Blog Image

Politruk

Om Politruk

Efter att fått upp ögon för politiken ser jag ett behov att öppna upp en kanal där jag kan ge mina åsikter och idéer om vad som händer i Vänersborgskommun, politiskt sett.
Även om jag är vänsterpartist är det här INGET uttryck för V-politik. Tvärtom jag ser ofta goda skäl att kritisera partiets politik och de som vill föra en orättvis och ojämlik V-politik.

Cambia il Vento, Cambia il Tempo

Uncategorised Posted on Sun, December 29, 2019 16:07:29

Orden kommer från Angelo Branduardi, den fantastiske italienske musikern, barden, sångaren, spelmannen.

Nu vänder vindarna, nu vänder tiderna …

Tänk om världen vaknar upp tre dagar och alla människor på denna dystra planet fattat vad vi gör mot varandra och mot vår värld.

Vi satt en gång på en pizzeria på Stromboli, en av de vulkanöarna utanför Italiens kust och med en aktiv vulkan. Vi kom att prata med ett par holländare och jag sade en av väldigt få fraser jag behärskar på italienska: Io sono nato livero (Jag är född fri), varvid en äldre dam från grannbordet vände sig mot mig och frågade: Vero? (Är det sant?).
Vad svarar man då?? Non!

Så länge det sitter folk över oss och låter våra tillgångar, vår energi, vår hälsa sippra uppåt, inte nedåt, kommer man aldrig att vara fri. Och inget kommer att ändra på det. Vi har ju sett hur tom en progressiv (sic!) ideologi som socialismen förslavat folk och tom sugit ut massorna.

Så om tre dagar ett nytt år – ett råttans år. Och hur finurlig och påhittig råttan än är, kan han bära på pestbakterier, på samma sätt som årets gris kunde bära på svininfluensa. Inget kommer att ändras. Det är bara att kasta alla nyårslöften åt helvete och inse att inget kommer att förändras.

Hursomhelst, jag kanske investerar i en god köttbit, gör mig en god potatisgratäng och avnjuter ett gott vin (från Sicilien – för dem som gillar mustiga viner men tycker att en Amaro är för dyr ska kolla de sicilianska vinerna gjorda på Nero d’Avola). Jag får sätta mig i soffan och i splendid isolation njuta god musik för att till tolvslaget rigga upp min sovjetkamera med trådutlösare och försöka fånga fyrverkerierna på natthimlen. Det är bara svartvit film i kameran men skit samma.

Man är ju bara en liten man i ett hörn av himlen …

Nu vänder vinden, nu vänder tiderna …
en liten man i ett hörn av himlen …


Uppesittarkväll

Uncategorised Posted on Mon, December 23, 2019 19:25:16

Kvällsmaten uppäten och vinet till densamma uppdrucken. Tyvärr var potatisen i min laxpudding lite “al dente”.
Så vad gör man nu?? Goda drycker och andra lagret på Aladdinasken??

Något chokladgodis blir det inte men lite goda drycker som rysk mjöd och en flaska fatlagrad stout. Ölen kan säkert vara god men kommer aldrig, det vet jag redan, upp i samma nivå som Goose Islands Country Bourbon Stout. Fast det kanske är att förvänta sig för mycket och liksom tro att det måste vara Maseratikänsla när man pressar upp sin Peugeot 206 GTI i 150 på Södergatan … (just kidding)

Jag har just avnjutit (de sista 2/3) av en amerikansk julfilm. Det är mycket av den sorten just nu. Det är jultomtar som inte vill vara jultomtar. (Varför i h-e måste Saint Nicolaus heta Santa därborta i Trumpland??) Det är gamnla suputer eller hemlösa skäggiga gubbar som plötsligt blir SANTA (djävla SANTA!!!).

Kvällens film var söt, eller ska jag säga mycket söt, lite som amerikansk läsk – 97% socker och resten smakämnen och ev lite vatten. Fast den gick ju att titta på och det gick ju att pressa fram en tår eller två ändå.

