Politruk

Ibland känns det precis så här.

“Ibland vill man bara stoppa ner sitt pick och pack i ränseln och försvinna in i dimman. Men det djävliga är; ibland finns det ingen dimma och ibland har man inget pick och pack att stoppa ner i ränseln …”

Och vad gör man då?

Jag har väl alltid tyckt att konflikter är jobbiga, vilket jag delar med miljoner med-medborgare. Men samtidigt och ingenting kan vara värre än att ligga död på sitt vardagsrumsgolv, kan ju konflikter eller rättare konflikthantering inte vara så hemska, eller?!

Det finns ju konflikter man aldrig sett till att lösa. Man sopar under mattan, lägger locket på och så kör man på som man alltid gjort, skygglappar på och en slav som sitter vid fotändan i guldvagnen man körs runt på som blivit informerad om att ständigt påminna “kom ihåg att du är odödlig”.

Väljer man att inte se problemen, att kväva kritiken och kraven på att rensa luften, har man också signerat ett avtal som säger – Du har valt att inte hålla rent, du har valt att gömma undan skiten, nu har du accepterat att få samma skit slängd på dig närsomhelst och hursomhelst.

Att inte välja är också ett val. Det valet innebär konsekvenser.

Allt medan det skvallras som i de värsta skvallertidningarna om vem som sagt vad i kommunhuset funderar jag mycket över ett inlägg i budgetdebatten.

Någon gick upp i talarstolen och hade åsikter om att Vänersborgsbostäders bostadsbestånd var för stort. Jag vet inte varför uttalandet kom, eftersom ABVB styr och ställer över sitt uppdrag på absolut bästa sätt och har full kontroll på sin ekonomi. Bolaget har dessutom inga bidrag från kommunen utan tvärtom, det går lite pengar andra hållet – bostadssocialt ansvarstagande och en borgensavgift när bolaget lånar upp pengar.

Under en paus försökte jag förklara att det är en dålig affär att sälja av fastighetsbestånd och speciellt det, som genererar de största nettointäkterna. Frågan har utretts grundligt av experter på just sådana här ärenden och den enda slutsats är att det skulle gagna bolaget och dess hyresgäster negativt att fastigheter såldes av.

En fundering jag ändå har är om inlägget handlade om att bolaget skulle sälja av fastigheter och föra över pengarna från försäljningen till kommunen. En slik konstruktion skulle ju ge kommunen ett välbehövligt tillskott i kassan och de kommunala hyresgästerna skulle stå för notan. Tanken svindlar …

Och på något sätt är jag lättad över att det inte blev någon skattehöjning, nu har jag råd till det årliga tandläkarbesöket, eller bilskatten eller hjärtmedicinen.
Innan man kastar in mer pengar i en verksamhet ska man kanske se om och hur man kan få mer gjort för samma, eller kanske mindre pengar. En tanke.

Hur långt räcker 1500 kr? Vad motsvarar det i mitt liv?
Jag skissar, måttar och höftar.
Bilförsäkring
ett år
eller
Den
årliga bilskatten
eller
Bensinkostnad
för två besök till mina närmsta släktingar
eller
Hyra
av parkeringsplats ett år
eller
2-3
uthämtningar av min hjärtmedicin
eller
Mina
telefonkostnader (räcker inte riktigt)
eller
Årskonsumtion
av vin och god öl när sommaren är som hetast
eller
En
månads matkassar
eller
Lejonparten
av kvartalsavgiften för TV och bredband
eller
TV-avgiften
för ett år
eller
Ett
års elräkningar
eller
…

Ett
års extraskatt, enligt förslag.
Det
är penningkris i kommunen och ett sätt att lösa krisen är att höja
kommunalskatten med 1 kr.

