Politruk

Tittar numera nästan uteslutande på dokumentärer på TV.
Inser att inte bara tidningar skriver strunt och lögner, där ju #Metroo utmärker
sig genom att presentera så mycket PK-skit att det vänder sig … förlåt, jag
har öst skit över skitblaskan förut … Men tom nyheterna på SVT har en tendens
att presentera lögner som upprepats så ofta att de blivit
“sanningar”.
Dokumentärer
har en större möjlighet att ge oss sanningar även om det finns grupper och
rörelser (feminister och religiösa, inte minst) som vill att fakta och sanning
och vetenskap ska anpassas så den passar dagens förryckta samhälle. Luktar lite
sovjetsocialism, tycker jag. Fast Lysenko har fått viss upprättelse
…

I
en serie matematikprogram på AXESS (TV-kanal) berättar man om hur matematiska
formler styr vår värld. Vi vet hur himlakroppar rör sig och kan förutsäga mån-
och solförmörkelser på sekunden när. Hur kroppar faller från skyn bestäms av
ungefär samma lagar.

Naturfenomen
som verkar slumpartade styrs också av lagar. När fågelskocken drar iväg till
varmare breddgrader styrs varje fågels rörelse av dennes sju närmaste
grannar.
Lämlar
och deras antal variera så kraftigt att man gissar på allehanda funktioner som
styr, men antalet lämlar styrs av en matematisk ekvation som ger oerhört stora
variationer beroende på djurets höga födelsetal.

Att
något som känns stabilt och förutsägbart plötsligt verkar slumartat och kaotiskt
är … kaotiskt. Och kaos är också något som styrs av matematik och funktioner,
bara det att små variationer i indata ger stor variation på slutresultatet.
Visst kan man spå väder någon eller några dagar framåt men de minsta variationer
kan ställa till med stor oreda (kaos) i förutsägelserna.

Slutligen,
vi människor står väl, som skapelsens herrar, över alla lagar och
formler?!
Pyttsan.
Vi styrs också av dem. Hur vi rör oss över öppna ytor med andra människor styrs
av formler och där påminner vi om myror som också traskar runt och letar efter
barr att bygga med och en larv att tugga på och gör det utan att skapa
trafikstockning.

Vem
vågar idag forska på hur vi människor styrs av naturens koder, när vi, enligt
många måste anpassa efter mönster som inte har med vår natur att göra. Det finns
ju de som försöker att, under lopp av några decennier eller ett fåtal år
programmera om oss, stöpa om oss och få oss att tänka “inside the
box”.

Så
vad var det nu med 1.15? Jo, en fysiker hade visat att i en stad som dubblerade
sitt invånarantal ökade medborgarnas snittlöner med 15%. Inte bara lönerna utan
all den sociala service som erbjöds som restauranter, museer, biografer, affärer
osv. var 15% större.
Om det fanns 10 restauranter i en stad med 50,000
medborgare fanns det inte 20 i en stad med 100,000 utan 23 – 15% fler, eller
fler med en faktor 1,15.

Jag läser Karl-Olov Arnstbergs bloggar med stort intresse. Att han vågar tänker jag.

Sedan meddelar kvällsnyheterna att vår finansminister, att hon tycker invandringsvågen borde söka sig till andra länder då Sverige klarat av att integrera alla de människor som sökt sig till Sverige. Och jag tänker, hur vågar hon?

Lillfjanten Fridolin menar på att vi måste ju ta emot dem om ingen annan vill. Men har han inte fattat att svensk asylpolitik har havererat?!

Jag ser fram emot en regering som inte har MP som stödhjul nästa höst.

Jag undrar om knugen skriver sina egna jultal eller om
någon annan skriver dem åt honom. Kanske en parlamentarisk sammansatt grupp från
riksdagen granskar vad knugen ska säga till medborgarna. Om man lyssnar kan man
lätt avgöra det. Ägnar han talet åt att inte säga något har riksdagen varit med.
Säger kan något vettigt har politiken hållets på behörigt
avstånd.

