Jag anar, men det är av andra orsaker än det jag ska redovisa strax, att jag ikväll gjort mitt när nog sista KF-möte. Åtminstone det sista möte där jag får utveckla eller inveckla min idéer från talarstolen.
Just därför och för att i sedvanlig ordning få väcka viss uppmärksamhet hade jag på mig en tröja, tillverkad och inhandlad i USA från Threadless (LÄNK). Jag kunde valt tröjan med Schrödingers katt …
… men den hade nog bara Lena Eckerbom Wendel fattat.
. Därför blev det Communist Party-tröjan.
På tröjan finns en rad “goa gubbar”: Stalin, Mao, Marx, Castro och Lenin med drinkglas i händerna och lampskärmar på huvudena. Motivet är en rebus – Communist Party.
Nu råkade det vara så att Moderaternas Niklas Claesson tyckte jag hade på mig en idoltröja, tog en bild på den (och mig) lade upp oss på Twitter. Avsikten vet jag inte men av kommentarerna förstod jag att det handlade om att hänga ut mig. Även Gunnar Lidell hoppade på uthängningståget och det sammanlagda meddelandet var att man inom V fortfarande hyllar socialismens värsta massmördare.
Det Claesson och Lidell och alla medhållare känner mig inte och vet inte varför jag valde att ha denna T-shrt på mig ikväll.
Så därför vill jag att dessa experter och “kännare av mig” ska få känna mig närmare:
Jag är född 1953, på dagen 8 år efter att USA testade sin atombomb i “skarpt läge” över en, i stort, civil stad (en av få som inte bombats tidigare under kriget). Jag fyllde 60 år förra sommaren, vilket tydligen undgick KF 
.
Under mina tonår kom jag att bli aktiv i den kristna studentrörelsen, KGF och var ordförande i föreningen hemmavid innan jag lämnade hemstaden. Denna tid var jag nära de högkyrkliga där väl Dag Sandahl är den som mest känd; jag känner fortfarande stor sympati och stort förtroende för denne man, trots att jag idag närmast kallar mig antiteist.
Det var just religionen som gjorde att jag träffade min första hustru, gifte mig, flyttade till Stockholm, jobbade och blev ….. MODERAT!!!!
Tillbaka i min hemstad blev moderatandet mer intensivt, speciellt då min far var aktiv politiker i partiet.
När jag sedan blev arbetslös och blev varse moderaternas syn på arbetslösa 
lämnade jag, efter 15 år, partiet och gick vänsterut och där har jag stannat, även om jag ofta inte kunnat hänga på (stockholms)vänsterns alla krumsprång, och fortfarande inte alltid hänger med.
Idag, när jag har jobb och skapligt goda levnadsförhållanden är jag fortfarande vänsterman även om jag börjat snegla västerut. En av våra döttrar bor sedan 10 år i USA och har börjat kämpa för att vi ska flytta över, och jag är, som vanligt, lite motståndare till större förändringar i mitt liv men i USA skulle jag kunna tänka mig att bo trots allt. 
Så hur var det nu med Stalin, Mao och de andra??? Jorå, jag har läst Courtois, Werts, Bartoseks, Pannes, Margilins och Paczkowskis bok Kommunismens Svarta Bok och jag är fullt medveten om de illdåd som gubbsen på min tröja står bakom. Ännu har jag inte läst Stalin – den röde tsaren och hans hov av den mycket grundlige Simon Sebag Montefiore, men min hustru som läst ett flertal av hans böcker har briefat mig och väckt mitt intresse. Det finns en rad böcker och dokumentärer, jämte, faktiskt filmer som beskriver det system dessa socialismens djävlar skapade. Till och med när man ser gamla sovjetiska filmer förstår man hur illa det var ställt i detta stora land.
Så jag förstår de mekanismer som låg bakom uppkomsten av dessa system och den terror som följde.
En sur kommentar till Claessons publicerande ville ha mig till Nordkorea. Jag vill också dit, men vet att i detta socialistiska skräckland får jag aldrig se det jag vill se, eller träffa företrädare för det koreanska folket. Men OK, om någon skramlar ihop till en resa, åker jag. 