Som alternativ till söta (och emellanåt sliskiga) amerikanska julfilmer, kan lite annat till uppesittarkvällen. Vi tittar vad gamla hederliga Mosfilm – Moskvas statliga filmstudio bjuder på. Notera att filmerna finns med engelsk text.

En udda komedi med ett definitivt speciellt slut.
12 Stolar ((komedi) – https://cinema.mosfilm.ru/films/34332/  

En ganska vemodig historia med en del tragikomiska passager.
Öknens vita sol (drama) – https://cinema.mosfilm.ru/films/34643/  

Detta är Rysslands variant av Grevinnan & Betjänten. En riktigt rolig film. Ödets Iron (romantisk komedi) – https://cinema.mosfilm.ru/films/35162/  

Gillar man lite lagom knasiga komedier, är det denna man ska se.
Armar av brillianter (komedi) – https://cinema.mosfilm.ru/films/35142/  

Ännu en, och kanske den bästa av alla komedier. Den kan man se otextad.
Operation Y och andra händelser (komedi) – https://cinema.mosfilm.ru/films/35282/  

Ett fint drama som definitivt fuktar ögonen.
En station för två (drama) – https://cinema.mosfilm.ru/films/35146/   

Sådär, det var ett par av mina favoritfilmer från vårt östra broderland. Nu måste jag diska och planera för kvällens dryckesorgie.



Så var det här skitåret till ända

Uncategorised Posted on Sun, December 22, 2019 16:29:02

Jaha, då var det här skitåret snart till ända. Slår man på TVn ska varenda program visa ”året som gått” eller rentav ”decenniet som gått”. I sämsta fall ska man också spekulera i hur det blir härnäst.

Det är som om folk tror att vi liksom får en ny chans varje nyårsdag – ut med det gamla och in med det nya. Fast det nya är ju oftast lika ruttet och sunkigt som det gamla. Bankkontot visar samma dystra siffror 1e januari som 31e december. Och inte fan har diskbråcket (o)väntat läkt ut nån gång runt midnatt den 31e …

Jag kan dock inte annat än göra en kort tillbakablick på mitt år som började med en sur räkning från Trafiksäkerhetsföreningen. För oss fattigpensionärer är oväntade räkningar alltid sura, för att det är dyrt att vara fattig.

För att bli mindre fattig fick jag erbjudande om en mindre och billigare lägenhet, även om jag, med de lite lätt perversa bidragsregler som gäller för oss, hade haft samma ekonomi om jag bott kvar. Men man vet ju aldrig när nästa tåg går (eller om paketet som PostNord ska komma med verkligen kommer, eller om min medicin finns på apotekshyllan eller om jag ska med egna skalpeller till sjukhuset om jag ska in på akutoperation …).

Måste medge att detta är nog, fan sista gången jag flyttar (själv). Har man som jag en haft en hobby som innebär mycket järn och koppar, känns det i ryggen (och i luftrören).

I somras stod det så klart för mig att kommunfullmäktige hade blivit en arena för ändlöst tjat. Trots kommunens stora underskott pga de senaste årens stora invandring, fanns ingen vilja till samarbete över partigränserna för att ta tag i problemen; det var viktigare att påpeka för alla andra vilka fel de gjorde – anfall är bästa försvar.

När man dessutom började argumentera för att bevara Lilla Paris Lilla Paris, gav jag upp. Var man sådana motståndare till att utveckla kommunen??!! Uppenbarligen!

Jag lämnade min plats i KFs utvisningsbås … f’låt, avbytarbänk, ondgjorde mig över bristen på intresse att satsa på att få fler skattebetalare till kommunen och tog semester.

En del av semestern blev några dagar på ön Rügen. Vi hade ett fint boende, såg massor och missade färjan hem. Det var väl distraktionen vid Hitlers monumentala semesteranläggning i Prora som fick oss tappa bort tiden. Behållningen var ändå att se hur man försöker skapa något nytt av detta monument över monumental dårskap.

Sedan var det det där djävla knivhugget som plötsligt dök upp och då insåg jag att jag definitivt inte var välkommen i partiet längre. Det tog inte många minuter för mig att skriva till medlemsregistret och be dem stryka mig ur rullorna. Att stanna kvar och bli förödmjukad gång på gång fanns inte på kartan.