År
2017 har varit besynnerligt. Noterar att vi har varit ute på resa ganska mycket
och sett en massa spännande platser, en del mindre mysiga och del mer
mysiga.

Året
inleddes med en resa till Marocko. Vi var ganska häpna över hur modernt och
samtidigt traditionellt landet verkade. Fick flera gånger möjlighet att ställa
frågor om deras religion. Åhå, fick man tänka. Så där låter det inte om islam
där vi bor. Har man en sundare syn om en stor världsreligion än vad andra
har??
Vi
fick smaka världens godaste oliver, se getter som klättrade i träd och med en
mussepiggklocka på armen dricka hur mycket vin och sprit vi ville (på ett
interneringsläger för turister).

Vi
hann åka en runda till Tyskland – Neumünster. Tyskland är ett bortglömt
turistland kan jag tänka; bara en transportsträcka till Alperna och bortom. Det
är synd det för Tyskland har så mycket att erbjuda och folket här marscherar
inte alls i takt och ropar “xxxx xxxxxx” utan är ordentligt trevliga.

Vi
var bara tvungna att besöka Förena Arabemiratet, åka upp i en världens högsta
byggnader dricka drinkar gjorda på kamelmjölk (på världens mest exklusiva
hotell) och stå ut med de förbannade obligatoriska besöken på skinn- guld- och
mattaffärer.
Det
var varmt i UAE och där hade man inte samma toleranta religiösa attityd som i
Marocko. Det var ingen plats för Metoo, kan jag säga. Religiös trångsynthet
…

Så
bar det iväg till Ryssland för, vad som troligen var ett sista besök. Mycket har
förändrats sedan sist och sedan först jag var där. Det känns positivt. Om nu
bara Västvärlden fattar att man ska ta Ryssland på allvar och sluta med den
trötta och trista propaganda man håller på med.

För
att träffa kidsen drog vi iväg till Amsterdam och drack öl. Heineken görs i
Amsterdam men det är ju inte öl precis. Amsterdam är en cool plats på jorden och
där kan man få riktigt gott öl. Vi missade dock osten, vilken inte har något att
göra med den holländska ost vi köper i Sverige.

Har
man nu ett erbjudande om billigt hotell vid Gardasjön är det bara att dra iväg.
Vi kom dit på hösten när de flesta turister lämnat sjön. Smakade grappa och vin
och avnjöt en god lunch med lokala specialiteter.
På
vägen hem stannade vi i Neumünster igen och tog en dag på oss att se oss om
ordentligt.

Sista
resan gick till Chicago. Inget speciellt med den förutom ett besök på ett
destilleri och bar i staden – Chicago Distilling Company. Där bryggde man
singelmaltwhiskey av öl. DET var udda men intressant och gott. Fick med mig en
flaska julwhiskey hem.

Nästa
år då? Vad blir det av 2018?
Det
blir hårt. För att spara på de sista kotorna i ryggen gick jag i pension ett år
tidigare. Även om jag slitet ett år till hade jag inte fått så värst mycket mer
i plånboken. Jag är ju född 1953 och har därmed fått det sämsta av tidigare och
det sämsta av senare pensionssystem. Det är ju rättvist … inte.
Jag
är inte dummare än att jag inser att statens utgifter till välfärdssystemet
kommer att öka och det inte finns en chans i helvete att man som pensionär ska
ha lika mycket i plånboken som när man var arbetande. Men lite rättvisa borde
det väl kunna vara?
Noterar
att Vänsterpartiet sviker oss fattigpensionärer genom att inte vara med i
diskussionerna. Att inte vara med är ju ett intelligent sätt att ha inflytande
…. inte!

Det
är skit med skolorna. I Vänersborg droppar resultaten än mer och även om det
muttras lite om eventuella orsaker är det lätt att leta där man har mest ljus –
för få skollokaler och för få (utbildade) lärare.
Jag
har redan skrivit om orsakerna till hela landets fria fall vad gäller
skolresultat – fria skolvalet och friskolereformen.
Sedan
kan man fundera på hur det går för en skola där majoriteten av skolbarnen inte
har svenska som hemspråk och många kommer från familjer med låg utbildningsnivå
eller helt saknar. Det skulle kunna vara en orsak till ett lokalt
dropp.

