Politruk

Vi tittade på en dokumentär om Christan Lindberg, Sverigens kanske största utvikningsikoner. Vi fick höra henne berätta om sitt liv, under en hektisk period på 70-talet när tidningarna slogs om att få visa hennes behag, dels hur hennes liv gestaltat sig efter utvikningsperioden och vad hon gjorde nu.

Det som var intressant med filmen var det sätt Christina betraktade de olika perioderna av sitt liv, och den person hon var då och nu.
Det som är intressant är att Christina i motsats till tio miljoner andra människor inte gör en pudel och tar tillbaka och ber om ursäkt för det hon gjort och sagt – hon är istället stolt över sina bedrifter.
Hon är medveten om att tidsandan var en helt annan på den tiden. De svenska “herrtidninagrna” lästes av alla; de var ett mellanting mellan motortidning, historisk och vetenskaplig tidskrift med några bilder på vackra unga kvinnor. Christina var definitivt vacker och jag kan inte tro att det trixades en massa för att frisera bilderna än mer.
Tidsandan var en annan, som sagt. HIV/AIDS var inte uppfunnet och vi gick från en stel period präglad av moralism till en mer liberal där vi hyllande frihet från konventioner, kunde visa oss nakna utan att skämmas, stå på barrikaderna och kräva bilfria städer, dagisplatser åt alla och stöd för FNL i Vietnam.
Kanske hon gjorde mer för feminismen än dåtidens rödstrumpor.
Filmen Thriller visar för första gången hur en ensam kvinna tar hämnd på alla de som förtryckt och gjort henne illa. Filmen inspirerade Tarantino när han gjorde Kill Bill – Christina Lindberg rules!

Christina är inget offer för någon porrindustri. Hon valde själv hur långt hon ville gå och satte ner foten när det blev för mycket. Och som sagt hon stod och står fortfarande för vad hon gjort.
I detta beundrar jag henne mycket. När dagens “förebilder” ställer sig upp, eller kryper in i trånga åsiktskorridorer för att säga sin hjärtas mening, eller säga det som passar bra för karriären mår jag illa. Zara Larsson, Molly Sandén har mycket att säga men det andas ytlighet och politiskt korrekt. Å andra sidan är man en usel artist får man kompensera det med att säga saker som faller rätt folk i smaken …

När Christina inser att modelljobbet är en återvändsgränd skaffar hon sig en utbildning, gifter sig och lever med sin man i 30 års tid, en period då hon upplever sig ofri. När sedan maken dör tar hon över hans tidskrift – Flygrevyn. Iadg står hon som ägare, ansvarig utgivare och chefredaktör för tidningen.

Christina Lindberg är definitivt ett föredöme. Hon rökte aldrig på tillsammans med Rihanna. Hon gjorde det hon ville, inte det som passade etablissemanget. Hon tag hand ansvar för sitt liv och har inget att ångra eller ta tillbaka. Hon är en stark och självständig kvinna – ett föredöma för alla andra.