Men
varav den plötsliga kris? Vi har ju gjort positiva resultat hittills, vad har
hänt just nu som orsakar dagens katastrofsituation?
Skulle
en handfulls kostnader för avancerad hemsjukvård ha dragit iväg så kapitalt?
Eller har sommarens hetta triggat ett stort anta barnmisshandlare att börja
örfila sina barn?
Otydligheten
bakom skälen, även om det gavs en bra beskrivning på kommunfullmäktige i
oktober, ger alla skäl till teorier av de besynnerligaste slag. Är det
invandringen som börjar belasta samhället och skattebetalarna?
Egentligen
spelar orsakerna inte så stor roll, men jag vill höra i klartext vad min
bilförsäkring eller elräkningar eller hjärtmediciner ska användas
till.
Men
jag är samtidigt medveten om att den som har begränsade inkomster kommer att
drabbas ordentligt av denna skattehöjning och vi vet att det är första steget
mot en slutlig skatt som säkert kommer att landa på 40-45
skattekronor.
Mitt pekuniära bidrag till kommunens finansiella situation kommer att kännas rejält – vad ska jag spara in på? Och där vill jag inte höra att min bil bidrar till den globala uppvärmningen och att jag kan åka tåg, då tåget kostar mig lika mycket och tar mig inte ända fram. Jag vill inte höra förmaningar om att man allt kan klara sig utan alkohol; vem har rätt att bestämma över min konsumtion. Om jag inte har de små silverkanterna på de ständiga åskmolnen, vad har jag då att leva för?

Vi äldre minns Moltas Erikssons monolog om hur man fixade ett telefonabonnemang på 60-talet. När han bokstaverat sitt efternamn fick han det uppläst för sig – Jossehananon …

När vi ska få fram viktiga detaljer över raspiga och dåliga kommunikationskanaler – telefontrådar eller eter har man tagit fram bokstaveringsalfabet där bokstäverna ersätts med ord som ska vara lätta att uppfatta.
Så blir t ex BRAND – Bertil Rudolf Adam Niklas David – när det bokstaveras.

Studerar man alfabetet ser man att orden/namnen är valda så att inga missuppfattningar ska kunna göras. Så t ex byttes Harald mot Helge då en dålig linje kunde “slika” konsonanter och Harald kunde uppfattas som Adam.

Ser man många gamla engelskspråkiga actionrullar hör man ofta anropen på engelska “Tango Foxtrot Delta, can you hear me??!!” Principen är den samma – när det är dålig kommunikation ska ändå budskapen kunna komma fram.

Likadant förtydligar man siffror och vi nyttjade kvinnonamn fram till 1930 för att förtydliga.

Nu tycker tydligen Fredrika Bremerförbundet att bokstaveringsalfabetet är diskriminerande då inga kvinnonamn finns med och lanserar en ny lista och passar på att skjuta sig båda fötterna och en hand.
För det första är alfabetets första ändamål inte att bidra till genusvansinnet i Sverige utan möjliggöra säker kommunikation över en dålig förbindelse.
För det andra glömmer man totalt bort att vi som kan våra Tore Helge Xerxes plötsligt måste lära om. Ryggraden ska borras ur och fyllas med nya namn.
För det tredje är det förslag FBF hopplöst svårt att använda. Flera nya namn kan uttalas på helt andra sätt än det kanske är tänkt och med nya spännande namn kan det vara omöjligt att veta vilken bokstav de ersätter.
Så skulle t ex Khaled kunna uttalas som ett hårt sj-ljud, som i BaCH. Zelda och Xena skulle kunna tolkas som S och Vicky och Pippi skulle kunna förväxlas vid brusig telelinje eller radiotelefon.

Som vi som sysslar med elektronik säger – laga inte det som är trasigt, och skjut dig för fan inte i foten.

Jag misstänker att FBF menar väl men låt signalisterna ta hand om alfabetet.

Det här är nyckelorden för Grenzlandmuseum i Bad Sachsa mitt i Harz.

Det har gått nästan 20 år sedan Tysklands förenande och få kanske tänker längre på hur förenandet gick till, än mindre hur livet var för tyskarna innan dess. Troligen är det ytterst få som har hum om hur delningen gick till. Men på Gränslandsmuséet får man en god inblick, inte bara hur gränsen, fysiskt såg ut, utan också orsaken till Tysklands delning.

De allierade hade redan innan krigsslutet delat upp Europa mellan sig och när Tysklands armé till slut kapitulerade trädde de vinnande parterna in i sina respektive tilldelade områden för att förvissa sig om att Tyskland aldrig mer skulle utgöra ett militärt hot och därmed började problemen för den tyska befolkningen.

Tyskland delades upp i fyra zoner, tilldelade respektive USA, England, Frankrike och Sovjetunionen. Dessa zoner skulle nu avnazifieras, avmilitariseras, få en decentraliserad administration och i slutänden demokratiseras, ett arbete som stormakterna nu tog på sig att utföra. Tyskland och tyskarna kom nu inte bli annat än pjäser på vinnarländernas schackbräde.
Det är ju förståeligt att när två system, som står så långt från varandra ideologiskt och som ska omforma ett land, kan det bara leda till katastrof.

