Politruk

Det var Rudyard Kipling som en gång myntade uttrycket “öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två”. Jag tror mer han pratade om den del av Asien som britterna hade ockuperat, men vi skulle kunna använda uttrycket om vårt stora broderland i öst – Ryssland.

Vi gjorde, vad vi anar, ett sista besök i Ryssland. Tidigare har vi haft ärenden till landet och jagat runt bland myndigheter, kontor och tjänstemän och aldrig känt att vi kunnat slappna av och njuta av en av världens intressantaste länder. Nu hade vi mer tid att ta in massa intryck och, speciellt dagarna i St Petersburg var ren semester för oss.

Mycket har för ändrats i Ufa sedan vi var där för ungefär 5 år sedan och Petersburg är en helt annan stad än den jag sist såg 1996.
Fig1. Bad i fontänen på Ordzhonikidzetorget i stadsdelen Chernikovka

Ufa, som är huvudstad i den autonoma delrepubliken Bashkirien, utvecklas mycket men den utvecklingen har en baksida. Moskva investerar stort i staden men det handlar, vad jag förstår mycket om just investeringar som ska generera vinster och som driver upp fastighetspriser i staden. Gamla bostadsområden rivs och parker offras för att nya huskroppar ska resa sig mot skyn och människor som tidigare bodde i lugna områden nära till stadscentrum ser sig plötsligt förflyttade till slumområden långt från stadskärnan.
Spårvagnarna är fula och är i vägen för biltrafiken och därför försvinner många linjer.
Fig 2 Spårvagn i stadsdelen Chernikovka
Trots det är kapacitetsbristerna hos gatunätet enorma och det skapas ofelbart proppar morgnar och kvällar. Fig 3 Den 12-filiga Prospekt Oktobrya mellan Ufa och Chernikovka
Många vägar och gator är dessutom dåligt underhållna, men det är många av de gamla husen med. En lägenhet kostar stora summor och då standarden är mycket låg måste man nästan slänga ut samma summa på en totalrenovering som man köpte lägenheten för. Fig 4 Lenin står staty framför Gorsovjet (stadshuset) i Ufa
En gång i tiden kunde bristen på bostäder och de pengar som låg i dem skapa en helt ny kriminalitet där man lurade till sig lägenheter eller tom mördade för att få tag i dem. Jag antar att bilden är en annan idag. Det byggs otroligt mycket och bristen minskar men en bostad kostar otroligt mycket idag.Fig 5 Superkvarter i Petersburgs utkant
St Petersburg verkligen strålade. Katedralen Frälsaren på blodet var äntligen klar efter en lång renovering, gatorna var jämna och fina (fast taxichauffören som körde oss till flygplatsen berättade att entreprenörerna fuskade och gjorde dåliga jobb och stoppade pengarna som blev över i fickan. Varje år fick man göra om arbetet), husen inne i centrum i toppskick (utvändigt).

Fig 6 Frälsarkatedralen i Petersburg
Fig 7 Man vågar flörta med gamla socialisttider, se nedan
Fig 8 Nevsky prospekt by night
Fig 9 Letniy sad – sommarträdgården
Det drog dessutom ihop sig firandet av ryska flottan, vilket vi givetvis missat men vi fick ana lite av vad som skulle komma. På Neva låg ett flertal örlogsfartyg för ankar och broarna hade smyckats med fanor och baner (signalflaggor). På Palatstorget ställde man upp flera militärfordon.Fig 10 Flaggspel
Vi bokade en utflykt till Kronstadt, en till för tio år sedan, stängd stad på en ö utanför Petersburg. Staden hyser en örlogsbas och man är ganska frikostig med att visa upp vad man har att erbjuda. Fig 11 Stridsfordon på Palatstorget
På flottans dag öppnar tom örlogsstationen för allmänheten.
Kan det vara så att ryska militärkommandot i gamla tider körde på i bästa “hemliga stilen” för att man bara skulle hålla militära hemligheter hemliga medan nu har man så mycket tåga att man med stolthet visar upp nationens slagkraft.Fig 12 Hyllning till de fiskar som räddade Kronstadts medborgare under belägringen