Metro, måste vara Sveriges om inte världens mest politiskt korrekta tidning och samtidigt i sin korrekthet så besynnerligt motsägelsefull att den totalt saknar dels nyhetsvärde och berättigande.
Vad är det som är så störande med Metro? Jo, “nyhetsbevakningen”.
Jag förväntar mig att en tidnings förstasida innehåller en STOR nyhet såsom en tågkastrof, enn vettigt nobelpris i fred, ett nyval i Tyskland eller nya fakta om vår närmsta planet.
Men icke hos Metro. Där väljer man att köra med folk som blivit kränkta, eller bestämt sig för att vara kränkta och samtidigt bestämt sig för att sluta vara kränkta.
Metros “kränkta” människor verkar tillhöra en kategori som anser det så viktigt att få placera sin person med alla dess egenheter i centrum och omvärlden har att foga sig därefter. Jag läste om en person som ondgjorde sig över att hon hade att fylla i endera av två rutor M och F (eller var det M och K) när denne var på sjukhuset??). Personen hade bestämt sig för att denne varken var man eller kvinna utan tillhörde någon av de handra 70 könsidentiteterna RFSL har hittat på. Inte nog med det, landstinget hade tagit bort rutorna för att inte fler skulle bli kränkta.
Jag skulle nog vilja ha kvar rutorna, ty det är inte bara psyket som skiljer män och kvinnor, våra kroppar och hur vi reagerar på läkemedel skiljer också.
I dagens Metros står det om en kvinna som tycker att vi ska acceptera att hon är tjock. OK, hon är väl tjock då, men hon kan ju inte kräva att medborgarna ska tycka hon är vacker eller ändra sina mer eller mindre fördomsfulla åsikter om tjocka personer.
En annan kategori av personer som får STOR uppmärksamhet i Metro är de som gjort stordåd på facebook. De har startat en grupp som kämpar mot något eller för något och som har fått många “lajks”. Som om en facebookgrupp med många anhängare skulle vara någon sorts likare för vårt samhälle. När man å ensa sidan strävar efter att avveckla vad som är normalt och normer generellt, varför ska man då införa en facebooknorm baserad på vad många människor “lajkat”.
Det här förstärks av insändarsidan där teman som berör kötthantering (kött är mord), pälshantering (päls är mord) och om svenskars snikenhet mot de tiggande romerna verkar ha företräde. Likaså har ofta tidningens kolumnister också åsikter som passar landets trånga åsiktskorridor.
Johan Stäel von Holstein tjatade om att det behövdes fler entreprenörer, att skolorna borde ha entreprenörskurser men missade att det krävs speciella människor att vara entreprenörer, inte alla är där.

Det som gör en förvirrad efter allt tjôtande om alla människor som måste ha sina minutrar i rampljuset, får tvinga samhället att anpassas efter deras egenheter och allas rätt att vara unik, är att läsa t ex modesidorna.
På modesidorna får vi höra vad VI BARA MÅSTE HA PÅ OSS I HÖST. Det är som om all individualitet är som brotblåst. Alla sminktips, Sminka dig som den-och-den, tyder ju på att tidningen är klart schizofren.
Musiksidan presenterar skitmusik som spelas på alla radiokanaler och filmerna är alla av sista skriket-typ.
När man ska göra något speciellt bjuder man in kända personer som är väldigt politiskt korrekta och/eller är specialister på att göra pudlar. Världens mest plastiga och onaturliga människa, Lady Gaga med sina köttklänningar för plötsligt stort utrymme tillsammans med Carl Lagerfeldt som gör en ärkepudel när han meddelar att hans kreationer är för anorektiker och inte för tjocksiar som Adele …

Nä, Metro är en udda, besynnerlig och farlig tidning. Tummen ner.

Jag har fått en ny hjältinna – Mona Walter. Hon kom från Mogadishu, Somalia och är en av väldigt få som vågar uttala sig mot islam. Eftersom hon lämnat islam för en kristendomen är hon villebråd för islamister och sådana finns det gott om i Sverige.

I dagens Dagens Samhälle presenteras hon i en lång intervju och det är bara att förskräckas när man läser hur servila de organisationerna är som skulle ställa sig bakom Mona i hennes kamp mot en fördärvlig och hatisk religion, men som istället stödjer fundamentalisterna.

Heja Mona!

En fin bild på människan med den ädla kampen mot trängsynthet och förtryckarmentalitet finns i Nyheter Idag: LÄNK. (*)

(*) Jag har noll koll på mediavärlden, så det finns väl risk att Nyheter Idag inte faller under PK-godkännande.
På tall om media och PK, jag har en åsikt om skittidningen Metro, men det tar jag sen.

Det svenska, kanske det ENDA svenska musikundret Hansson, deWolfe United sjunger så i en av sina tidiga låtar, var kommer barnen in. Texten kommer för mig när jag hör hur det står till i världen.
Den tyska fascistledaren, Angela Merkel, vill krossa det grekiska folket genom att införa sanktioner mot dem som redan har fått utstå de värsta lidanden. Var kommer barnen in.

