Politruk

Jag såg Janne Josefssons faktaprogram häromkvällen om hur journalister (de han synade) har en egenartad förmåga att låta sina egna åsikter styra vad de skriver och hur de skriver.
Om ingen sett programmet finns det att beskåda ett tag till: Uppdrag Granskning.
Grejen var att journalister i detta fall hängde ut folk för att de hade “fel” åsikter trots att de antingen inte hade åsikter eller presenterade rena fakta.
Hur kan man balansera (negativa) fakta elelr hänga ut folk som presenterar dem? Fakta och sanningar är just inget annat än fakta och sanningar.

Nåväl, till självmålet. En kvinna i Trollhättan blev nyligen kränkt av en man. Han vägrade ta henne i hand av “religiösa skäl”, fast det inte fanns något i hans trosurkunder om att sådant var haram. Kvinnan berättade att det gick visst att skaka tass och om han var tvungen att göra det mot sin religiösa tro fanns det möjlighet att tvätta bort tjejbakterier efteråt. Dessutom skulle hans uppfattning försvåra livet på inrättningen där han skulle jobba eftersom handslag var legio där.
Vad gör då Trollhättans stad då? ger mannen en tredagars kurs i feminism? Sparken?
Inte fan! Han får 30,000 kr för att han blivit kränkt! Och kvinnan som helt korrekt försökt visa mannen på svensk tradition och svensk etikett får en reprimand!!

Hur har man tänkt?

Att en mormon inte dricker kaffe på fikarasten är en sak, det gör inte jag heller. Men om jag ska låta mina religiösa villfarelser få styra hur jag beter mig mot andra människor då borde jag tänka om.

Hur är det ryssarna säger:
I främmande kloster följer man det främmande klostrets regler.

På tal om vilket, ikväll är det Eurovision Song Contest, en tillställning jag kan missa utan att dö och vars innehåll lämnar mycket att önska. Jag går inte på rödvinsvänsterns idéer om vägra kommersiella evenemang – vad är inte kommersiellt idag?
Det finns mycket att tycka, dels om kvaliteten på ALLT, dels det internationella. Hur fanken kan det bli internationellt om låtskrivaren är från Tyskland, textförfattaren svensk, dansarna från Frankrike och själva artisten född och uppvuxen och boende i USA.
Att sända denna smörja är VERKLIGEN att kränka folk, nästan lika illa som att vägra hälsa på kvinnor av ren och pur vidskepelse.

Mycket sång blir det. Först Sinatra och sedan Beatles. Beatles passar mig bättre men Sinatra kanske var objektivt bättre.
Jag räknade kallt med att gå i pension om fem år, lyfta en snuskigt litet pension eftersom 30- och 40-talisterna noga sett till att få maximalt med utdelning på min bekostnad. Femtiotalisterna blev de stora förlorarna när pensionssystemet gjordes om; vi fick det sämsta av två världar. Våra ATP-poäng fördelades säkert till dem som inte hade betalat för dem.

Det borde vara lätt att inse att senare tiders pensionsreformer har varit nödvändiga. Det är väl högst otroligt att de 30-35% av sin lön man betalat i skatt skulle räcka till att försörja en under lika lång tid man arbetat, det är skola, vård, omsorg och pensioner. Vi har haft och har fortfarande ett system där dagens krympande skara av förvärvsarbetare drar in pengar till systemet och när det systemet haltar måste man kompensera på något sätt. Farbror staten kan göra som 1500-talets fogdar, härja runt bland de ofrälse och pressa mer pengar av dem, eller stoppa upp i den andra änden – utgifterna. Det här är ingen kul situation att hantera precis.

Nu pratas det om höjd pensionsålder och jag kan ana att samma skäl ligger bakom de funderingar som ligger bakom bromsen i dagens system – pengarna räcker inte. För en som sliter och kämpar låter det inte kul att tvingas slita två år till när det känns tröstlös att släpa sig fram tills man är 65. Och tyngre är det att veta att förslagen är komna bland annat av nöden.

