Politruk

Igår var det dags. Min friidrottsmotion hade hamnat på kommunfullmäktiges agenda och jag tyckte den behövde följas med några väl valda ord. Även om jag tycker om att höras och synas och gärna bullra lite (för mycket), fyller fullmäktigesalens talarstol mig med viss ångest, ungefär som när vi kör på de av hustrun noga utvalda branta och smala bergsvägar i USA.
Jag lyckades nästan hålla mig till den text jag skrivit och äskade dessutom på två ändringsyrkande varav det ena ströks, efter samråd med mig, och den andra gällde att utredningen skull omfatta, inte “en arena i Vänersborgs tätort” utan en arena i Vänersborgs kommun.
Motionen gick igenom, jag fick pusta ut och motta en klapp på axeln av kommunchef Ove Törnquist partikamrater samt Tove av Gejerstam (fp).

För ett år sedan började det mullra i Nordafrika. I Tunisien kastade man raskt ut sin gamle korrupte president Ben Ali och i Egypten och Libyen kom folk på att man fått nog. Även det syrianska folket insåg att ett liv i slaveri var inget liv och man började protestera.
Idag är läget i Egypten inte bättre än tidigare. Jag hörde något om att våldtäkter och sexuella trakasserier mot kvinnor ökat kraftigt det senaste året. Det muslimska brödraskapet har fått mycket stort inflytande och de unga som drev bort Mubarak har knappt någon representation i det nya parlamentet.
I Libyen har hjälporganisationer stängt sina stationer i Misrata eftersom man blivit en hoplappningsanstalt åt tortyroffer
Och det som händer i Syrien är en en katastrof. Maktfullkomlighet kopplat med klanmentalitet har skapat ett humanitärt sammanbrott.
Jag vet inte vart världen är på väg men helt uppenbart är att våren i arabvärlden helt kommit av sig.

… hur ska vi ha’t?

Den som sitter i fullmäktige eller nämnder inser att mycket arbete handlar om att fördela pengar och hantera äskanden om pengar till allehanda projekt. Och eftersom ekonomin inte är sådan att allt man vill göra inte kan göras tvingas man till prioriteringar. Överväganden måste göras, vad är kommunen ålagd att göra, vad är det som specifikt gagnar kommunen och dess invånare? Hur maximerar vi utbytet i en investering, dvs hur optimerar medborgarnytta/insatta pengar vid vid en investering?
Jag sitter och funderar på hur jag ska ge min motion om en friidrottsarena lite uppbackning. Den har fått stort stöd i de nämnder där den valsat fram och jag vet att jag delvis knuffat upp en halvöppen dörr, här och där, men jag vill ge motionen lite “fläsk på benen”.
Det är många svåra frågor som ställs just nu. Hur ska det gå med små skolor ute på landet? Vad ska ske med arenan? Ska vi verkligen bygga en hamn för en halv miljard i Vargön? Med alla dessa frågor kommer följdfrågan: på vad sätt gagnar ett stöd till skolor på landet, hamnen i Vargön och arenan Vänersborgs invånare?
Det är lätt att vara snusförnuftig och lite lagom pragmatisk och mena på att arenan är ju byggd så vi måste ju kasta in goda pengar efter de dåliga, och hamnen garanterar X arbetstillfällen – gamla och nya och småskolor på landet innebär att de små samhällena kan överleva och växa till och med. Eller??
Vi (!!) politiker har alltför lätt att tänka ut en åtgärd som ska lösa ett specifikt problem utan att titta på problemet och utifrån detta hitta en lösning som fungerar. Skolk inskrivet i skolbetyget löser inte problem med skolungar som inte är närvarande vid lektioner, att sänka a-kassan gör inte folk mindre arbetslösa osv. I stort och smått föreslår vi åtgärder efter våra respektive ideologier och tror dessa åtgärder ska lösa världens problem … eller kommunens.
Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut och politiska agendor ger sällan lösningen på problemen. Vi tvingas vända ut och in på oss själva för att inte ta fram de enklaste svaren på frågorna.
jag vet att ingen friidrottsarena i helvetet ger Vänersborg en folkmängd upp emot 45.000, eller ger oss plats på OS-arenors prispallar, på samma sätt som en hamn i Vargön lockar upp oceangående containerfartyg i älven.
Att tillhandahålla en god eller basal service åt kommunmedborgarna är däremot en annan sak, men det kommer dock inte Bert Karlsson inte klara, hur mycket mark han än arrenderar i Ursand.