De som redan har, och har i överflöd, går fria. De tar sina miljoner och miljarder och fortsätter att se till att pengar inte sipprar neråt utan uppåt.
I två dokumentärer visades hur miljardärer i England kunde leva som kejsare, slippa skatta för sina förmögenheter i den fåfänga föreställningen att deras pengar sipprade neråt. Undersökningar har dock visat att medan de rikas förmögenheter fått växa under krisåren har vanliga människor sett sina tillgångar krympa. Deras tillgångar har sipprat uppåt. Det finns inga säkra anställningar längre, inga minimilöner och ingen social trygghet. Var kommer barnen in.

Jag funderar på hur det ser ut i Sverige. Vi är inte riktigt lika illa ute som engelsmän och greker men vi är på väg ditåt. Jobben försvinner och fasta anställningar ersätts av bemanningsföretag som slänger in folk på kortvariga uppdrag. När du är klar är du inte säker på om det blir en morgondag. Och allt medan man bygger ett samhälle där de som står längst ner får svårare att göra sin röst hörd, premieras de med pengar. Idag köper man bostad utan krav på att man skall amortera ett öre, och den låga ränta man betalar är subventIonerad av skattebetalarna. När man efter några år vill sälja sin bostad, tycker somliga, att den vinst man gjort ska vara befriad från skatt. Man kallar skatten flyttskatt och man inbillar sig att denna om skatt försvann skulle det bli fler bostäder. Skit-djävla-snack!
Den som hyr sin bostad, å andra sidan betalar för sitt boende mer skatter och kommer inte i åtnjutande av olika bonusar som erbjuds den som äger sin lägenhet. Den som hyr sin lägenhet gör det ofta av ekonomiska skäl men får betala dyrt för detta. För att ytterligare belasta folk kommer fantastiska idéer om att man i familjer måste dela på föräldraledighet, oavsett hur detta slår mot familjens ekonomi.
Skälet stavas “jämställdhet”. Det är speciellt från socialisthåll detta krav kommer. Hur fasen man kan försvara sådana här tokiga föreställningar är förvånande när vårt samhälle är på helt andra sätt så ojämlika?! Att bryta sig in i människors hem och lägga sig i familjeangelägenheter och ta ifrån människor en del av deras frihet är för mig fascism. Var kommer barnen in.

Jag ser och hör hur ett stolt land som Ryssland förlorade sin stolthet för länge sedan, hur människor kom att behandlas som maskiner, eller sämre. Hur man tog ifrån människor deras värdighet, deras frihet och införde socialismen där folk skulle vara JÄMNLIKA. Jo, jag stavade det ordet med ett N, för att visa att just jämnlikhet handlar inte om människors lika rättigheter utan att ingen får vara förmer än någon annan. Som grisarna i George Orwells Djurfarmen.

I Ryssland är det brist på det mesta. Bostäder säljs för fantasibelopp och det är inte svårt att förlora livet om man sitter på en bostad som någon annan traktar efter. Människor förlorar jobbet för att en kompis eller släkting ska ha det istället och slutlön brinner lätt inne för man vill ju inte riskera livet för att processa om några månadslöner. Det postsocialistiska Ryssland är inte ett dugg bättre än det socialistiska Sovjetunionen.

Var kommer barnen in

För 25 år sedan avsomnade socialismen i det som hetat Sovjetunionen. Siste socialistledaren i detta stora rike fann sig själv “sidsteppad” av en alkis och villig marionett till de sju dvärgarna, fast dvärgar är inte rätt ord. De sju var oligarker som roffat åt sig makt och folkets rikedomar i en omfattning som är ofattbar.

Idag leds landet av en president som inte utan kamp kommer att släppa makten till någon annan. Putin må ha sina brister och han är ingen demokrat men att han försöker återställa landets forna glans är väl helt i sin ordning – lite nazism har ju aldrig skadat någon vad jag vet (ironi).