Så vad ville jag ha sagt? Riva upp alla pensionsöverenskommelser, maxa utbetalningarna idag och hoppas att det fixar sig för kommande generationer. Självklart inte, det vore att propagera för kollektivt självmord à la Grekland.
Problemet är att systemet kan rasera trots de insatser som gjorts att få till ett hållbart system. Minskar intäkterna måste också utgifterna hållas tillbaka; det är ju inte en generation som ska underhållas utan flera. Och kommande generationer har pga av eländet i världen och i Sverige inte haft möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, tjäna pengar och pensionspoäng varför 40-talisterna (sa någon “fläskberg”??) är det stora vinnarna.

Det är min förhoppning att, oavsett färg, kommande regeringar inte faller till föga och i populismens heliga namn ger efter och ändrar systemet till förmån för några få högröstade och röststarka grupper och skickar resten av oss till långa arbetsår med hårt slit och elände och en sjukvård som sedan länge klappat igenom.
Och NEJ, jag varken vill eller orkar jobba tills jag fyller 67 eller 70. Hade jag vetat att “skit skulle hända” med pensionsåldern hade jag kanske planerat helt annat för 15 år sedan.

Först en rejäl guldklocka och sedan en rimlig pension. Eller hur det nu var.

Jag tittade på aktuellt häromkvällen och njöt i stora drag när TVs reporter frågade ryssen på gatan vad han tyckte om svenskarnas rysskräck och krav på mobilisering då ryssarna funderade på att höja sin försvarsförmåga.
Jorå, man ansåg att Ryssland var ett fredligt land SIC!), att ryssarna inte utgjorde något hot mot Sverige (SIC!) och att vår rysskräck var klart överdriven och ett sätt att få mer (skatte)pengar till försvaret (Ja, gud i helvete).

Och så “hånas” Sverige och försvaret i rysk TV enligt Expressen.
Ska vi känna oss kränkta? Eller hånade? Nej, för fan. Att ens hålla på och ula om det här är larvigt. Det verkar som om Sverige är universums (eller Universums??) medelpunkt, att svenskarna är världens intelligentaste och politiskt korrekta folk och att allt andra gör mot oss är kränkningar och allt vi gör mot omvärlden är bara skoj och harmlöst.
Jag tycker Sverige är ett djävla pissland och och att svenskar är ett djävla pissfolk som inget vet och inget kan ….

Däremot är Tingelingskiten kränkande och hånande, om det är ryssen på gaten man hånar. Men om det gäller tyrannen i Kreml – GO FOR IT!

Chicago Chicago.
Chicago hade ryktet om sig att vara en riktig gangsterstad med Al Capone som de värste och främste av alla gangsters. Idag är det glest mellan gangsterbilar där maffiosos står på fotbrädorna och skjuter vilt omkring sig med maskingevär. Nej, tvärtom, Chicago är en trevlig liten miljonstad. Jag skulle vilja säga att det är lite New York Light. Det NY har, har Chicago också men lite mindre av. Dock saknar NY Goose Island Brewery, där man framställer ett av världens godaste ölsorter – Bourbon County Stout.
Nu skulle jag inte politisera vare sig Frank, som reste runt bland svenska folkparker medan hans samröre med maffian utreddes i USA, eller mörkt öl som lagrats i bourbonfat.
Julen är väl i princip avfirad, men jag ser fram emot att läsa Adam Carollas senaste bok, vilken jag fick i julklapp av barnen. Boken som heter Not Taco Belle Material, beskriver Adams liv och leverne utifrån de hus han har bott i.
Adam Carolla är en mycket frispråkig och understundom konservativ och understundom liberal röst. Har har tidigare haft en egen radioshow men ligger nu ute med en podcast, vilken är mycket populär. Jag har hans första bok i vilken Adam diskuterar allt från varför hans bil inte är täckt av ekorrbajs till varför barnen måste ha jordnötsmackor med i lunchlådorna till skolan.
Det är en befrielse att läsa “politiskt inkorrekta” böcker eftersom det verkligen triggar tänkandet i motsats till all tillrättalagd litteratur.
En annan bok jag hittat är Freakonomics av Levitt och Dubner: I en rad studier använder man ett ekonomiskt synsätt att förklara varför somligt ser ut som det gör. Hur kommer det sig att fri abort har en positiv effekt på kriminaliteten i samhället, hur sumobrottare och lärare fuskar. Boken har fått kritik för att vara lättviktig, författarna harva runt utanför sina discipliner och osäker statistik använts i exemplen.
Hursomhelst, har författarna gjort en ansats att förklara hur somligt här i världen hänger ihop. Det är alldeles för många tyckare som bara tittar på sin politiska agenda och program och angriper allt som inte passar in utifrån dessa, oavsett om fakta visar på något annat eller ej.
Jag fick en elgitarr i byggsats också. Den är definitivt politiskt korrekt.