Fig 13 Peter den store anlade Kronstadt (och trampar på den svenska flaggan)Fig 14 Örlogshamnen i Kronstadt
Fig 15 Sjömanskatedralen i Kronstadt
Det där med tåga kommer upp när vi tre sitter i Olgas kök och delar på nära 1 1/2 liter vodka (och mår himla bra faktiskt). Hur är det med den gräslige tyrannen i Moskva?
– Alla sitter tysta, säger Olga. Folk är inte rädda men de vet nog inte vad de ska tro. Landet har fått en stark ledare som gett nationen tillbaka mycket av dess forna glans, folk har fått det bättre, det är mer ordning och, som vi själva såg, på ytan ser allt så mycket bättre ut. Vad är alternativet till Putin? Landet har nästan alltid styrts av en stark hand och när landets ledare har varit svag har folket fått lida.Fig 16 Tsar Alexander III
I väst har många beundrat Gorbachev och Jeltsin, ingen som gav medborgarna bättre villkor utan tvärtom. Jeltsin lät de sju dvärgarna (vännerna kanske man ska säga) plundra landet medan västvärlden jublade: “Hurra! Ryssland har äntligen blivit en demokrati!!” Fan, vad naiva vi varit och, för att vara bitter, fortfarande är. Jag hänvisade i en tidigare blogg till artiklar i kommunisternas tidning Proletären. Det är bara på yttersta vänsterkanten man vågar säga sanningen.

För 27-28 år sedan hörde jag en pilot annonsera när vi skulle landa i Leningrad som Petersburg hette då, “Vi har precis landat i Leningrad, ställ tillbaka era klockor femtio år”. Idag känns det som om landet har moderniserats. Många människor pratar engelska och skyltar står oftast med latinska bokstäver jämte de kyrilliska, servicen är på topp och man känner sig inte alls förflyttad femtio år tillbaka i tiden. Om något år ska de tvåspråkiga skyltarna bli trespråkiga. De ska få text på kinesiska, fast de kinesiska turisterna får väl för fasen lära sig hut och hyfs. Det är lätt att trivas i Ryssland.Fig 17 Här har vi det bra Kanin och jag i Peter Paul-fästningen
Men vi i västerlandet har i motsats till ryssarna inte närmat oss öst. När hör vi rysk musik på radion, när visas ryska program på TVn? Fig 18 Ostap Bender från filmen 12 Stolar och jag på den 13:e
Glädjande är dock att ryssarna har börjat få smak för gott öl och att man vårdar matkulturen. Vi fick tillfälle att prova ett otal olika ölsorter av varierande kvalitet från OK till AAAOOOOUUUUUHHHH!!!!! (alltså djävligt goda).Fig 19 Soppa i bröd och en rysk stout – bättre kan det inte bli
Fig 20 Två sorters mörkt öl. Den ena borde litteraturvetare känna till
Fig 21 Sovjetisk husmanskost på Sovjetcaféet
Fig 22 De sista flaskorna ryskt öl vi konsumerade
Fig 23 Exkursioner på taken

Mygg är en typisk sommarplåga. Jag såg ett par
dokumentärer om myggor, världens farligaste djur,
häromveckan.
Det
som skrämde var att alla åtgärder människan vidtar bara spelar myggorna i
händerna. Och myggorna, som ofta bär på gruvliga sjukdomar sprider sig. Tidigare
trodde man att många sjukdomar som Zika bara förekom hos “sydländska” myggor,
men man hade funnit zikavirus hos vanliga skräpmyggor som inte var kända som
smittspridare …

Almedalen
känns som ett tillhåll för allehanda bovar och då menar jag inte enbart NMR. Jag
blev glad när det antyddes från vänsterhåll att man skulle bojkotta Almedalen i
år. I min enfald trodde jag V hade fattat att Almedalen är för korrupta
politiker och allehanda lobbyorganisationer som vill suga blod. Men inte. Det
fanns en tanke att lämna spektaklet då NMR hade tillåts agera någonstans i ett
hörn.
Lämna
walk-over har ju i och för sig aldrig lett till någon seger …