Gränsen som sådan kom till tidigt vilket skapade problem för de många människor, flyktingar och återvändande krigsfångar skulle tillbaka till sina hembygder. Människor hade att passera enkla gränspassager och förete identitetshandlingar för att få passera och speciellt de sovjetiska gränsvakterna var ökända för att öppna eld mot människor som försökte passera gränslinjen “illegalt”, utan föregående varning.
Här kan nämnas att britterna medgav, i förhandlingar med Sovjetunionen, en förkortad gränslinje, vilket ledde till att hundraåriga naturliga förbindelser i Harzregionen bröts.

Blott något år efter krigsslutet stod det klart att krigets vinnare stod så långt ifrån varandra ideologiskt att en permanent delning var oundviklig. En tänkt gränslinje med bemannade övergångsanhalter ersättes av en permanent svårforcerad gräns med stängsel, taggtråd och försåtsmineringar.
För människorna i östra Tyskland blev gränsen ett skydd mot västvärldens kapitalism, men i själva verket ett hinder för östtyskar att ta sig till väst.

Några mil från Bad Sachsa finns också ett gränsmuseum där man kan se hur gränsen, fysiskt, såg ut:
Grenzlandshaft & Museum Sorge

Gränsen stod i 45 år. Det planerades och implementerades av krigets vlnnare, över huvudet på den tyska befolkningen. Trots vetskapen om de ideologiska skillnaderna mellan de allierade fortsatte man bygga en gränslinje och utifrån och uppifrån styra det tyska folkets öde. Även om det var östtyskar med benäget stöd från Sovjetunionen som byggde muren, var den redan planerad när Churchill, Roosevelt och Stalin hade träffats i krigets slutskede och delat Europa mellan sig.
Det ironiska och samtidigt det fantastiska var att det var tyskarna som rev muren/gränsen och förenade sitt land.

Vad lär man sig nu om detta?

Inte ett djävla skit, för att uttrycka det på finaste franska.

Vi har inte lärt oss att det skapar så oerhört mycket problem när stormakter ska blanda sig i mindre länders angelägenheter och dessutom ska inför en ideologi som är främmande för landet eller regionen.

Vi har heller inte lärt oss att sätta en rimlig time-line. För Tysklands delning lär vi oss att den påbörjades med Berlinmurens byggande 1961 och att det var de elaka socialisterna i öst som ensamma bar ansvaret. Vi glömmer eller ignorerar totalt de händelser som ledde fram till delningen; nazismen, kriget och de allieardes uppstyckning av Europa.

ATT SD skulle gå framåt var bara väntat. Fast ger man sig in i ett spel där motståndaren bestämmer spelreglerna är loppet bara kört. Eller som man säger:
Man kan aldrig vinna en diskussion med en idiot; idioten drar ner dig till sin nivå där han vinner på sin större erfarenhet.
Därmed inte sagt att sverigedemokrater är idioter, men mer erfarna och beredda inom deras specialämne – invandringen. Och det går liksom inte att bemöta SDs argument för mindre invandring med att vi behöver öppna gränserna ännu mer. Även om invandringen inte är en ödesfråga för gemene man, har den frågan seglat som ganska väsentlig för många människor. När SD har “enkla” fix på denna fråg som de flesta verkar bry sig om (att bemöta) och inte tar upp de punkter på SDs partiprogram som innebär direkta försämringar för medborgarna är loppet liksom kört.

Sedan kan man undra över varför Vänsterpartiet i Vänersborg tappar men en titt på valresultatet ger en hint.
Valet 2010 gav (V) 8 mandat; ett resultat som helt kan förklaras med Arenan och missnöjesröster. Fyra år senare hade man tappat två mandat och nu, 2018, ser det ut som man tappar två mandat till.
Jag kan inte annat än se det som att vi tappar de missnöjesröstare som röstat på oss tidigare, till SD. Jag är inte förvånad om vi under senaste mandatperioden uppfattats som ett grinigt och bakåtsträvande parti med nej-sägare. Det måste ha varit svårt att se oss som ett progressivt parti som velat leda utvecklingen i kommunen.
Lägg därtill att många som röstat på SD i riksdagsvalet troligen också röstat på SD i kommunvalet.

Hursomhelst, det har blivit en djävla röra av allt, både nationellt och lokalt. Hur fan ska vi kunna få en samhällelig utveckling nu?!