I USA pågår just republikaners valprocess för att utse en presidentkandidat. Jag kan ju tycka att det inte spelar så stor roll vem som leder det där landet eftersom alla är lika självgoda och korrumperade oavsett om de är demokrater eller republikaner. En del republikaner är ju faktiskt mer progressiva och framåtsträvande än en del demokrater.
Men det är inte svårt att uppleva republikanerna som rejält bakåtsträvande och o-demokratiska. Det förefalla vara en tävlan vilken som kan vara mest motståndare till människors fria vilja över sin egen kropp och val att genomgå en abort. Det kallas mord, men krav på förbud följs inte direkt av krav på strängare vapenkontroll. Varför?
Detta med abort försvaras av att Gud älskar Amerika och bibeln gillar inte kvinnor som väljer livet framför elände och slaveri. Men bibeln är ju bara en novellsamling, skriven av en rad människor som ville försvara sin exklusiva rätt att förslava och förtrycka människor. Vilka noveller som skulle få vara med i denna exklusiva samling bestämdes av en hög prelater på ett kyrkomöte för några tusen år sedan.
Något som gjorde mig mycket upprörd var att en av kandidaterna INTE trodde på vetenskapen, dvs Big Bang, Darling and all that jazz. Hans värld var drygt 6000 år gammal och allt var skapat av en allsmäktig guds hand. Jag tänker på om en sådan här stolle blir landets ledare. han kommer säkert att sätta sin prägel på landets utbildning; vad fan ska barn få lära sig i skolan? Inte nog med att människors mest basala friheter tas från dem, de får inte tro på sanningar och vetenskaper utan ska lära sig religiöst mumbo-jumbo.
Läste en insändare i Metro där skribenten upplevt hur en NO-lärare i Sverige ursäktat sig för att lära ut vetenskapliga rön medan det fanns de som ansåg att det fanns en annan syn på hur världen kommit till.
I ett blad som Svenska Kyrkan i Vänersborg delade ut för några år sedan berörde församlingens kyrkoherde det här och förklarade att Bibeln förklarar inte HUR utan VARFÖR. Vår kyrkoherde borde fan i mig fått nobelpriset i fysik!

… önskar jag en stor djävla snöstorm som får den stora, fula och åbäkiga bandyhallen att rasa in.

I stunder av mer balanserat lugn kan jag tycka att man kunde lurat på Bert Karlsson (Skara-Bert) arenan så badviken strax norr om staden fick vara i fred.

Nu är det dags att släpa fram ett lik ur det blå skåpet: Jag är delvis nätberoende. Det är inte så att jag hänger på Facebook (även, av mig, kallad fisboken, faecesboken eller facistbook), eller bevakar massa twittrare och egentligen inte bloggare heller. Mer om dem senare.
Jag har 1000% procent (det är väl en promille, va ) koll på ett gäng nätforum som diskuterar ljudpryttlar. Alltså jag kollar dagligen, flera gånger forum som faktiskt.se, hififorum.nu, electronikforumet.com, diytube.com, diyaudio.com och diyaudioprojects.com. Dessutom spanar jag på udda forum som sysidan.se, helgonet.se och darkside.se. Sysidan och Helgon fick min uppmärksamhet då jag har (korsett)sömnad som ett av mina intressen; eller ska jag skriva sömnad över huvud taget. darkside är ett alternativforum där korsetter också kommer in, fast då inga söta gulliga saker utan mer … alternativa.

Facebook besöker jag visserligen varje dag men bara några minuter. Har inte fattat vitsen med detta ställe. Ska jag berätta för halva världen när jag besökte dass senaste och redogöra för de tre F:en – färg, form och fasthet? Jag blir trött när folk inte kan skilja mellan privat och offentligt. Min personliga sfär är inte många centimetrar, ska jag be att få meddela. Det stör mig oerhört att folk sitter på bussar och travar runt på gatorna och berättar för alla som vill och för alla som inte vill höra om folks personliga problem. Jag kan ringa från en mobiltelefon och hjälpligt skicka ett SMS, men jag har inget mobilberoende. heller.