Det är sju år sedan jag var här sist och nu ska jag uppleva tio dagars “semester” här, vilket innebär att vara moraliskt stöd åt min sovjetiskfödda hustru när hon försöker få ett avslut.
Jag håller käft men kan inte låta bli att notera hurusom så mycket av det socialistiska kommandosystemet som lever kvar.

Här löser man inga problem genom att logga in på någon officiell sajt med sitt bankkort, eller rabblar sitt personnummer och visar upp ett körkort. Icke! Man är tvingad springa med papper från en instans till en annan och i sann socialistisk anda förnedras och behandlas som en hemlös byracka.

När nu landet efter Gorbatjov och Jeltsin kunde utvecklats bort från socialismen, missade man den chansen och har, i öar där den vanlige ryssen vanligtvis vistas, behållit den socialistiska struktur som ifrågasätter individens behov och strävan efter frihet.

Jag skräms när jag betänker hur somliga vill införa denna politiska förtryckarideologi i Sverige. Det finns ju till och med ett Rättvisepartiet Socialisterna – hur fan kan ett socialistiparti stå för rättvisa??!!

Владимир Путин: массовое убийство, педофил, диктатор, нацист, вор, лжец

Det är dags för den årliga orgien i falsksång och politisk korrekthet – Melodifestivalen, eller EM i Sång som tävlingen också kallas.
Var tittar jag då på något som, man strax kan förstå, jag tycker är ganska motbjudande? Jag gillar festligheterna och galastämningen, lite som i ryska musikfestivaler där man lägger sig några snäpp över ESC, speciellt när det gäller att klara sången.
Vad som först och främst förvånar är att det som jag trodde stod högst på listan vad gällde bidragen var det nationella särarten, men med låtskrivare (läs svenska låtskrivare) som sprider den svenska låtskrivartraditionen() till länder som tror sig vinna med svensk darghjälp. Lägg därtill att länder plockar in artister och dansare (vad fan ska man dansare till???) utifrån – VARFÖR???? Var finns den georgiska själen, den schweiziska, den spanska????
Sedan är det en gåta varför man inte kan få fram artister som sjunga? Falsksång eller begränsade resurser när de ska ta i så tårna kryllar sig. Så himla svårt kan det väl inte vara att dammsuga musikhögskolor och operaakademier på folk som KAN sjunga. Men om jag minns varför det från Sverige sällan dök upp kända artister en gång i tiden; de etablerade artisterna ville inte uppleva ett nederlag. Det skulle vara ett stort minus i deras karriär.
Men skitsamma, det här är tydligen ett stort ärkespektakel som lämnar ingen oberörd; det är antingen älska eller hata. Sedan ska man lyssna på vinnarlåten halva året på radion …

Det som stör mig mest är två saker: svenska kommentatorers ohöljda fördomar och kränkande uttalanden om de tävlande OCH att tävlingen är så förbannat politiskt korrekt.
Förra året vann, så otroligt lämpligt Conchita Wurst och 2014 råkade ju av en slump vara ett år då HBTQ-frågor var högt på tapeten.
De ryska tanterna hamnade på andraplats för några år sedan, och att Alexander Rybak, den vitryske norrmannen skulle vinna var ju också förutsägbart. Lordi vann för att de kom med något originellt i ESC-sammanhang men knappast originellt eller nytt – det var bara rätt tid för latexgubbar på scen.

Det är sällan musiken som vinner utan allt runtomkring. Att sjunga om fred och frihet går ibland med rätt artist, vid rätt tillfälle och i rätt “kostym”. Ibland ska den tävlande vara en sorts underdog, homosexuell, handikappad, komma från ett land där det råder förtryck och sjunga om drömmar om en bättre framtid eller bara ha en framtoning som manar till mycket röstande. I år kommer Ryssland INTE att vinna trots att Polina har en skaplig låt och är den absolut skarpaste artisten i startfältet. Skälet stavas P-U-T-I-N.