Jag
fick faktura på min bilskatt. Det var djävla mycket att betala för min lilla
bil. Å andra sidan känns det tryggt att jag med min höga bilskatt och med den
kraftigt beskattade bensinen subventionerar rikingarnas elbilar …
inte!

Lika
rätt känns det att jag, som hyresgäst subventionerar bostadsrätter och egna hem
… inte! Jag skrev lite surt om regeringens – Bror Duktigs – ansträngningar att
öka orättvisan.

Julen
kommer att tillbringas med god mat såsom sill, köttbullar, prinskorv, Janssons
frestelse och rökt ål. Jag har blandade spritsorter att skölja ner ål och sill
med och, som nämnt, en god whiskey till TVs usla julutbud. Det blir väl ett
djävla sölande med massa svenska skitartister som ska tävla i falsksång och
hyckleri. Man ska grotta ner sig i den fascistiska Metoo-rörelsen och tycka synd
om alla och envar. Man ska öppna eld mot dem som säger fel saker även om det
råkar vara sanning och fakta…

… men 1 januari 2018 kommer världen att vara NORMAL …
inte!

Om det lär uppgivet så var det inte menat så – jag menade än värre …

Sådär. Årets sista fullmäktige möte är avslutat och
avätet, men vilket djävla tröttsam och ointressant tillställning det var. Värre
än att se gräs växa, färg torka och betong brinna.

Hur
i helvete kunde några få punkter på dagordningen ta så lång tid att klara av,
när egentligen ingen hade något att säga i någon fråga och när någon sade något
…. suck!

Lars-Göran
är saknar den elegans och kvickhet som hans företrädare, Anders Forsberg hade.
Med kvickhet menar jag inte bara snabbhet utan också lite kärv humor. Jag tror
en del tid spilldes på brist på rapphet.
En
hel del tid gick åt till OT (Off Topic – alltså prata som inte hade med ämnet,
mer längre ner), och mycket tid till att konstatera självklarheter och förklara
dem ett par gånger till så alla skulle förstå.

Som
alltid finns det små ljus på den annars tunga blöta decemberhimlen. Lidells lite
torra och underfundiga humor och ofta eleganta sätt att säga saker så det låter
intressant uppskattas. Likaså kan Bo Carlsson säga saker som är så idiotiskt
självklara, men som ingen i församlingen fattat innan han ställer sig i
talarstolan. Bo behöver sällan någon mikrofon.
Kan
det vara den dalsländska jorden som gett dessa herrar verbal förmåga. Lena
Eckerbom Wendel, brukar också tillhöra dem som förklarar det självklara, det
väldigt praktiska och lagbundna (inte nödvändigtvis Sveriges lag), men hon
närvarande inte i talarstolarna.
Marianne
Ramm, ska ha en liten stjärna också. Hon har en förmåga att ta de svagaste parti
och säga rätt saker på rätt saker – vi förstår hennes patos och etos. På samma
sätt kan Tove af Geijerstam läsa lusen av dem som inte fattat det där med att vi
är alla människor, utan att låta ond, arg, uppriven eller grinig. Vi förstår
henne precis ändå.

Annars
blir det ingen lyssnande, ja, utom när Kurt Karlsson ställer sig i talarstolen
och får predika om sitt favoritämne, oavsett om det finns på agendan eller ej.
Det han säger är tyvärr så kantigt, fullt av generaliseringar och felaktigt
dragna slutsatser och om man skulle göra som han ville skulle man förvärra
problemen, inte tvärtom.
Dessutom, eftersom SD inte får gehör för sina idéer, ofta
då de är utanför kommunens mandat kan man från partiets sida hävda att deras
politiker är motarbetade, mobbade, kränks när de försöker föra sin talan.
Partiets kommunpolitiker lär ju aldrig berätta att de var ute i ogjort
väder.

