Fanns det inte en progg-låt som hette Staten och Kapitalet? Jag gillade aldrig den svenska proggen, ytlig, gapig och kvalitetsmässigt (text & musik) undermålig.
Jag satte mig framför TVn och tittade på en dokumentär om IB, Socialdemokraternas egen hemliga underrättelsetjänst, sin egen KGB, vilken spionerade på medborgarna och emellanåt lämnade ut en och annan till främmande makt.
När jag tittar på programmet går det upp för mig vad för kall, cynisk och beräknande person Olof Palme var. Han var, om jag får säga det rent ut, en otrevlig människa och han bevisade med obarmhärtig klarhet vad socialism innebär. Han hade åsikter om styrelsesätten i våra broderländer i öst men hade tydligen plockat med sig idéer hur man kontrollerar massorna.
Vi var många som häpnade över att Jan Guillou, Peter Bratt och Håkan Isacsson dömdes för spioneri medan trenchcoatfolket i IB gick fria.
För några veckor dimper Hyresgästföreningens tidning ner i brevlådan. I god ordning har man hakat upp sig på de löner de kommunala bostadbolagens VDar har.
Det som är obegripligt för mig är att i en liten artikel i ett hörn försvaras Hyresgästernas ordförande höga arvode och när man läser vidare blir man heligt förbannad när man läser om medlemsvärvarna som har dragit in oerhörda arvoden och fortsätter att göra så. Men jag har förstått att folkrörelsen har lite egna underfundiga idéer, vilka dock definitivt sticker i ögonen.
På samma sätt uttalade sig LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson om hur gapet mellan företagens toppchefers lön och arbetarnas löner ökat. Thorwaldsson tjänar blott 95 730 kr/månad. Låter väldigt mycket men är i fackliga sammanhang in i topp. Det krävs en stor portion ödmjukhet att representera folk med högst mediokra löner om man själv uppbär en hög lön.