Jag var ingen man skulle sakna och det har definitivt bekräftats.

Om knappt tre år ska vi välja ett nytt kommunfullmäktige och var jag lägger min röst vete gudarna, och vad ska jag säga till vänner och bekanta som röstat på partiet för att jag råkat vara aktiv?! ”Rösta inte på Vänsterpartiet …”

Det är tre år kvar, och även om jag är djäääääävligt långsint kanske jag tänker om …. Kanske.

Nu är det strax jul. Årets kortaste dag har precis passerat och ljusare tider är på väg. Klockan är strax över 4 (16:07) och det är beckmörkt ute, och så har det varit länge nu. Man får glädjas över det lilla och det stora.

Stort är barnbarnet Adrian. Stort var att träffa familjen och barnbarnen i Chicago. Sådär lite mittemellan är två flaskor god bourbon och fyra flaskor snapps, en bit rökt ål, god sill och hemgjord brunkål.

Det lilla är att jag nästan börjat avsluta en liten uppdatering av mina tunga högtalare, en liten uppdatering som påbörjade för ett år sedan och som avstannade pga ”bensinbrist”.

Det lilla är också att se alla Youtubefilmer där KLOKA människor visar IDIOTERNA som tror jorden är platt, att vaccin dödar och att Illuminati sprider död och förskräckelse med de sk chemtrails, dvs de kondensstrimmor flygplan lämnar efter sig.

Jag har inga råttbilder så det får bli en grisbild; grisen var ju årets … gris?!



Artiklar

Uncategorised Posted on Wed, December 11, 2019 11:30:54

Jag fick ett tips om en artikel om unga mäns våldtäkter och våld mot människor de egentligen inte hade en relation till, skriven av Malcolm Kyeyune. Det var starkt skrivet och definitivt, vad jag förstår, inget som riktigt passar i dagens åsiktsvärld:

https://kvartal.se/artiklar/den-impotentes-vapen

Sedan råkade jag följa några trådar och hittar den här ledaren från Expressen:

https://kvartal.se/artiklar/den-impotentes-vapen

Och den här:

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/hedersvald-viktigare-an-pappamanader/

På tal om Östra Mariedal:

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/fimpa-naturreservaten-och-bygg-fler-bostader/
Och den här som ger Vänsterpartiet det så grovt underkänt betyg att det gör ont:

https://www.expressen.se/ledare/sakine-madon/vansterpartiet-sviker-hotade-forortskvinnor/

Och en bonus som skrämmer vettet ur mig:

https://www.expressen.se/ledare/linda-jerneck/is-kvinnor-ar-inga-bimbos-de-ar-farligare-an-sa/



Vänersborg kan vara på G

Uncategorised Posted on Tue, December 10, 2019 23:27:28

Jag läste en, inte så lite konstig, rubrik i Vänersborgare: Skogen skövlas i Mariedal.
Skövlas?! Ska en tidning skriva så, även om tidningen inte är särskilt opolitisk. Eller betyder “skövla” att man förbereder för för utveckling av kommunen?! Jag tror det är så man ska tolka det hela; Vänersborgs kommun (politikerna) har ÄNTLIGEN bestämt sig för att bereda för inflyttning av nya medborgare som kan betala skatt och bidraga lite till det ekonomiska kaos som råder i vår kommun. Detta görs genom att bereda för nya tomter där människor ska kunna bygga hus.

På samma sätt är det tryggt att man också börjat titta på Sanden eller Vassbotten. Det här är ju premiumläge för nya medborgare som har nära till stationen för att pendla till jobb i Göteborg och vi alla får en fin ny stadsdel att vara stolt över.
Att det inte är alldeles okomplicerat är ju självklart men inga av de problem som lyfts fram är olösliga, varför man kan undra om det ligger andra skäl till att somliga så envetet strävar mot denna utveckling av vår stad och kommun.

