Politruk

Ett handslag, eller bara vad vi gör med handen eller kallar den är en hel
vetenskap i Sverige. Vi har traditionellt betraktat ett handslag som något
upphöjt, som om ett handslag betyder mer än signaturer på ett dokument.

Vi har massa sköna ord för handslag: skaka hand, ta i hand, skaka tass, ett
handslag, handskakning, handtryckning. Vi ger handen olika namn som tass, karda,
labb osv. Handen och dess funktion för att knyta en förbindelse är så djupt
rotad i svenskarna att det känns oroväckande att den funktionen ska ifrågasättas
av människor med religiösa vaneföreställningar.

För några år sedan vägrade en man ta en kvinna i hand av religiösa skäl.
Kvinnan markerade, helt korrekt, att mannen inte ville omfattas av våra
värderingar om människors lika värde men fick själv ta emot bestraffning medan
mannen belönades med ett skadestånd. Nu har det hänt igen, en kvinna har
tilldömts skadestånd eftersom hon vägrar ta män i hand och därmed inte kom
vidare i en anställningsprocess – TV4 Nyheterna.

Det finns något fundamentalt fel i att använda religion som en ursäkt att
få bete sig hur som helst. Och det borde väl vara så att våra djupt rotade
traditioner och regler om rättvisa, jämlikhet, demokrati och värdegrunder som
vårt samhälle bygger på borde väga djävligt så mycket tyngre än villfarelser och
hopdiktade fantasier. Religionsutövning är något man kan syssla med ‘in splendid
isolation’ eller tillsammans med andra som lever i samma föreställningsvärld,
men i samhället borde det finnas ett skarpt påbud att där får religion INTE
användas för att styra.

Här är det inte svårt att jämföra med läget i USA, där man vill öppna upp för sanna kristnas rätt att i sin trosutövning kunna vägra att serva HBT-personer. Affärsinnehavare ska kunna vägra sälja mjölk och bröd till en transperson, en läkare neka akutvård till en sjuk osv. Att tillåta folk utöva sina religiösa föreställningar som att vägra skaka hand med andra är bara ett steg mot en sådan sjuk och förvrängd värld.

Extra skrämmande är att partier som haft en sund och avvisande syn på
religion (Vänsterpartiet) utmärks av att många anhängare tycker att religiösa
nycker ska styra över våra demokratiska rättigheter. Det antyds dessutom i TV4s
nyhetsprogram att Jonas Sjöstedt uttrycker sig väldigt oklart på denna punkt.

Jag säger bara – sätt ner foten och förbjud religiös styrning och kontroll
i samhället. Religion och sexuella aktiviteter får man syssla med hemma bakom
stängda dörrar, inte ute i samhället bland andra människor!

Torsdagskvällen var vikt åt möte med Forum Vänersborg och samtal om centrumutveckling, framför allt om hur Trenova Centrum ska kunna knytas ihop med Vänersborgs Centrum (Edsgatan/Sundsgatan). Men det blev en kväll som började dramatiskt.

När vi i sista gruppen steg in i kommunhusets hiss för att åka en våning upp hände det som inte får hända. Åtta normalbyggda (host! host!) män klev in i hissen avsedd för max 8 personer eller 600 kg. Hissen startas efter alla konstens regler, åker upp 30 cm och tvärstannar. Den låter sig inte startas för att vare sig åka neråt eller uppåt. Den står himla stilla.
Det är nu vi prövar på nödtelefonen:
– Sitter ni fast i en hiss?
– Ja.
– Sitter ni fast i en hiss?
– JA!
Uppenbarligen fungerar kommunikationen mellan hissen och en jourcentral riktigt uselt. Mikrofon och högtalare sitter dessutom uppe itaket.
– Var befinner ni er?
– Kommunhuset i Vänersborg?
– Örebro?
– VÄNERSBORG!
– Göteborg?
– VÄNERSBORG! V som i Viktor, Ä som i …
– *Klick!*

Det ska meddelas att det blir väldigt varmt, väldigt fort i en hiss fylld till brädden med passagerare. Saken blir inte bättre av att en i sällskapet (troligen) får panik, och sjunker ihop på golvet, knappt kontaktbar.