… och vi drar till USA där allt händer.

Det kan ju vara att träffa Santa. Fast i hur i helvete kan man kalla jultomten Santa?? fanskapet heter ju Santa Claus – Sankt Klaus, inte fan kan man väl kalla någon Sankt? Men folk har väl i obildningens tidevarv fått för sig att Sankt är ett namn. Träffar jag Santa ska jag fan i mig kalla honom Claus. Eller Klasse ..

I Chicago väntar mig en ny kamera. Firman som skulle reparare min gamla fick akut hjärnsubstans utan uppehåll, började hota med att stämma oss för att jag tyckt att det var barockt att inte inom rimlig tid fixa kameran eller höra av sig om något blev fel. Det positiva som kom ut från det hela var att kameran inte blev reparerad och jag blev tvungen att köpa en ny (BÄTTRE) kamera.

Det blir till att titta på stan på kvällen och hoppas att den är så (gräsligt) pyntad som man ser amerikanska städer vara i filmer.
Det blir till att dricka allehanda maffigt öl från Goose Island Brewery och jag hoppas hitta några flaskor udda drycker från Rock Town Distillery.

Det blir också till att önska alla som råkat titta in på denna gnällblogg ….

Jag tro inte att någon i kommunhuset avsiktligt beställde jultallriken till fullmäktiges sista sammanträde med avsikt att jag skulle bli dålig. Att jag blev dålig berodde på andra orsaker.
Klockan fyra torsdag morgon vaknade jag av en ihållande smärta i buken. Den började under revbenen där de slutade och sträckte sig neråt och utåt åt sidorna. Att den hängde ihop med maten stod klart då jag drabbats en knapp vecka tidigare efter ett julbord.
Eftersom jag har en hjärthistoria bakom mig ringde jag sjukvårdsupplysningen (1177 – bra ställe att ringa till om man är tveksam eller orolig). Eftersom smärtan satt ganska långt upp på bålen, vilket kunde vara tecken på hjärtproblem ombads jag att ringa 112 (SOS Alarm). Medan jag redogjorde för mina problem meddelade operatören att man bemannade ambulansen.
När väl ambulansen kommit och sjukvårdarna (akutsköterskorna, heter det så?) var på plats fick jag himla bra omhändertagande. Inget lämnades åt slumpen, jag fick smärtstillande intravenöst i hemmet och en slatt till i bilen. Man kolla blodtryck tre gånger och tog ett EKG.
Min sjukdomshistoria fortsatte på NÄL. Torsdag morgon och få patienter innebar eget rum och kort väntan på läkare. Jag kan bara föreställa mig hur det ser ut en fredags- eller lördagskväll med tonvis av människor som egentligen skulle varit mer hjälpta av ett samtal till Sjukvårdsupplysningen eller ett besök på en jouröppen vårdcentral. Det är, tror jag långt dig.
Även om jag vet hur fel jag har kan jag tycka att man verkligen försöker göra sjukvården maximalt socialistisk. Med det menar jag att det förefaller ofta finnas en strävan att a) alla ska ha det lika dåligt – jämNlikhetssträvan, och b) att låta människor som inget vet eller kan styra över saker och ting. I de gamla socialistländerna hade man måhända inte sjukvård i toppklass men den var lättillgänglig och man behövde inte sitta och vänta med misstänkt hjärnblödning en hel dag på att träffa läkare .