Om något annat.
Jonas Sjöstedt blev räddad i sista stund. Det hade inte sett vackert ut om hans socialister hade nödgats samarbeta med sverigedemokraterna för att få bort en (alldeles oskyldig) arbetsmarknadsminister. Vi har inte haft en fungerande arbetsförmedling på årtionden. Blott några enstaka procent av alla jobb förmedlas av arbetsförmedlingen, vilken mest verkar syssla med att bränna pengar på ingenting, föra statistik och KONTROLLERA. Vadsomhelst som skulle kunna sätta blåslampa på denna dyra myndighet måste ju bara bli bättre.
Att vi har denna bedrövliga myndighet är ju ledsamt, och att inte (V) protesterade och krävde ministrars huvuden på fat när man skulle stänga ner kontoren i de mest utsatta delarna av landet visar väl bara på att vänstern inte bryr som om utsatta människor.

Jag var på årliga pacemakerkontrollen för två månader sedan. Helt uppenbart hade mitt hjärtat betett sig illa; flera perioder av hjärtflimmer var registrerat och PM-sköterskan hade initierat NÄLs hjärtläkare att justera mina mediciner och meddelat vårdcentralen.
Nu borde jag blivit kallad till hjärtsköterskan på mitt årliga besök, vilket bland innebär förnyelse av mina mediciner vilka brukar ta slut så här inför julen. Men ingen kallelse och jag kommer liksom inte till att meddela att jag vill ha kontakt. Med de nya medicinrekommendationerna från NÄL vill jag inte tilltvinga mig recept på de gamla – för att sedan köpa ut de nya; så djävla mycket pengar har man inte med en baspension.
Dotterns sambo, som är operationssköterska, tror att svensk sjukvård kommer att privatiseras. Jag tror den kommer att förstatligas men uppenbart är ju att regioner och landsting inte kan sköta sjukvården och det tror jag man kan skylla den på politiska styrningen till 100%.

Dagens TV-tips: Korrespondenterna om hur man klarar djupa kriser: SVTPLAY

Nu är det snart jul, men det tänker jag nog skita i. Får jag bara min rökta ål, lite prinskorv, Janssons, några köttbullar och en god snaps är jag nöjd. Och så en skön rysk komedi med jultema (nyårstema).



Jetlag

Uncategorised Posted on Sat, November 23, 2019 14:34:37

Fan, känner mig som en strandad bardval … Kom hem från några veckor med barn och barnbarn i Chicago i torsdags och sju timmars tidsskillnad är svår att liksom trolla bort ur det biologiska systemet.

Plöjer igenom några veckors blandad lektyr som stoppats in genom brevinkastet. Mycket reklam får kastas med ett surt besked från Trafikförsäkringsföreningen läggs i högen – ÅTGÄRDAS. Här har någon kukat till det för mig, genom att anmäla nya bilen till en gratis provapåförsäkring, vilken inte gällde för gamla bilar.
Vi pensionärer, ja förutom “fattigpensionärerna” har liksom inte råd med lyx och prylar utan får köra budget, vilket i slutänden ofta blir dyrare.

Jag skrev “fattigpensionärer” och menar de som gnäller och beklagar sig (delvis med rätta) men som ändå inte har de fjuttiga småkronor en baspension med lite topping ger. Och ändå tror jag att det är dessa “fattigpensionärer” som ropar högst i debatten när de inte sitter och dricker importviner i Bovierans lustgårdar, njuter en månads relaxing i Spanien, Kroatien eller kryssning i Karibien. (Om nån undrar; det var vår dotter som betalade min biljett till USA)
På samma sätt är det när folk som bor i villa eller bostadsrätt ska debattera om hyresrättens förträfflighet, när deras boende är subventionerat av hyresgästerna. Dubbel-djävla-moral!

Lyckades dessutom missa femte barnbarnets födelse. Fast å andra sidan hade han beslutat sig för att påbörja en lång resa på vår planet innan det var riktigt dags att checka in, eller checka ut.