På
tal om bojkott och högerextremister, det var ju liv för att högerextrema Gyllene
Tider … f’låt, Nya Tider ville vara med. Så jag fick bekanta mig med Nya Tider
och googlade och gick in på deras hemsida.
Det
skrämmer mig att, som några liberalpartister uppmärksammat i en insändare i
Dagens Samhälle, Malmö kommun beslutat betala ut försörjningsstöd till illegala
invandrare, gemenligen benämnda papperslösa. Beslutet är märkligt och föder
många tankar. Normalt kan ju sociala myndigheter ställa krav på de hjälpsökanden
att de ska söka jobb eller delta i allehanda aktiviteter som ska leda fram till
att slippa bidragsberoende, men här får en grupp människor en specialfil; de
varken kan eller får söka jobb. De får över huvud taget inte vistas i landet och
rimligare vore ju att statliga myndigheter ansvarade för dessa människors
försörjning till dess de avvisats.
Det
är ju beslutat i oberoende domstolar att somliga människor inte har skäl att
stanna i Sverige utan ska återvända till de länder de kommer ifrån.

Samtidigt
gläds jag över att regeringen börjat röra sig mot en mer human
invandringspolitik. Genom att faktiskt ställa krav på att invandrare måste
utbilda sig eller delta i olika jobbaktiviteter för att få behålla sina bidrag
visar regeringen att man tror på människorna och att ställa krav är ju också att
visa att man intresserar sig. Att inte ställa krav är ju ett sätt att visa att
man fullständigt skiter i människor.
Det
är nog det här vi ser med ungdomarnas avhopp från gymnasiet. Kraven är idag så
mycket lägre att ungdomarna visserligen tror att kraven ökat, men i själva
verket har de nog bara blivit lämnade i sticket och måste själva stå för ordning
och reda. Det krävs ju motstånd för att man ska kämpa. Utan motstånd – ingen
kamp och inga framgångar.

Jag skrev något om IS-mördarna som återvänder till
Sverige efter sina “heroiska” insatser i Irak och Syrien. Att låta dem komma in
i Sverige garanterar att någon håller ett öga på dem och ser till att ställa dem
inför rätta för alla brott mot mänskligheten de gjort sig skyldiga till. Men jag
hittills inte hört att någon enda av dem skickats till Haag och
krigsförbrytardomstolen.

Igår avgjordes vilken europeisk låt som är årets absolut
bästa lät – alla kategorier. Och som vanligt var det fel låt, igen. Det verkar
inte spela någon roll om det är Abba, Justin Bieber eller Madonna som vinner.
Det är ett evigt kvällstidningstjat om att det ändå var fel låt. Lägg därtill
att publikum har ju sista ordet. I en demokratisk omröstning för Europas hela
befolkning, och utan åldersgränser, bestämma vad som ska kunna anses som
låtarnas låt.

Nu
tänker jag inte oja mig över röstprocessen och egentligen inte över hur bra
(eller dåliga) låtarna egentligen är. Det jag kan säga att att citera det som
sades om ECS i Kulturnyheterna i veckan som gick. Mann konstaterade kort att
“tävlingen var en begravningsplats för utgående musikgenrer”. Det kan stämma
riktigt bra för man hör ju aldrig vinnarlåtarna på radion och knappast 2:an,
3:an eller 27:an heller.

Den
nationella särarten har försvunnit när kompositörer och textförfattare
importeras från främmande land, artisterna reser “hem” från ett liv i
förskingringen och dansare och kör kommer från Sverige. Kanske är dessa
ansträngningar att göra bästa låten genom att handplocka alla som ska deltaga i
den, så överdrivna och överorkestrerade att man missar målet med flera
mil.
Jag
har aldrig varit ett fan av Melodifestivalen även om jag ibland finner ett smått
perverst nöje i att titta på skräpet. Det var mer av festival igår (eller i
förrgår kanske man ska säga), innan folket fick rösta, innan bandspelaren var
uppfunnen och innan komframocksägerna med dåliga vitsar var uppfunna.