Larmcentralen, 112, kontaktas och man lovar oss räddningstjänst och ambulans. Man får även tag i en jourtjänst från hisstillverkaren. Efter en knapp timme har man lyckats forcera hissdörrarna och vi befrias och får avnjuta ett alldeles för kort möte.

Första gruppen av hissresenärer har pratat om mycket vad avser det genomgående temat “Lågt Hängande Frukter”, alltså lösningar som är enkla att applicera och inte kostsamma. Det handlar om att utveckla varumärket Vänersborg, att ge staden en själ.

Vi i hissen håller modet uppe med Stefan Leijon göteborgsvitsar och vi pratar om den gångna och heta sommaren. Tydligen har baden i centrala Vänersborg varit överfulla och det lyfts idéer om hur man för kommande säsonger kan utnyttja de centrala baden bättre och ge bättre service.
Kan man installera räddningsstegar i hamnkanalen så de som trotsar badförbudet ska kunna rädda sig upp när de får kallsupar av det föga badvänliga vattnet?! Ska man kunna installera eluttag vid stränderna? Eller ställer detaljplaner till det?
Det badas från Sanden, vilket är visserligen är olämpligt men kan man fixa enkla lösningar så de som absolut måste hoppa i vattnet därifrån får ett bättre alternativ än att hoppa i från båtarna som ligger förtöjda där?
Och skulle man kunna ordna bryggor och hopptorn vid Norra Skolan?

Det fråga som skulle tas upp handlade om hur man knyter ihop centrum med Trenova. Det är ingen lätt sak. Framför allt finns det ingen naturlig väg. Går man Sundsgatan österut, tar den slut vid en port. Sedan får man vika ner på en smal gränd och gena över en trädgård vid Vita Villan. Här krävs det nya tag och djupa tankar.

Här en virtuell promenad den aktuella sträckan:

Det har varit en väldigt speciell vecka, som började
‘sådär’.
Måndagen,
skulle egentligen varit min sista arbetsdag ever, men den inföll för exakt ett
år sedan när jag fyllde 64. Nu blev det Key Lime Pie åt gubbarna på jobbet för
att markera att nu var jag pensionär PÅ RIKTIGT. Jag hade ju fått träda in som
räddaren i nöden då en
kollega ställt till det för sig (sågat sig i handen). Slutar två gånger på samma jobb nästan exakt på samma dag, dessutom.
Avslutningen
på min födelsedagen var inte världens bästa …

Och
sämre blev det med “portugisisk dödsvärme” (AB) och riktigt fuktig luft, som
gjorde allt arbete en riktig plåga.

Veckans
höjdpunkt (det kommer en till) var dock LRF:s lantbrukare meets politiker på
onsdags kvällen. Samling hos en mjölkbonde i Brålande och ett klassiskt
katekesförhör av representanter från alla partier representerade i Vänersborg
(minus Medborgarpartiet – dåligt!).
En
kort introduktion där partierna fick kort utveckla sina strategier för
lantbruket och landsbygden inledde kvällen och det ska sägas att det som sades
var riktigt bra. Inga överord, inga frikostiga löften utan kanske mer försiktiga
analyser av läget och en och annan önskan om smärre regeländringar.
Flera
representanter, däribland Lutz Rininsland från Vänsterpartiet pekade på de
svårigheter som föreligger, då det finns mycket regler och villkor som inte
kommunen inte styr över utan ägs av regionen och staten. Dessutom skulle det
behövas ett forum där samtal skulle kunna föras mellan politiker och
landsbygdsbor/lantbrukare. BRA!
Liberalerna
erkände rakt av att de ansågs ha sämst landsbygdspolitik, medan Kurt Karlsson
(SD) tyckte att LOU borde ändras så kommunerna kunde ha krav på att livsmedel
skulle vara framställt/odlat lokalt.

