(Sedan WordPress tog över bloggfunktionen från One.com har det blivit så mycket besvärligare att få till något vettigt här. Bra funktioner har bara försvunnit. Och ett felklick tvingar en att börja om från början.)

Så här gör vi ett nytt försök, tredje gången gillt och nu har jag nog hittat rätt (tror jag).

Jag brukar skämta om att jag har kort stubin men kompenserar det med att vara långsint. Den korta stubinen klarar jag bättre av idag, även om jag vet att jag kan handla i affekt emellanåt. Men har man legat död 3-4 minuter inser man att det finns annat i livet som är viktigare.Långsint är jag DEFINITIVT. Att glömma oförrätter tillhör inte mina starkaste sidor, även om jag kan visa upp ett pretty face.

Jag har varit aktiv i vänsterpartiet i ca 10 år, suttit lite drygt två perioder i fullmäktige och två perioder i det kommunala bostadsbolaget. Där var jag en udda fågel då de flesta styrelsemedlemmar faktiskt inte bodde i hyreshus och ingen utom jag i det bostadsbolaget. Lite som i partiets inre krets där de flesta verkar bo i eget hus eller bostadsrätt. Lite märkligt det där, och kanske en orsak till att det varit svårt att få till diskussioner om bostadspolitik. Men det är en annan sak.
Ska ju nämna att jag aldrig suttit i styrelsen men väl varit med i en valberedning som det senaste året (och ett halvt) kämpat hårt med att förnya och föryngra och som i det arbetet trampat på ömma tår, uppenbarligen.

I fullmäktige tycker jag att jag varit aktiv, skrivit några motioner, varit uppe i talarstolen flera gånger och faktiskt vikt ner mig när min övertygelse inte varit riktigt i linje med somliga mer ledande partimedlemmars. Och, nej vi har ingen partipiska …

Jag har lagt mig till med en privat och personlig blogg där jag uttryckt mina tankar om världen runtomkring oss. Fullt medveten om att det är svårt att skilja på rollen som politiker och privatpersonen, har jag ändå ibland kanske gått över gränsen för vad somliga riktigt gillar. Det har främst gällt när jag argumenterat för sådant som andra har gjort till stora NEJ-frågor. Men som sagt, min blogg är min privata och jag har aldrig försökt använda den för att propagera för (min privata) vänsterpolitik. Heller har jag aldrig pådyvlat någon mina ofta rabiata och obstinata inlägg.

Mina år i partiet har jag upplevt som goda och givande. Det har varit en skön och givande atmosfär. Det har varit mycket möten och träffar och jag har inte upplevt annat än att man har stöttat varandra. Dock har jag faktiskt märkt att somliga medlemmar har, när de inte uppnått kriterierna för “god partikamrat”, har marginaliserats (stötts bort), något som jag själv också känt av under halvtannat år.

För att kort återgå till mitt bloggande, lämnade jag min roll som aktiv politiker i juni och skrev en sorts epilog där jag förklarade lite grann varför jag lämnade in tjänstevapnet och min bricka. Kort om detta var att jag upplevde att INGEN ville utveckla kommunen. Med tiotals miljoner i underskott var det ingen som såg möjligheten i att åtminstone delvis få in pengar genom att göra det möjligt för fler att välja Vänersborg som bostadsort och betala skatt. Men den kommunala bostadskön är lång, men för dem i bristyrken kan få förtur och en, troligen lika lång tomtkö, måste man göra offer.
Den här åsikten uttryckte jag inte som politiker, för jag hade avgått, utan som privatperson. Oavsett vilken roll jag hade, fick jag skit för det här. Och får man skit för sådant här i någons privata utskick till dem som finns upptagna i föreningens medlemsmatrikel finns det bara en sak att göra – tända den djävla stubintråden, den jag släckte för ett år sedan.

Rörd men inte saknad. Nej, jag är inte rörd eller ens upprörd, måhända lite småförbannad, men då mest för att jag inte lämnade in för ett år sedan.
Saknad, tydligen inte ….

Och därmed var den ALLRA DJÄVLA SISTA politrukbloggen postad. Fan vad skönt det var.