Det som bekymrar mig är Välfärds … jag menar, Medborgarpartiets inlägg och synpunkter när det kommer till Vänersborgsbostäder och ärenden som har med bolaget att göra. Man begär återremiss på ärenden som handlar om information, och förra veckan ville man ha garantier, när bolaget begärde utökad borgensram, att inget kunde drabba medborgarna.
Har man då inte förstått att en tredjedel av borgen handlar om lån tagna för att bygga alla äldreboenden på Niklasberg och om borgensramen inte utvidgas blir det inte en enda social fastighet, inte ett trygghetsboende, för kommunens “viktigaste” bolag – fastighetsbolaget har inga muskler alls.
Kanske mer relevant är SDs invändning. Partiets representant, Anders Strand, Han efterlyste en konsekvensanalys innan större investeringar görs och det är väl nästan självklart.
De här analyserna görs inför varje större beslut i Vänersborgsbostäder och i det ögonblick man kan skymta några hot, stoppar man.

Annars kan jag bara säga att laxrullen på den lilla tallrik som serverades under mötet var riktigt smaskig.

Allt medan pöbelhopen i metoo-rörelsen kör på i bästa kulturrevolutionsstil tycks det vara besynnerligt tyst vad gäller orättvisorna i bostadspolitiken. Men ingen i Sverige, varken kvinnor eller män och än mindre media har simultankapacitet. Daesh mördar fortfarande människor i Syrien och Irak, de ukrainska fascisterna fortsätter kriget mot civilbefolkningen i östra Ukraina men nu är det 10-20 år gamla rumpnyp som är på tapeten och viktigare än allt annat.

Det är ett faktum att orättvisorna inom bostadspolitiken är groteska; de som hyr sin bostad subventionerar dem som äger sin och nu ska gapet och orättvisorna bli ännu större.
Regeringen kommer högst troligt få igenom nya skatteregler som innebär sänkta bolagsskatter för aktiebolag men minskade avdragsmöjligheter för låneräntor.
Det låter väl sjysst; skatteväxling helt enkelt. Gungor och karuseller – man vinner här och förlorar där, eller … ?
Problemet är att vissa företag betalar minimala bolagsskatter men har, pga sin verksamhet, mycket stora lån. Sådana företag hittar man främst inom två sektorer: bostadsbolag och energibolag. Alltså energipriserna kommer att stiga OCH hyrorna likaså, eftersom de minskade avdragsmöjligheterna måste kompenseras på annat håll – ökade intäkter.
Men bostadsrättsföreningar och villaägare drabbas väl av minskade ränteavdrag? Icke alls – de är ju inte aktiebolag och omfattas inte av de nya reglerna – tvärtom orättvisorna ökar IGEN, och ingen säger något. Det är ju dessutom en socialistisk arbetarregering (sic!) som driver frågan (efter EU-direktiv) och inget annat parti säger ett knyst. Jag letar febrilt på Vänsterpartiets hemsida – tyyyyyyyyyyyyystnad. Jag skäms!
Varför har man nu valt att lägga om skattereglerna? Kort – ett EU-direktiv som säkert ska gynna företagen och göra Europa till en starkare ekonomi. Men tänkte inte mutkolvarna i Bryssel inte på effekterna beslutet skulle få, då? Jovisst, fan gjorde man det. Man införde ett karensbelopp på €3.000.000, alltså ca 30 miljoner svenska pengar. Om man har ett sådant fribelopp är det inga problem längre men sossarna som ju alltid ska vara bäst i klassen vill ha ett fribelopp på 200.000 kr, alltså inte 1% av EUs fribelopp. Stupiditeten frodas uppe i vänsterkanten. Arbetarnas egna djävla parti vänder sina väljare ryggen. Om förslaget hade gynnat någon annan hade man kunnat förstå – ta från de fattiga och ge till de rika men här är det bara ta från de fattiga och öka klyftorna. Det finns inga vinnare. Det finns fan inga vinnare.

Vi får väl se om Vänsterns statliga byggföretag kan lösa problemet.
Jag har ett namn på ett sådant byggbolag: GLOVSTROYORG – Statliga ByggOrgansisationen, på socialistryska.

