismer i Jugoslavien och ansluter sig till en paramilitär grupp i försök att få svar på alla sina frågor. Det kostar honom livet.
Flera år senare åker hans kusin till Kroatien för att få reda på vad som hände och de svar hon får är inte vackra. Det berättas kort om hur vapenhandlare världen över sålde vapen till båda sidor och, än värre hur en organisation inom katolska kyrkan, Opus Dei, aktivt blandat sig i kriget och indirekt uppmuntrat till folkmorden. Fast att katolicismen står fascimen torde inte vara någon hemlighet … eller?!