I det här sammanhanget kan ju nämnas att den svenska presentationen av de tävlande jämte “proffskommentatorernas” kommentarer skrämmer mig oerhört. Man har gett sig fan på att uttala den ryska sångerskans efternamn så groteskt man kan, trots att andra artisters namn klingar felfritt. När vitryssarna stod på scen i tisdags antydde man grovt att den kvinnliga violinisten var en av Lukachenkos hordamer, eller hovdamer i hans harem. Vi betackar oss för en sorts konstig rasism som är fullt godtagbar för den riktar sig till gamla svenska ärkefiender – ryssarna.

I övrigt … Måns Semmelröv (är ju lättare att uttala än Zemlelöv eller Zermel .. äsch!) är en bra sångare, har en fin scenshow och en stark låt. Den skulle kunna bli en svensk seger. Jag lär inte jubla – det finns ingen orsak att jubla över ytterligare en skitlåt som radiokanalerna ska dränka oss med ett halvår framöver…

.. konstaterade han surt.

Kunde bara inte hejda mig:

Re: Hur tänker politrukerna när de parkerar sina bilar i Vänersborg i
samband med fullmäktigemöten.

Jag kommer idag hem på lunchen. Det regnar “katter och småspik”, som de
säger utomlands och tar bilen hem; annars cyklar jag (om jag har regnskydd). Jag
tänker mig att parkera min lilla bil nedanför lägenheten vi hyr i centrala
Leningr ..Vänersborg, menar jag. Men FIG MNJE (som Ryssarna säger – Skit fick
du). Hela gatan – Södergatan – är upptagen av regionpolitikers parkerade bilar,
och medan min halvtimmeslunch blir kortare för varje varv jag kör runt
kvarteren runt min bostad.

Jag VET att den stora och allmänna P-platsen bakom Vänersborgs kommunhus är
avstängd för kretinerna när överheten från Göteborg med omnejd ska samlas för
att försnilla mer av våra skattepengar, men varför i glödheta helvete kan man,
OM den stora kommunparkeringen är full, parkera sin politikerbil, på annan stor
P-plats helt nära kommunhuset?

Om man nu måste parkera sin politikerbil på boendeparkeringarna, varför är
det då så viktigt att hänga ut en lapp om hur viktig man är och måste få parkera
var och hur och när man vill? Och vad gör en regionpolitiker så “nyttig” att
denne likt svinen i George Orwells Animal Farm är mer jämlik än oss andra?

Magnus Kesselmark

Plebej

Vänersborg

Lukta på den …

SMOG
är benämningen på luft bestående av täta föroreningar blandade med fuktig luft.
SMOG är hopsatt av orden SMOKE (rök) och FOG (dimma).
Städer
som Mexico City, Los Angeles och London är kända för sin smog. Smogen har en
egenhet att ha ihjäl människor, främst de som lider av sjukdomar i
andningsorganen.

Vad
menas då med elektrosmog? Man kan kort säga att elektrosmog är en elektrisk
förorening som yttrar sig i störande elektromagnetiska fält (radiovågor och
mikrovågor) i luften och i vårt elnät. Elektrosmog
har en del likheter med smogen. Det är en “förorening” som finns och tränger in
överallt. Den kväver sakta det som är känsligt och finstämt och det är en
yttring för en livsstil som är snarlik den som skapade smogen.