Däremot har jag haft förmånen att vara en hel del i både Sovjetunionen och Ryssland (jämte Estland och Polen men efter socialismens fall). Min hustru föddes i Kazan i tatarstan och jag har genom henne fått mycket information om hur det post-stalinistiska samhället såg ut. Jag fick höra hur hennes morfar sattes i fängelse under stalintiden eftersom han vägrade ange sin chef. Det är många människor jag haft kontakt med under mitt boende och mina resor i Sovjetunion och även om de flesta låter meddela att Stalin var en djävul, var ingen av de andra så mycket bättre även om de inte hade alls lika mycket blod på händerna. jag har mött människor som, efter att sett Gorbachev och Jeltsin blåsa dem på sina besparing och införa total oligarki, för att inte säga anarki, tycka att det var bättre på Stalins tid. Det är ungefär som italienska fascister menade att under fascisttiden gick tågen i tid, vilket syftar på en händelse där fascister körde tågen under en lokförarstrejk.
Det är lite cyniskt att ändå tycka att det var bättre förr när nog nästan alla sovjetmedborgare hade släkting eller anhörig som drabbades av terrorn. Jag förvånas också att ingen försökte peta bort Stalin från tronen. Ja, till och Chrustev, som var en av Stalins bödlar bad till och med om extra dödslistor till sitt distrikt när han haft ihjäl dem som han blev beordrad att mörda.
Nä, jag inte är inte svag för totalitära ideologier och de tre kusinerna socialism, fascism och nazism står i en grupp för sig.
Varför skriver jag inte kommunism? Varför skulle jag; vi har ju inte sett kommunismen i praktiken.
Vaddå, säger vän av ordningen? Nä, Sovjetunionen var en socialistisk stat. Medborgarna fick itrummat i sig att de byggde en socialistisk stat och att kommunismen, ungefär så den var genomförd i Sverige, var en hägring i fjärran. Och kineserna bestämde sig när de insåg att de inte kunde gå från socialism till kommunism att gå från socialism via kapitalism till kommunism. Fast det där är semantik och eftersom folk gärna vill ha färdigtuggat tugg är det ingen idé att strida för att man använder rätta benämningar. Men om vill kalla socialism för kommunism och vice versa, varsågod.
Jag har en aning om att herr Claesson vill hänga ut en “äkta stalinist-kommunist”. Att T-shirten jag haft på mig är mer av komisk karaktär, bryr han sig tydligen inte om. Han ber heller inte om tillåtelse att få hänga ut mig vilket kan stå i strid med PUL (personuppgiftslagen). Detta får jag dock utreda närmare. Men helt uppenbart är ju att Niklas Claesson drar slutsatser utan att alls veta vad som pågår i min hjärna, än mindre har reda på VEM jag egentligen är och vilka åsikter jag står för. 
Claessons twitter
Datainspektionen skriver såhär:
Om personuppgifter publiceras i en löpande text på Internet, till exempel i en blogg, är publiceringen i princip tillåten så länge man inte kränker den som personuppgifterna handlar om. Det framgår av den så kallade missbruksregeln, som tillkommit bland annat för att förenkla vardaglig behandling av personuppgifter.
Det är inte möjligt att generellt slå fast vad som är en kränkning av den personliga integriteten utan man måste göra en bedömning i varje enskilt fall och väga in samtliga omständigheter. Faktorer som påverkar bedömningen är bland annat syftet med publiceringen, vilka uppgifter som publiceras, var dessa publiceras, vilken information som har lämnats och hur länge uppgifterna publicerats på Internet. Även hur den vars uppgifter som publiceras själv upplever publiceringen kan vara av betydelse, men är inte avgörande för om det ska anses vara fråga om kränkning i personuppgiftslagens mening. Att publicera personuppgifter i syfte att skandalisera eller “hänga ut” någon är tydliga exempel på publicering som normalt är kränkande enligt personuppgiftslagen.
Vidare:
Bloggar och sociala medier
Publicering av till exempel namn och foton på personer på bloggar och sociala medier är i princip alltid tillåten så länge man inte kränker personen. Att “hänga ut” och skandalisera en privatperson är ett typexempel på vad som normalt sett är kränkande.
Tänk på att det kan finnas begränsningar i annan lagstiftning, till exempel reglerna om förtal, som innebär att en publicering av kränkande personuppgifter ändå kan var olaglig.