När
frågorna började komma såg man var intresset på landsbygden låg: tågstopp i
Brålanda (och Frändefors), bevarande ut utbyggnad av landsbygdsskolorna,
förenklad hantering av kontroller, lättare att kunna få rätt stöd från kommunala
tjänstemän. Här åberopades Rättviksmodellen som innebar att kommunala tjänstemän
skulle direkt ta kontakt med lantbrukare, t ex i samband med vissa typer av
ansökningar om något behövde kompletteras eller justeras; inte innebära långa
brevväxlingar med krav på nya dokument – alltså förenklad hantering av
ärenden.
Gunnar
Lidell nämnde problemet för ungdomar som gjort val till gymnasiet och där tokiga
bussanslutningarna gjorde det omöjligt för dem att gå den linjer de valt
eftersom just de programmen låg i Trollhättan eller Uddevalla.

Bostadsfrågan
kom upp, och man såg det som en möjlighet och ett önskemål om byggnation i
Brålanda, speciellt när det kom till ett tågstopp.

Kvällen
avslutades med smörgåstårta, då den planerade grillningen fick inställas. Tårtan
var också god.

Jag hoppas vi kan se representanter för LRF och/eller
lantbrukarna som gäster i partiet på ett medlemsmöte. Det lär nog
komma.

Jag förstod inte Jonas Sjöstedts skatteutspel. Han ville ha höjda skatter; förmögenhetsskatt, gåvo- och arvsskatt och inte minst fastighetsskatt.
Det kommer nog att bli så att Jonas och riksdagsvänstern skjuter sig själva och många medborgare i foten OM sådana här skatter införs. De som har pengar i överflöd, vet hur en skatteplanering, värd namnet, ser ut. Det dyker upp nya stater och banker och hemliga gömmor för de rikaste rika att lägga undan sina tillgångar. Den kinesiska banken HSCB är ju en sådan bra gömma.

Vi andra som ska ärva 20.000 av vår gamle faster, eller får ut 10 lakan som gåva av våra åldrande föräldrar kommer att få skatta bort avsevärda delar av dessa småpengar.
Sedan är det detta med fastighetsskatten. Den drabbar alla, men hyresgästerna har ju drabbats hårt redan av allehanda skatte- och bidragsupplägg, som gynnat dem som äger sina bostäder. Senast var den skattereform som skulle drastiskt minska bostadsbolagens möjligheter till ränteavdrag. Det var en reform som (V) gick med på. Huruvida man tänkt på dem som hyr sin lya, vete gudarna, och om man tänkt sig någon sorts kompensation är ju synnerligen osäkert. Jag tvivlar.

Nu vill man kasta på hyresgästerna fastighetsskatten också. Jaja, att låta breda massor betala skatt ger betydligt mer klirr i kassan än att skimma lite av miljonärernas miljoner och miljarder. Det är naivt och dyrt för de som inte har så mycket att tro att lite extra skatter för de rika ska fixa krisen i Sverige. Notan hamnar ju ändå alltid till syvende och sist hos medel-Svensson.

Jag förstår att Jonas förslag är riktad mot ett fåtal människor i landet och som har stora inkomster och stor förmögenhet. Den skatt som skulle kunna inbringas från dessa få är i det stora hela obetydlig. Ska man ta in STORA skatter får man allt höja skatterna för de flesta, dvs ökade kommunalskatter och höjd moms. Men i det ögonblick man gör det, kämpar man inte längre för det arbetande kollektivet …