Någon tycker jag hugger för mycket på ett parti jag är aktiv medlem i, men ser jag inga reaktioner, tycker jag det är fritt fram …

Nej, jag har aldrig antastat kvinnor. Några har, hoppas jag, sett mitt långfinger i backspegeln i bilen när de, istället för att hålla rätt på högerregeln, väjningsplikt, rondellkörning plockat med sina förbannade mobiltelefoner och missat mig och min cykel med millimetrar.
Fast fingret har farit upp när andra trafikanter skitit i reglerna, män och kvinnor eller någon annan av de 70-talet könsvariationer RFSL (eller om det var RFSU) har listat.

Att använda olika maktmedel att degradera och såra människor är motbjudande. När människor får utstå övergrepp måste samhällets alla resurser sättas till att ställa gärningsmännen till svars och få sina straff men ska en amerikansk skattesmitarsajt sköta det juridiska och agera polis, åklagare, jury och domare?!

För, hur kommer det sig att alla dessa “anmälningar” hamnar på allehanda utländska mediesajter och inte hos polis och åklagare? Har vi plötsligt fått så stor tilltro till drevet och pöbeln att dessa nu ska agera utanför rättsväsendet?
Män, det är mest män som anklagas, förlorar efter att ha hängts ut på Facebook och andra “sociala” medier, sina jobb och ställs, bildligen i skamvrån, utan en chans till en rättslig prövning. Gatans parlament får utöva sina juridiska makt igen.
Det var lite som med anklagelserna, några decennier sedan, mot män (pappor) som förgrep sig på sina barn. Självutnämnda experter satt i TV-sofforna och berättade hur många tredjedelar av barnen som var sexuellt utnyttjade, att mörkertalet var STORT och att barn inte kunde ljuga.

Nu upprepas det igen och jag undrar var i helvete alla dessa människor (kvinnor) som hänger ut män för saker männen gjorde igår eller för 20 år sedan, inte gick till polis.
OM de anmält männen då hade många av snuskgubbarna hamnat inför rättsliga instanser och samhället hade fått agera på ett annat sätt. Så på något sätt känns alla de här hashtagaktionerna som rena hämndaktioner. Vill man komma åt ett problem eller vill man bara ge igen?!

Lägg därtill alla kolumnister som ber kvinnor som, antingen de är för aktionerna eller ej, men som ej varit utsatta för övergrepp hålla käft för de vet inget om hur det är att vara våldtagen. Behöver jag ha fått en kulsvärm genom kroppen för att få ha en åsikt om massmördare. Jag behöver inte veta hur det är att ha blivit utsatt för övergrepp för att säga min mening.

Och män får givetvis sin del av ovettet, även om de inte bär någon skuld någonstans. Enligt “guilt by association” har alla män en kollektiv skuld till alla ogärningar en smärre grupp av män utför. Samma underbara argument som herrar Hitler, Stalin, Franco, Mugabe, Tse Tung med flera, använt för att bestraffa alla, även de som inte var med. Somliga av oss vill inte leva i ett Orwellskt fascist/socialistsamhälle där folk godtyckligt straffas för att de inte säger rätt saker, för att de inte tillhör rätt grupp.

Många tycker kvinnorna i #-kampanjerna är modiga men jag tycker det finns en feghet som i många fall bara har negativa och destruktiva konsekvenser och som inte gynnar ett rättssäkert samhälle.

Om någon gör dig illa – gå till polisen! NU!! Vänta inte tills du kan gömma dig i en anonym pöbelhop och ta ut en hämnd mot dem som var oskydliga!

Vi får ofta mötar kämparna, överlevarna, hjältarna från diskoteksbranden i Göteborg, Drottninggatan, Gottröra, Kao Lac. De har förlorat nära och kära, blivit till oigenkännlighet sönderbrända, legat mellan liv och död på sjukhusens maskiner i månader och nu kliver de fram, starkare och mer strålande än nånsin förr.