Det som slår mig när min läkare dyker upp är att han inte är etnisk svensk. Hans första ord går mig förbi och jag tänker att jag kanske behöver tolk. När jag läser hans namnbricka ser jag ett latinskt namn; är han chilenare?! Men sen hör jag honom prata på renaste och mest obrutna svenska och då gissar jag att han troligen är andra generationen svensk, eller möjligen första generationen. kanske kom han hit med sina föräldrar som liten på flykt undan fascismen i Chile eller någon annan stat i Sydamerika. En annan tanke jag får är att han är svensk av just ingen annan anledning än att han pratar svenska. Han har inget svenskt namn och han ser inte ut som en svensk men han pratar som en. Det här lder till en mängd tankar.

Vad är det som gör svenskar svenska? Svaret på den frågan har inte SD ensamrätt på. Kanske det inte finns något (bra) svar. Lite idéer är att språket är MYCKET viktigt. Med ett fungerande språk accepteras man lättare därför att folk förstår en.
Andra faktorer är att “bara vara svensk”, att inte skärma av sig från det svenska samhället utan skaffa sig bra kunskaper om svensk kultur som musik, litteratur, geografi, politik och så vidare; att kunna hänga med i en “typisk svensk” diskussion vid fikabordet.
Jag har förstått att det var vanligt att svenskar i förskingringen, speciellt de som var ute på längre jobb, bodde i sina Sweden camps, umgicks med andra svenskar eller nordbor, åt svensk mat, läste svenska tidningar, tittade på svensk TV. Dessa svenskar blev aldrig kosmopolitiska. På samma sätt blir invandrare som aldrig låter Sverige tränga in i deras sfär svenskar.
Utseende spelar ingen roll; jag har barn som har en ganska mörk hudfärg och de är väldigt svenska. Min hustru och hennes dotter är också från utlandet och om dottern är svensk (och amerikansk) har väl min hustru lite svårare att bestämma sig. I Sverige är hon inte riktigt svenska och när hon reser till sitt fosterland inser hon att hon har tappat känslan för sitt land. Däremot har hon valt bort allt som hör till hennes födelseland. Hon läser svenska böcker och tidningar, pratar svenska bra och vi har inga kanaler från hennes hemland på TVn – hennes val.
Arbete är också viktigt, om inte annat ger den invandrare en “svensk” identitet och möjlighet att fördjupa sin kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället. Att vi idag har hög arbetslöshet och alldeles för många varsel är tragiskt.
Det är märkligt, dock, när folk går på yttre attribut. Människor som är bruna, svarta, snedögda, mörkhåriga, med slöja, med sari och så vidare kan vara mer svenska än blonde blåögde Karl Johansson. Jag själv sitter och hejar på alla andra länder utom Sverige i olika sportevenemang och jag jublar högt när IFK får storstryk i bandy.
Alltså min läkare hade ett spanskklingande namn och såg uut som en sydamerikan men pratade perfekt svenska – alltså han var svensk. Eller han var svensk.

Efter lite tryckande och knackande på buken som efter ansenliga mängder Voltaren slutat värka konstateras att min galla troligen är den skyldige och jag skickas till en ultraljudsundersökning. Min röntgenläkare där, heter Adam och är fåordig men också från ett främmande land ursprungligen.
Jag läste någonstans att de som efterlyste Nobelpris i riktiga ämnen och inte det opolitiskt okorrekta fredspriset får titta i stjärnorna efter sådana eftersom Sverige har halkat efter vad gäller skolning och forskning. Kanske Jan Björklund (och hans föregångarne) ska ta på sig dumstruten och sätta sig i skamvrån. Att ständigt anpassa kraven och betygen efter materialet man får in är ingen bra väg att gå om man vill ligga på topp. Internationella undersökningar visar att våra mattekunskaper är sämre än någonsin. Det är kanske bättre ställt med vårt genusmedvetande – men det vete Hen.