Det drar ihop sig till mutkolvarnas vecka på Gotland. Allehanda påverkansgrupper samlas i Visby för att få politiker att förstå hur viktigt det är att det förs en politik som just gynnar dessa minoritetsgrupper, eller folk med udda intressen/företag.
Det ska givetvis lovas också och eftersom det är valår kommer det nog att bli många löften. Jag känner nästan för att rösta på det parti som lovar minst, för det parti som lovar mest är ju det parti som kommer att hålla färst löften, och svikare och lögnare vill man ju inte ha in i riksdagen,, än mindre till regeringen.
Jag har en agenda i en bilaga till min Dagens Samhälle, SKLs veckotidning. Där kan jag läsa alla program och jag förvånas över vissa punkter. Någon som utger sig för att vara landets ärkebiskop ska prata om kristna friskolor. Varför ska man det – religion ska inte stödjas av skattepengar! Ja, det är mycket friskolor på programmet. Har ingen fattat?!

Det är desto mindre om bostäder och jag förstår att det är två saker som dyker upp när bostadspolitik ska diskuteras: bostadssegregation och “bygga mer”. Få är väl de partier som inte har detta på sin agenda, men inget parti har egentligen något att komma med. Precis som med skolpolitik handlar det ju om att göra ALLT rätt. Att först göra ALLT fel och sedan försöka rätt genom att använda silvertejp och ståltråd är liksom bara dumheter.
Och vad menas med boendesegregation/integration och hur förväntar man sig att den ska gå minskas/ökas? Jag frågar men får inga svar. Men det är lättare att komma med massa fina ord och sedan, om/när man sitter vid makten köra något sorts program finansierat av skattemedel – MINA PENGAR!

Kineserna sade:
Vision utan aktion är en dagdröm
Aktion utan vision är en mardröm.

Jag förväntar mycket av det senare, oavsett vem som vinner valet.

När jag handlade på Lidl idag mötte jag en person jag träffat tidigare i två olika sammanhang. Vi pratade om ditten och datten och jag kom att nämna motionen om halkskydd. Det blev inga kommunala halkskydd och heller ingen debatt, vilket väl i sig var skönt. Det kunde blivit en svekdebatt.
Det mannen, jag träffade, sade var att tanken var nog god men hur kommer det att fungera när halkan ta slut. När man tryggt och säkert tag sig till affären och plötsligt har ett blankt marmorgolv att ta sig över. DÅ blir det halt.
Personligen hade jag nog bytt mitt halkskydd mot en cykelhjälm. Jag är en bra cyklist om än lite regelstyrd: man håller till höger och på cykelbanan (fotgängare håller sig på gångbanan). Bilar följer stopp- och väjnings- och högerplikt. PUNKT!

Jag tror benämningen var ankarbarn. Hörde första gången under förra mandatperioden när en SD-ledamot tog upp en diskussion i fullmäktige. Ankarbarn var, enligt definitione, ensamkommande som skulle komma till landet, etablera sig och få uppehållstillstånd och sedan ta hit resten av sin familj.
Nu nämndes, från SDs bänk, att det bland de 2-300 ensamkommande fanns fem unga som fått hit sina familjer. Dock blev det ingen vidare diskussion då frågan inte gällde detta, och frågan släpptes, gudskelööf, utan vidare diskussion. Men frågan kvarstår ändå. OM detta inlägg om ankarbarn, skulle stämma, hur skulle vi då förhålla oss till det?
Det där var en retorisk fråga.

Kvällens (onsdagkvällens, menar jag) suveränaste ord kom från Tove af Geijerstam. Hon sade:
Konfliktsyn leder till harmoni – Harmonisyn leder till konflikt.
Det betyder att om man är öppen för att det finns konflikter, kan man lösa dem, och detta ger på sikt harmoni. Låter väldigt självklart, men i många sammanhang är det inte så enkelt. För nästa led betyder att om man strävar efter harmoni, tar man inte hänsyn till, eller vill inte se att det finns konflikter och olösta konflikter leder till mer konflikter och till slut till harmoni.
Vi har många ord som beskriver den senare processen: stoppa huvudet i sanden, sopa under mattan, lägga locket på, blunda för ….
Jag upplevde ofta att i skolans värld skulle det vara så prefekt och bra att man slätade över konflikterna och skapade kriser och olösliga konflikter.
Att bejaka att det finns konflikter är steg 1. Att se sin egen roll är ett absolut måste. Eller som en god vän sade – problemet det är jag.