Jag har inget att anföra mot de som överlevde men jag tänker på de som inte överlevde, eller för att vara precis, de som överlevde men aldrig blev hjältar. Det måste finnas hundratals människor som överlevde Estonia, monstervågen i Thailand, Scandinavian Star osv men som aldrig orkade ta sig någonstans. Jag tänker på dem som förlorade för mycket för att orka resa sig och som aldrig, aldrig, aldrig får sitta i TV-studiornas soffor och berätta, aldrig får åka och hålla konferenser och föredrag, aldrig får ge ut böcker, sitta i expertpaneler eller får en fin politikerpost.

Det är i och för sig en god idé att ha starka förebilder, människor som visar att man kan överleva och klara sig fastän ödet eller terrorister slår till när man minst anar det. Många människor som varit i svåra situationer och kommit ut levande men som kanske gett upp hoppet och som faktiskt kan ta emot budskap från alla dem som överlevde och gick vidare är hjälpta av de positiva budskapen, men alla de andra?

Överlevarna, men knappt från olika katastrofer, små eller stora, som aldrig kom igen utan gick ned sig, deppade ihop och sakta tynade bort, själsligt och kroppsligt.

Vi kanske ser de stora hjältarna som norm, som den måttstock vi tror alla överlevare kan mätas med och så glömmer vi dem som inte ens kom ur startblocken.
Ta dig i kragen, kavla upp ärmarna, titta på dem som var med om samma sak – gör som de! Vi kan ropa hurtigheter och visa på goda exempel men när någon vill dö ifrån kroppsligt och intellektuellt elände och smärta, viker vi undan och tittar åt ett annat håll.
Vem vill administrera en stor spruta barbiturater till någon som fått halva hjärnan fördärvad i en stroke. Vem vill ägna timmar, dagar, veckor åt att vara nära den som aldrig kommer ur sin ångest, sitt självförakt, sitt stora svarta hål.

När får vi höra ett föredrag av någon som överlevde men som aldrig orkade gå vidare utan åker landet runt och berättar hur det är att leva i helvetets förgårdar och veta att det inte finns någon utväg.

Några gånger i månaden får jag, som förtroendevald, SKLs tidning Dagens Samhälle. Det är en tung tidning med, som regel, mycket läsvärt och framför allt, det som är trycket är föregånget av mycket arbete och utredande – alltså inga floskler och populistiskt skitsnack.
I det nummer av tidningen som kom förra veckan var det flera artiklar som jag fastande för:

Gunna Thorslund, jurist som bland annat arbetar med arbetstillstånd, redogör för hur helt infernaliska lagstiftningen är för arbetsinvandrare, något vi fick se i Uppdrag Granskning eller Kalla Fakta för en tid sedan. Människor som kommit till Sverige för att arbeta, ofta i bristyrken eller med specialkompetens, kan plötsligt utvisas eftersom någon liten och ofta betydelselös regel brutits, och kanske inte ens av invandraren. Ett nytt lagförslag, menar Gunna Thorslund, kommer varken att göra till eller från.

Under rubriken Analys Europa, tittar journalisten Sigrid Melchior problemet med tiggeriet och hur vi ska komma åt det. Det finsn kommuner som vill ha ett tiggeriförbud och det finns platser runt om i Europa som infört det, ofta utan avsett relutat.
Röster har höjts för att straffa de gamla socialistiska länderna i öst, varifrån tiggarna kommer, för att de inte åtgärdar fattigdomsproblemen, trots att flera länder är nettobidragstagare i EU, en idé som de rika EU-länderna inte riktigt tänder på.
En tredje väg är att dra länder som skickar sina fattiga att tigga till oss inför domstol eftersom man diskriminerar sina medborgare. Det är bedömer skribenten, den väg som möjligen kan ge bäst resultat.
På tal om tiggeri, en dokumentär på TV för några veckor sedan visade hur tiggeriet i norska Bergen var, inte bara organiserat, utan också en täckmantel för grov kriminalitet. Samma problem hade man haft på felar andra order i landet. Jag är lite förundrad över att vi i sverige inte drabbats ….