Jovisst fan, det låg lite stenar i gallblåsan och skramlade. Jag fick, av en annan läkare som var lika osvensk som alla andra jag träffat trots att hon hette Gustavsson i efternamn, order att hålla mig borta från fet mat i jul och vara sparsam med spriten. Tack för det NU-sjukvården!
Varför var hon osvensk då? Det som slår mig är att svenskar ofta stryker medhårs. Skolan har infört betyget snälle-G som utdelas till elever som inte klarar godkänt men som man tycker synd om. Varför har man i Melodi-djävla-festivalen en Andra Chans? Varför sitter jurymedlemmar i Let’s dance och dissar de som KAN dansa (Heja Pascalidou!) och hyllar de som nästan är lika viga som en betongbil som kört ner i ett kärr??
Doktor Gustavsson pratar klarspråk – det gör man inte Sverige. Hon berättar vad som gäller och ber mig att betänka att jag har hjärtproblem och ska vi ta med det i den fortsatta behandlingen eller ska vi släppa det?!
Klockan 11 sätter jag mig på bussen hem från NÄL och har besked om att mina stenar ska behandlas när helgerna är över. Jag har dessutom fått ett recept på smärtstillande om jag får besvär igen.
Samma eftermiddag går jag till Apoteket bara för att finna denna lunchtimme är det lång kö och det går helvetes lååååååååångsamt.
Tänk om det funkade likadant på hemköp som på Apoteket:
– Har du druckit mjölk förut?
– Du vet att du ska dela på prinskorvarna innan du steker dem och då ska du helst snitta ändarna så de ser fina ut när de serveras.
– Ägget ska skalas innan du äter det …
Människor som har käkat samma medicin i 10 år ska ha redogjort för hur de ska förfara med den fast deras läkare säkert berättat 27 gånger och nu ska de få veta igen. När jag väntat mina 45 minuter stående och försökt slumra – natten var kort och svår – slänger jag fram mitt körkort, säger Diklofenak och på frågan “Har du haft denna medicin förut” svarar jag “JA” – en ren lögn men jag kan läsa på nätet hur jag ska reagera på läkemedlet. Det tar max 3 minuter och jag är klar.
Tänk att det var SÅ smidigt på Doc Morris när det var etablerat en kort period i Vänersborg. varför kan inte statliga Apoteket fixa samma sak? Jag tänker osökt på en favvoslogan ungmoderater gärna körde med:
Om något är trist, ge det statsbidrag
Om något är mycket trist, gör det obligatoriskt.

Nu har jag precis tryckt i mig paj med rökt lax, ägg och grädde och en skvätt vin. Kommer The Stones att drabba mig i natt månne? Vi får se.

Slutligen Ett STORT tack för de trevliga och synnerligen proffsiga ambulanssjukvårdare (sköterskor?), min chilenska (?) akutläkare och min polske (?) röntgenläkare och min svenska akutläkare som skrev ut mig.
Det kändes tryggt att vara i er vård.
Däremot är det skit att våra politiker fördärvar den miljö där dessa hjältar befinner sig i.

Jag läser med stort intresse och inte utan viss irritation tidningen Metros insändarsida. Mycket handlar om köttätning där köttvägrare försöker komma på alla möjliga argument varför köttätning är förkastligt. Ofta läser man att “det är en oomtvislig sanning att …”. Vad menas med sanning? Bara för att man googlat på scientologernas eller militanta hinduers hemsidor och/eller läst massa hokuspokus innebär inte det att det är någon sanning eller forskningsrön man tagit del av utan kanske någons vridna idéer.

Emellanåt, ganska ofta faktiskt, kommer ett tiondels erkännande: jag accepterar att du äter kött OM du sätter dig in vad det innebär. Jag tror ingen sätter sig in vad det innebär att röka, dricka alkohol, cykla utan hjälm och så vidare. Och varför ska jag sätta mig in i vad kötthantering innebär, läsa sida upp och sida ner på militanta vegansidor på nätet??
Nej! Rätten att äta vad jag vill äger jag – ingen annan! Att ständigt och jämt läsa synpunkter på vilka asätare, oandligt slödder och annat vi som äter kött är slipper jag gärna.
Jag förstår att var och en blir salig på sin tro men kom inte och knacka på min dörr för att frälsa mig – jag är inte religiöst lagd. Dessutom vill jag fortsätta att äta kött – livet blir lite torftigt utan.

