Fick alldeles för sent reda på att kommunen bjudit in bostadspolitiska talespersoner till Bomässan i arenan för några veckor sedan, och jag valde istället att ta med hustrun till kusten och njuta spa och god mat.
Får hoppas att kommunen kommer ut med info tidigare nästa gång; vi är ju två personer som är ordentligt insatta i den kommunala bostadspolitiken, vi sitter i Vänersborgsbostäders styrelse.
Nu hände mycket på en gång. Först var det en bra artikel i Dagens Samhälle, SKLs tidning, där eländet med bostadsbyggandet förklarades mycket bra. Och i veckan som gick åkte styrelsen för bostadsbolaget med direktionen till Stockholm för sina inspirationsdagar vilka inkluderade möten med representanter för SABO och en bostadspolitisk talesperson från riksdagen, jämte besök i Norra Djurgårdsstaden.
Ska göra ett försöka att spalta upp det här lite grann, och betonar att det här är mina egna funderingar och värderingar och troligen inte idéer som inte alltid delas av partiet, tyvärr.
Jag börjar mad Dagens Samhälle.
Per Lindvall, företagare och ekonomijournalist, skriver under rubriken Så blir rimliga bostadshyror mer än en omöjlig illusion. Han pekar på ett vikande bostadsbyggande, inte bara av bostadsrätter utan också hyresrätter. Många (kommunala) bostadsbolag måste för att vara affärsmässiga se över sina byggplaner. Många bolag säljer ut för att få likvida medel till nybyggnation, men för att vara affärsmässiga måste man sälja ut högavkastande tillgångar för att kunna bygga lågavkastande. Per gör en parallell med Ebberöds sparbank. Det tillfälliga inflöde av likvida medel ger bara ett kort uppskov. Man får något eller några år på sig innan röda siffror visar sig i boksluten.
Varför är det olönsamt att bygga hyresrätter? Galopperande byggnadskostnader är en förklaring; titta vad lönen ligger på för en byggnadsarbetare! Avregleringen av byggnadsmarknaden och slopade räntesubventioner är andra stora orsaker till kostnadsökningen. Vi har hört det förut – avregleringar och att låta marknaden ta över har dock alltid lett till det motsatta, alltså högre kostnader.
Vi kan också se att byggandet har varit ryckigt, där antalet bostäder varierat kraftigt, från 10.000 ena året till 50.000 det andra. Det är självklart att byggkostnaderna skenar.
Det är inte lätt att få fram en siffra för vad byggkostnaden är, men 30.000 kr per kvadratmeter verkar rimligt. Om byggkostanden följt prisutvecklingen i övrigt skulle den idag hamnat på 20.000 kr. Slänger in markkostnader hamnar vi på 35.000 kr per kvadratmeter.
Men den tyngsta kostnadsposten är avkastningskravet på eget kapital.
För att pressa byggpriserna och därmed hyrorna kan man se en industrialiserad process som en lösning och hålla uppe byggandet på en stabilnivå för att slippa ryckigheten. Vem ska bära den risken?
En annan lösning är att staten utfärdar kreditgarantier på topplånen. Då vore det möjligt att se hyror på 1600 kr per kvadratmeter.
Per Lindvall avslutar:
“Vissa avregleringar som gjordes under 1990-talet blev helt enkelt inte som man tänkt sig. De ledde till “oavsiktliga konsekvenser”, för att prata med vetenskapsfilosofen Karl Popper. Fast å andra sidan insåg många nationer, som Sverige, redan på 1920-talet att en fri marknad aldrig skulle kunna försörja hela befolkningen med bra bostäder. Dags att tänka om.”
Min fundering: När jag läser olika bostadspolitiska förslag slås jag av att man försöker lappa i något riktigt trasigt istället för att angripa huvudproblemet. Det gick djävligt snabbt för staten att ta handen och ansvaret från bostadsförsörjningen, men att vrida skiten rätt lär ta mycket lång tid och under tiden går bostadsbyggandet i stå.