Och så slår Skolverket fast att det inte finns något signifikant samband mellan resultat i matematik och obehöriga lärare. När andelen behöriga ökar, sjunker resultaten likväl. Men det har blivit lite poppis att jaga de obildade lärarna (lärarfackets uttryck för 10-15 år sedan om obehöriga lärare) eftersom det är en enkel (med totalt lönlös) fix. Lite som pojken som letar efter sin tappade slant under gatlyktan för att det är ljusare där, trots att han tappade slanten längre bort i mörkret.
Vi får hoppas att de som grubblar över varför skolresultaten blir sämre år från år, nån djävla gång ska fatta: FRIA SKOLVALET + FRISKOLEREFORMEN.

Med stort intresse läser jag slutligen om Björn Sundin, avgående kommunalråd i Öregro och om hans bok om hur man snabbar på byggprocessen och om Örebromodellen.
Det han berättar, har jag hört i Helsingborg och handlar mycket om att vara proaktiv, tänka framåt och korta ner processen från intresseanmälan från byggherre till byggstart. Å andra sidan förfogar såväl Örebro som Helsingborg över en hel del egen mark; det gör man inte i Vänersborg. Tvärtom, här sålde man bort en hel del mark till privata aktörer men inte fan blev det något byggt!

På DSs hemsida hittar man en debattartikel som tar upp hur hyresrätten är missgynnad visavi andra upplåtelseformer (bostadsrätt, egnahem) och att denna orättvisa är en mycket stor orsak till de höga hyror hyresgäster måsta betala för nya bostäder idag.
När jag skummar igenom två (V)-motioner till riksdagen hittar jag inte det här utan mest ideologiskt mummel. Fast jag har ju alltid tyckt att mitt parti saknat en bostadspolitik.

I senaste numret av Vår Bostad, utgiven av Hyresgästföreningen tog man också upp detta med den orättvisa beskattningen och att avdragsregler för bland annat ROT-avdrag missgynner hyresgästerna. Det här en fråga som Hyresgästerna drivit länge.
När ska man som hyresgäst få slippa subventionera bostadsrättsinnehavare?!

I min favorittidning () Metro läser jag ett debattinlägg som gör mig helt knasig. Göran Greider debatterar mot Marie Söderqvist om Nobelpriset i litteratur. Greider har tydligen uppfattat att det här rör sig om en tävling och att man inte kan tävla i litteratur. Tycker alltsomoftast att Greider är en vettig och balanserad man men hans argumentering i den här frågan … NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!
Självklart kan ju utdelandet av en medalj till Årets Författare väcka intresse för böcker och bokläsning. Det andra vägen man gå, och ge folk lättuggad underhållning i mobilen leder troligen till författaren Ray Bradburys helevetesvärld beskriven i Fahrenheit 451. Dit vill vi väl inte … väl?!

En annan sak jag läser i Metro är riktigt intressant. En debattör ondgör sig över att så många ensamkommande unga män uppenbarligen ljugit om sin ålder. Och om vi nu tar emot så oerhörda mängder unga män som far med lögner, agrumenterar debattören, minskar vra möjligheter och chanser att ta emot de som VERKLIGEN behöver en fristad. Intressant.
Debattartikeln backas upp av Migrationsverkets rapport som meddelar att 80% av de ensamkommande i verkligheten är äldre än de uppgivit.

Och så såg vi Uppdrag Granskning igårkväll om en den man som för något år sedan kastat sin ettåriga dotter i en kraftverksdamm. Mammans berättelse var oerhört smärtsam och det finns inget som ursäktar mannens gärning. Det som ändå var intressant var att mannen, som hade fått smärtstillande mot ryggont, kom in i ett läkemedelsmissbruk och att han under flra års tid aldrig fick någon hjälp av sjukvården. Hela tiden hamnade han mellan stolarna eller drabbades av hyr- och stafettläkare som bara skrev ut mer och mer preparat till honom.

Det här är vår fina och effektiva sjukvård i Sverige. Toppstyrd och djävligt dyr.