Jag hade meddelat att jag skulle sagt något positivt om MPs förslag om en kretsloppspark på kvällens KF-sammanträde. Nu gjorde jag inte det därför att jag dels för att jag fegade ut och dels jag ville säga var slischkom kruto” som man säger på ryska. Jag ville ha sagt för mycket så jag kanske hade gett fel budskap.

För några dagar sedan gick vi förbi Huvudnässkolan, som grävmaskinerna nu satt tänderna i och jag cyklade dagligen förbi Torpaskolan alltmedan den maldes ner till betongsmulor. Det har väl hetat att man ska återvinna material från dessa rivningsobjekt, vilket jag tror enbart begränsat sig till metall; alltså plåttak, armeringsjärn och annat. Däremot mals fönsterrutor, dörrar och annat användbart ner i något som kanske ska bli fyllnadsmassor och en fönsterglasfabrik valsar fram nytt glas till nya byggen. Hur klokt är det?

Vi vet idag att i princip ALLA råvaror, olja, kol, metaller, mineraler etc har peakat, dvs utvinningen minskar varje år. Det går inte att öka utvinning av olja eller koppar, eftersom tillgängligheten minskar – vi har redan sugit ut det guttigaste. Vi läser om nyöppnade gruvor eller nya fyndigheter, men det är bara så att när priserna stiger blir det plötsligt lönsamt att vaska fram råvaror ur tidigare olönsamma fyndigheter, eller att man har med nya metoder kunna förädla fram ur allt mer låganrikad malm. Planeten vi lever på och lever av håller på att ta slut.
För 120-130 år sedan lämnade 1,3 miljoner svenskar landet pga av bland annat missväxt. Landets jordar kunde inte försörja en befolkning som var mycket mindre än dagens. Idag har konstgödsel gjort det möjligt att öka skördarna men fosfor som är en huvudingrediens i konstgödning finns inte i oändlig mängd, dessutom är det en energikrävande process att förädla fosforn. Vi kan ju inte heller tro att vi ska kunna importera mat från andra länder; de kommer ju också att drabbas. Lägg därtill länder (Kina) som är rika nog att köpa stora arealer jordbruksmark över hela jorden för att trygga sin egen livsmedelsförsörjning. Nej, jag är ingen optimist!

Tillbaka till kretsloppsparken. Det är min övertygelse att om inte lagstiftarna kräver att vi återvinner och återanvänder mer kommer naturen att sätta hinder för mänsklig dumhet och egoism. Vi kommer att behöva ha en återvinningscentral värd namnet. Det ska inte vara möjligt att köra en grävskopa genom ett panoramafönster eller elda upp några kubik prima byggvirke.
Sedan kommer en annan och MYCKET INTRESSANT följd av det här. Om vi nu tvingas/nödgas återanvända alltmer kommer ju handeln att drabbas. Men det är ju klart att ett sjukt marknadsekonomiskt (kapitalistiskt) system inte ska hållas under armarna när vi är på väg att såga av grenen vi själva sitter på. Vi kommer att se ett helt annat samhälle och ett helt annat ekonomiskt system växa fram om vi nu inte övergått i barbari långt innan dess.

Lite mer positivt innan jag ramlar omkull och somnar, jag är nämligen övertrött. En ny motion från MP dök upp ikväll – stadsodlingar. Om man kopplar detta till kretsloppsparken kan det resultera i kul saker.
Den som färdats runt i USA och noga undvikit storstäderna kan inte låta bli att notera hur mycket man kör “lokalt”. Det är restauranter med lokalt producerade livsmedel, lokalt bryggt öl, lokalt framställt vin. Ja, man hittar till och med lokalt framställd starksprit. Det är mycket lokalt hantverk, thrift stores (tror jag det heter) garage sales, och andra lokala arrangemang. Det förefaller, när man lyssnar på människor, att man försöker finna gemensamma lösningar på gemensamma problem på det lokala planet eftersom Staten (Washington DC) eller Delstatsregeringen inte bryr sig. I Sverige verkar det ofta vara tvärtom; man satsar vilka pengar som helst på olönsamma projekt och låter de goda idéerna dö tvindöden.