Att hans mamma, min dotter, fick fajtas med vården är väl bara typiskt och tendensiöst. När pengar slösas strunt och skit och det är allt färre som ska försörja allt fler, försöker man på alla vis att skära kostnader genom att ge sämre service till medborgarna.
Hursomhelst är jag glad för min och min dotters skull och så fort hypotenusan eller vad nu den tär talgskrotskörteln heter anpassat sig efter GMT+1, sätter jag mig i min RIKTIGT försäkrade nygamla bil och åker och hälsar på, medbärande guld rökelse och myror (hur kunde vicemännen få med sig myror som säkert var chokladdoppade genom öknen?? De (myrorna) måste varit hemskt kladdiga när de levererades.).

Sådär, nu måste morgonbestyren vara avklarade . Morgonmusiken – Junoon med skivan Azadi – slutspelad. Dags att diska, kanske koka sig lite kaffe med god likör; jag vill inte öppna någan av mina fina flaskor med bourbon. De får vänta till jul eller tills prominenta gäster uppenbarar sig (varför det blir öppning och provsmakning till jul).

Visst jag, dags för eftermiddags musik. Det får bli av de riktigt STORA syntgiganterna – Orchestral Manoevres In The Dark. För var de störst? De var nyskapande på många sätt och vågade gå egna och udda vägar trots att det inte alltid gynnade deras karriär.

Och ett TV-tips. Jag såg en riktigt ruggig men annorlunda dokumentär igår – DOX – En Legosoldats Död. En schweizisk journalist vill förstå krigets mekanismer i Jugoslavien och ansluter sig till en paramilitär grupp i försök att få svar på alla sina frågor. Det kostar honom livet.
Flera år senare åker hans kusin till Kroatien för att få reda på vad som hände och de svar hon får är inte vackra. Det berättas kort om hur vapenhandlare världen över sålde vapen till båda sidor och, än värre hur en organisation inom katolska kyrkan, Opus Dei, aktivt blandat sig i kriget och indirekt uppmuntrat till folkmorden. Fast att katolicismen står fascimen torde inte vara någon hemlighet … eller?!



Berörd och definitivt skakad

Uncategorised Posted on Sun, October 27, 2019 10:05:55

Sådär, nu har jag tillbringat en skön lördag med goda vänner, god musik och god mat.

Vi HiFi-bögar (vi kallar oss så) försöker träffas någon gång om året på så kallade DIY-träffar. DIY står för Gör Det Själv (Do It Yourself) och innebär att folk tar med sig egna hemmabyggda förstärkare, högtalare, DA-omvandlare the alltihop, to speak engelska, spelar, lyssnar och framför allt tjôtar; tjôtandet är viktigast.

Igår var vi ett exklusivt gäng som träffades i en mindre variant av de, annars, stora evenemangen. Vi var 10+ personer som mer avslappnat kunde chilla (heter det så), lyssna och prata. Pratet inbegrep konstruktionen av och funktion hos en elektrostatisk högtalare, hur man lagar en riktigt god gulasch och prat om våra krämpor, våra ärr, kroppsliga och själsliga. Här kan man inte vara speciellt macho, för i de här kretsarna bryr man sig om varandra och stöttar varandra. Har man månaden innan önskat livet av varandra för att nån haft “fel” åsikter om något tekniskt, saknar man sin kontrahent när denne inte dyker upp.

Frågorna är oftast “Kommer han?”, “Har någon hört någon från honom?”. Vi saknar våra vänner, för vänner är vi allihopa, trots att vi kanske bara träffas en gång om året och däremellan slänger käft och önskar livet av varandra för att “du tycker transistorer är bättre, men det tycker INTE jag”.

I de här kretsarna är det skönt att umgås, och jag har, fast det inte gått ett dygn sedan jag kom hem, redan bränt en CD-skiva (demoskiva) med jazzmusik (mer eller mindre) till nästa träff. Jag gillar inte jazz men man ställer upp för sina vänner.

Och nu en av mina absoluta favoritartister, Elkie Brooks …


Rörd men inte saknad

Uncategorised Posted on Wed, October 09, 2019 12:26:29

(Sedan WordPress tog över bloggfunktionen från One.com har det blivit så mycket besvärligare att få till något vettigt här. Bra funktioner har bara försvunnit. Och ett felklick tvingar en att börja om från början.)