Tärningen är kastad, dvs jag har lagt min röst. Visst kan
jag rösta på själva valdagen, söndag, men jag har ingen orsak att ändra
mig.
Var
det ett lätt val? Nja …. snarare ett val jag lite motvilligt gjorde. Det är
sällan roligt att rösta MOT något. Då känns det bättra att rösta FÖR
något.

På
något sätt ser jag ingen vits att rösta på småpartier som ändå inte (sic!)
kommer att få någt inflytande. KD går fet bort. Det är dessutom lite smålustigt
att de vill avskaffa “pensionärsskatten” när de själva var med att införa den.
Minnet är kort. Även om jag finner BT riktigt kinky ()
har jag en stark antipati för grupper som vill dra in religion i
samhällsmaskineriet. VIK HÄDAN!

Björklund
är en stadig karl men hans fäbless för NATO och hans russofobi diskvalificerar
honom på studs.

Moderaterna
då?! Ordnung und Rednung, Rättigheter, Möjligheter och Skyldigheter låter hur
bra som helst. Dock saknar det partiet en förmåga till holistiskt tänkande. Det
går t ex inte försämra i arbetslöshetsförsäkringen för att få fler folk i arbete
när det inte finns arbeten att gå till. Tummen ner!

Annie
Lööf är faktiskt en attraktiv dam, men ett himla velande hit och dit gör,
tillsammans med en borgerlig politik gör Centern inte till MITT val.

Miljöpartiet
gåt fetbort. Partiet är i total avsaknad av pragmatism och för en politik som
gynnar Södermalms hipsters på bekostnad av landsorten. Roundup mot
ogräs!

Problemet
med SAP är att man har en kokt fisk till statsminister, två NATO-entusiaster och
rysshatare till utrikes- och försvarsminister. Att man samregerade med
bakåtsträvarna i Miljöpartiet är ett annat stort minus. Tyvärr är partiet en
sorts sista bastion att försvara vad som finns kvar av välfärden och Magdalena
Andersson verkar som finansminister riktigt vettig.

Låt
mig bara kort fundera över (V). Jag oroas över att partiet saknar (!!!)
bostadspolitik, eller åtminstone inte kommer med realistiska förslag. Man
stödjer en reform som sänker (bostad)bolagens ränteavdrag och vill höja
bolagsskatten. Nu gör bostadsbolagen inga direkt stora vinster men ytterligare
en pålaga till landets hyresgäster känns inte som en budapestbakelse. Sedan vill
man sänka räntan för villaägarna …. Jag fattar ingenting!!!! Vänsterpartiet
för de rika eller hur var det nu …??

De
flesta partier (utom ett) har haft en generös invandringspolitik. Den har tidvis
varit mer än genrös och emellanåt oroväckande. Långt ifrån alla människor vill
ha fortsatt fri invandring men inget parti har egentligen tagit tag i detta och
försökt formulera en rimlig migrationspolitik istället för att lämna walkover
och ge bollen och spelet till ett parti på yttersta högerkanten.
Samtidigt
som man trodde man kunde bekämpa SD och en majoritet av svenskarna genom att
kämpa åt motsatt håll – ännu större invandring – missade man att angripa de
delar av SDs program och idéer som faktiskt innebär stora försämringar för
medborgarna.
Jag
hörde några minuter på utfrågningen av Åkesson där man tog upp punkter i
partiprogrammet som handlade om att införa marknadshyror. Jag har inte läst SDs
program men jag tror man måste sluta upp att leta anklagelsepunkter om rasism
och nazism och istället berätta VAD PARTIET HAR FÖR IDÉER vad gäller
försämringar för vanligt folk tar man upp en fråga som visserligen engagerar men
inte på det sätt man vill behandla frågan.
Hade
man kraftigt angripit SD för sin högerpolitik för sina förslag om att försämra
för de flesta människor och inte ödslat krut på att strida om något som folk
ofta inte på samma linje om, hade kanske SD kunnat marginaliseras en
del.

Jag
hyser stor oro för vad som komma skall och jag fasar för att SD får större
inflytande i politiken i Vänersborg, vilket å ena sidan inte innebär ett skit
men å andra sidan innebär färre vettiga röster för en god
samhällsutveckling.

Nu har jag valt och på söndag tar jag mig en whiskey och
tänker på annat som hur många ventilationshål som krävs för att vädra ut värmen
från ett 20W motstånd i en rörförstärkare.