Men nätandet har blivit en lokal politisk fråga då det från borgerligt håll efterfrågades en policy på KF-sammanträden gällande bruk av dator/mobiltelefon. Det låter lite lustigt, speciellt som jag minns mitt första KF-möte där hela raden (KD+M) framför mig intensivt spanade på en bandymatch medan mötet fortlöpte. Inte undra på att det har fattas så många dåliga beslut när fokus har legat någon annanstans.

Favvobloggar:
Tanja Bergkvists blogg
Stefan Kärvlings blogg
Magnus Baeckströms blogg

Näää, inte ett av de SAAB-bolag som kursade utan det tåg där SAAB-jobbare erbjuds platser i första och andra klass. Sveriges regering och diverse struktur och sociala fonder förväntas erbjuda massiva omställningsstöd till de stackare som drabbats av stora bilkrisen i Trollhättan.
Jag har följt Jockes och min namne, Magnus, upplevelser och tycker definitivt att de och alla deras jobbarkompisar ska ha stöd att komma vidare med sina (arbets)liv, men Uffe och Roger som INTE jobbade på SAAB, ska de inte få åka med eller ska de stå på perrongen och se det kraftfulla SAAB-tåget tuffa iväg med en noga utvald skara?

Jag läste ett “underbart” debattinlägg på TTELAs nätupplaga där någon i gammal god och tröttsam ordning återigen började göra jämförelser mellan Jonas och Josef (Sjöstedt och Stalin).
Det är inte orimligt att anta att den personen ville påpeka att Vänsterpartiet inte har gjort sin historialäxa och dessutom struntat i att göra avbön för övergrepp utförda i Marx, Lenins och den heliga Engels namn. Men saken är ju att alla som, när Vänsterpartiet kommer på tal, drar den eviga schlagerlåten om Stalin och kommunismens offer i Kambodja, saknar historian.
För det första var det styrelsesystem som rådde i Östeuropa med flera ställen inte kommunistiskt utan socialistiskt (vilket också V missar .. ). Många av dessa länder hade dessutom regeringar som varken var det ena eller det andra. Så, t ex byggde Pol Pots regim på elitism och nationalism (rasism) och inte alls på kommunism eller ens socialism. Castros kamp på Kuba började som en nationalistisk kamp också, vilken sedan övergick till en socialistisk rörelse.
För det andra missar dessa besserwissrar att det idag INTE finns några kopplingar mellan dagens Vänsterparti och gårdagens socialistiska diktaturer. Finns det någon balanserad person eller rörelse idag som försvarar Mao Tse Tungs, Stalins och Enver Hoxhas terrorregementen? Det är ju en helt annan sak att analysera de här regimerna och komma med nyanserad kritik. I boken Kommunismens Svarta Bok tittar en rad författare på en rad socialistiska regimer och framför sin oftast berättigade kritik.
Vänsterpartiet har ju utvecklats enormt de senaste decennierna. Tillöståndet i Sverige och Världen har förändrats otroligt mycket och gamla ismer fungerar inte så bra längre. Vi ser ett högerparti som först blev moderat och sedan ett arbetarparti medan det gamla arbetarpartiet gick högerut. Liberalerna vilka borde stå socialister och kommunister nära är plötsligt mer konservativa än moderaterna osv.
Vänsterpartiet då? Jag tror att det har vandrat mot mitten också och har tvingats, som alla andra partiet, ta ställning för fråga för fråga. Det går att hitta partier som är “kommunistiska” i vissa frågor än andra och vice versa.

Men den som börjar tjata på om Sibiriens saltgruvor och Honecker när Vänsterpartiet kommer på tal visar att han inget lärt och inget förstått och definitivt inte gjort sin historialäxa.

Edit. Jag måste ju tillägga att det där socialism och kommunism är ingen idé att tjata om. Vad världsbefolkningen bestämt sig för vad som är vad är inget som går att ändra utan man får betrakta det som semantik.

Demokrati har onekligen sina begränsningar när de som röstar är korkade (men det är ju lätt att vara efterklok).