I
takt med att myndigheterna vill få folk att blotta sig, skaffa FB-konton, lägga
ut nakenbilder på sig själva och dagligen redovisa de tre F som beskriver en god
skit (Färg, Form, Fasthet) installeras det en massa mobilmaster överallt.
Digital mobiltelefonsignaler genomkorsar etern och förpestar denna för de som
har sundare och viktigare användningen för denna.
Jag
hörde om radioastronomernas oändliga tålamod och nästan hjältemodiga
ansträngningar att kartlägga universum och få svar på vilka vi är och varifrån
vi kommit.
En
kvarglömd mobiltelefon på månen skulle stråla så mycket starkare än de avlägsna
galaxhopar man kartlägger. När nu elektrosfären fylls med Facebook-grupper,
selfiebilder och senaste modetipsen från talanglösa bloggare, blir astronomernas
arbeten bara svårare. Fast i vår degenererade värld har vetenskapen fått en
undanskymd plats. Matematik, fysik, biologi och kemi är trista skolämnen och
ingen behöver kunna sådant. Allt vi behöver kan vi beställa från Kina. Tänker
fortfarande på den vänsterpartist som inför ett vetenskapligt forum kom på att
man kunde sätta en vindsnurra på bilar som drev en elmotor. PÅ FULLT DJÄVLA
ALLVAR!!!! Att så gravt förakta vetenskapen är tendentiöst idag.

Hur
det fungerar för radioamatörer vet jag inte, men jag har själv elektronisk
apparatur (ljudförstärkare) som tjuter vilt när grannarnas mobilsignaler
penetrerar betongväggarna runt oss. Fanns det inte en gång i tiden regler för
hur mycket olika apparater fick störa omgivningen?!
Det
stora problemet är att mobiltelefonin använder snabba digitala signaler. Även om
dessa ligger i mikrovågsområdet, är stigtiderna så branta att de genererar
signaler av alla upptänkliga frekvenser (detta ges av
Fourierfunktioner).

Det
frågas om mobiltelefoner kan ge cancer eller koka hjärnan på folk.
Forskarvärlden är inte överens.

Den
sladdburna elektrosmogen kommer från en av de mest oövertänkta och idiotiska
beslut man någonsin tagit – skrota glödlampan.
En
typisk glödlampa lämnar ungefär 15% av tillför effekt som ljus, resten avgår som
värme. Denna värme är ett energislöseri, allstå förbjud glödlampan.
Gamle
C-ledaren Torbjörn Fälldin menade, på sin tid, att om varje hushåll släckte EN
glödlampa skulle man spara ett kärnkraftverk. Om vi släckte 40 lampor då
…????
Den
som tycker förbudet är bra, fattar inte att häruppe i Norden är det, en stor del
av året, både kallt och mörkt. Dessutom har de flesta bostäder någon typ av
reglering av värmesystemen, så att tillförd värme från annan källa automatsikt
innebär att radiatorerna i huset justeras ner. Ingen energiförlust
alltså.
Men
dessa nya högeffektiva LED-lampor då? Är de inte så mycket bättre?
En
LED (lysdiod) börjar lysa när den får en spänning på runt 2-3V. I vägguttaget
har jag 230V. På något sätt måste jag transformera ner 230V till kanske 3V och
den transformeringen görs med så kallad switchteknik. Man hackar sönder den höga
spänningen och filtrerar den så att den till slut blir 3V, eller vad man nu vill
ha. Transformeringen är mycket effektiv med mycket små förluster. Den har en
mörk baksida.
Precis
som med mobilsignalerna görs transformeringen med högfrekventa pulser som
genererar ett brett spekrum av störningar som kan leta sig in överallt. Den som
har guldöron och lyssnar på väl inspelad musik i väl konstruerade
ljudanläggningar kan märka hur denna sladdburna smog stör
musikupplevelsen.
Om
de högfrekventa störningarna blir för stora och för många är det fullt möjligt
att dessa på sikt successivt nöter ner kretsar i TV-apparater, datorer och andra
delikata apparater och slutligen orsakar totalt haveri.
Jag
läser också hur livslängden på dessa led-lampor är begränsad. Och jag märker hur
svårt det är att få till en lampa med ett behagligt ljus.

Kampen
mot föroreningar handlar inte enbart om kemikalier i våra vattendrag och
radioaktivt nedfall utan lika mycket om strålning som, kanske inte strålar, men
som ändå utgör ett allvarligt intrång i vår intima sfär.

Vi klarar oss väldigt bra utan Facebook och
led-lampor!