Så här gör vi ett nytt försök, tredje gången gillt och nu har jag nog hittat rätt (tror jag).

Jag brukar skämta om att jag har kort stubin men kompenserar det med att vara långsint. Den korta stubinen klarar jag bättre av idag, även om jag vet att jag kan handla i affekt emellanåt. Men har man legat död 3-4 minuter inser man att det finns annat i livet som är viktigare.Långsint är jag DEFINITIVT. Att glömma oförrätter tillhör inte mina starkaste sidor, även om jag kan visa upp ett pretty face.

Jag har varit aktiv i vänsterpartiet i ca 10 år, suttit lite drygt två perioder i fullmäktige och två perioder i det kommunala bostadsbolaget. Där var jag en udda fågel då de flesta styrelsemedlemmar faktiskt inte bodde i hyreshus och ingen utom jag i det bostadsbolaget. Lite som i partiets inre krets där de flesta verkar bo i eget hus eller bostadsrätt. Lite märkligt det där, och kanske en orsak till att det varit svårt att få till diskussioner om bostadspolitik. Men det är en annan sak.
Ska ju nämna att jag aldrig suttit i styrelsen men väl varit med i en valberedning som det senaste året (och ett halvt) kämpat hårt med att förnya och föryngra och som i det arbetet trampat på ömma tår, uppenbarligen.

I fullmäktige tycker jag att jag varit aktiv, skrivit några motioner, varit uppe i talarstolen flera gånger och faktiskt vikt ner mig när min övertygelse inte varit riktigt i linje med somliga mer ledande partimedlemmars. Och, nej vi har ingen partipiska …

Jag har lagt mig till med en privat och personlig blogg där jag uttryckt mina tankar om världen runtomkring oss. Fullt medveten om att det är svårt att skilja på rollen som politiker och privatpersonen, har jag ändå ibland kanske gått över gränsen för vad somliga riktigt gillar. Det har främst gällt när jag argumenterat för sådant som andra har gjort till stora NEJ-frågor. Men som sagt, min blogg är min privata och jag har aldrig försökt använda den för att propagera för (min privata) vänsterpolitik. Heller har jag aldrig pådyvlat någon mina ofta rabiata och obstinata inlägg.

Mina år i partiet har jag upplevt som goda och givande. Det har varit en skön och givande atmosfär. Det har varit mycket möten och träffar och jag har inte upplevt annat än att man har stöttat varandra. Dock har jag faktiskt märkt att somliga medlemmar har, när de inte uppnått kriterierna för “god partikamrat”, har marginaliserats (stötts bort), något som jag själv också känt av under halvtannat år.

För att kort återgå till mitt bloggande, lämnade jag min roll som aktiv politiker i juni och skrev en sorts epilog där jag förklarade lite grann varför jag lämnade in tjänstevapnet och min bricka. Kort om detta var att jag upplevde att INGEN ville utveckla kommunen. Med tiotals miljoner i underskott var det ingen som såg möjligheten i att åtminstone delvis få in pengar genom att göra det möjligt för fler att välja Vänersborg som bostadsort och betala skatt. Men den kommunala bostadskön är lång, men för dem i bristyrken kan få förtur och en, troligen lika lång tomtkö, måste man göra offer.
Den här åsikten uttryckte jag inte som politiker, för jag hade avgått, utan som privatperson. Oavsett vilken roll jag hade, fick jag skit för det här. Och får man skit för sådant här i någons privata utskick till dem som finns upptagna i föreningens medlemsmatrikel finns det bara en sak att göra – tända den djävla stubintråden, den jag släckte för ett år sedan.

Rörd men inte saknad. Nej, jag är inte rörd eller ens upprörd, måhända lite småförbannad, men då mest för att jag inte lämnade in för ett år sedan.
Saknad, tydligen inte ….

Och därmed var den ALLRA DJÄVLA SISTA politrukbloggen postad. Fan vad skönt det var.