Imorgon är det midsommarafton, och vädret har tydligt också förstått det. Jag ska väl inte hoppa groda kring midsommarstången, eller majstången som man också kan säga. Maj har inte med månaden att göra utan att blomster- och lövklä stången – att maja.
Jag har en del påbörjade projekt som jag skall ägna mig åt, de flesta handlar om ljud, att skapa ljud eller spela upp desamma.

På tal om musik, jag hittade den märkliga och vackra video med musik av David Sylvian och Robert Fripp, båda enormt duktiga musiker.

YOUTUBE

Våra idédagar i Stockholm avslutades med besök i Norra Djurgårdsstaden, ett område i norra Stockholm utmed Värtan.
Bostadskrisen är prekär i Stockholm men nu ska det byggas runt 10.000 lägenheter på gammal industrimark. Man förstår att det här inte blir direkt billigt. Kraven är höga på att man har en miljöprofil, alltså minimal miljöpåverkan, man bygger på förorenad mark, vilken måste saneras, man måste gardera sig mot risker för eventuella framtida översvämningar och runtområdet hittar man allehanda trafik, till lands, till havs på räls.

Det känns lite som Vänersborg där vi har en extremt central mark som tigger och ber om att få bli exploaterad och i jämförelse med de problem Stockholmarna haft att brottas med är våra en västanfläkt i jämförelse.

I Stockholm har man haft gasklockor och verksamhet som tillverkat stadsgasen. Det betyder en grund väl inpregnerad av olja och tjära, men man har sanerat, tvättat grundmaterial och återvunnit.
Man har sett till att husen står minst 3 meter över vattnet (vilket i princip är Östersjön). Även annat vatten (regn och snö) har man försökt ta hand om genom att ha rabatter och grönytor konstruerade för att ta emot stora vattenmängder. Gröna tak är legio.
I området har man båttrafik. Det är kryssningsfartygen, dels de till andra sidan Östersjön och så de stora internationella som slussar turister till Stockholm. Här finns tågtrafik och en myckenhet av biltrifik. Man arbetar med buller och har lyckats filtrera ut mycket sådant trots att genomfartsväger ligger ett stenkast bort.

Man känner igen lite av Vallastaden i Linköping. Mycket är oerhört genomtänkt och somligt har man lämnat till arkitekter och byggherrar. Tydligen kan det ju bli mycket bra även om byggnadsförvaltningar inte behöver bestämma lutningen på ledstänger i trapphus eller färg på duschkabiner.

Nu blir det lite bilder, alla tagna med svart/vit film i en gammal analog rysk kultkamera.










Som slutord kan jag bara uttrycka min frustration att vi inte har kommit hit i Vänersborg. Just nu byggs det för fullt ute på Holmängs Hage men vi kunde skapat ett riktigt spännande område om det funnits en politisk vilja och om byggnadsnämnd och förvaltning haft lite visioner.

Jag läser ett inlägg av Åsa Lindeborg – Största övergreppet i svensk presshistoria.
Åsa skriver sakligt och nyktert om fallet Fredrik Virtanen.

Samtidigt har runt 600 anmälningar lämnats in mot Uppdrag Granskning. Kan tänka mig att det är människor som inget fattat och inget förstått och som kanske tom tycker att ståndsrätt är rätt och att kvinnor aldrig har fel.

Det är beklagligt att saker gått över styr och obegripligt hur #Metoo kan göra självmål när man precis skjutit sig i foten ….