Det
var det om musiken. Jag har faktiskt haft en CD från en tävling men det var 80-
eller 90-tal och FAKTISKT jag har en CD med BRA musik som spelades på en tävling
på Irland för länge sedan.
Irländarna
bjöd på pausunderhållning i form av ett rockband, Hothouse Flowers. Den musiken
var det enda kvalitetsinslaget den gången och egentligen det bästa som spelats
nånsin.

Jo
en sak till om musiken, eller snarare vinnaren. Det är numera helt uppenbart att
vinnarlåten inte är “den bästa” utan den politiskt mest korrekta. För några år
sedan van en HEN från Österrike som hette Korv i efternamn, därför att sångaren
verkligen var en hen. Sången Molitva från någon jugoslavrepublik vann, troligen
för att sångerska var öppet homosexuell. Glöm inte Dana International och förra
året vann Ukrainas bidrag eftersom Ukraina var vår fiendes fiende. Ryssland hade
ju invaderat Ukraina från öster … Det är ju den lögn vi matas dagligen av
media.

Hur
hade gått i år om Ukraina hade uppfyllt gällande krav för festivaltävlingen?
Rysslands sångerska hade fått sjunga sin sång sittandes i rullstol och alla hade
sett att den vilde ryssen minsann kunde vara så mild och vän och sympatierna
hade varit mot Rysslands bidrag. I det ögonblick Ukraina meddelade sina
intentioner var loppet kört för Julia och Ryssland. Poängen hade redan börjat
ticka in och det hade varit ett svårt nederlag för Ukraina om Ryssland
vunnit.
(Och,
faktiskt, låten hon skulle framfört, hade varit den bästa av dem
alla).

Det
är väl dags att se över det här spektaklet. Det finns en del regler som behövs
justeras och skrivas om och länder som inte följer reglerna, eller kan böja sig
för dem, ska inte få delta.
Kring
Ukrainas arrangemang har det varit kris och kaos. Landet har varit oförmöget att
skapa något fungerande och det borde varit EBU, som långt tidigare satt ner
foten och satt stopp.
Att
vi tyvärr får en tävling där kvalitet betyder mindre än att vara politiskt
korrekt är en annan men långt mer allvarlig sak.

Så
här låter sången Ukrainas fascistregering förbjöd:
Flame Is Burning – Yulia Samoylova

Socialdemokraterna är inga som imponerar på mig men jag blev lite rörd när jag uppfattade att den nyligen avslutade S-kongressen ville ha ett stort NEJ till religiösa skolor. Nu får vi bara hoppas att de driver detta förslaget i riksdagen och med partier som förstår hur viktigt det är att särskilja religion och samhälle (och skattepengar) röstar för ett totalförbud för friskolor av konfessional karaktär.
De som lider av vanföreställningar har redan gått i taket. Det kan de gott få göra, deras religioner har ju inget med rättvisa, jämlikhet eller demokrati att göra.

En som inte heller inte verkar förstå sambanden i samhället är Ellinor Grimmark som fick ett stort avslag i Arbetsdomstolen för sin begäran att få en anställning trots att hon skulle vägra att utföra somliga arbetsuppgifter därför att hon också hade en vanföreställning (tron på en palestinsk bråkmakare).
Att hon inte fick jobbet berodde på hennes arbetsvägran konstaterar domstole, och har inget med Jesus att göra alls.
Huruvida Ellinors och en annan persons vägran att vara mänskligheten behjälplig skulel innebära fara för aborträtten. Men om hon råkar vara ENDA tjänstgörande barnmorska och ombeds utföra en baort, sätta in spiral eller dela ut ett dagenefter-piller, kommer hon att göra det då?! Plötsligt blir det hon som diskriminerar och utifrån sina fixa idéer för in ett element av terrorism i samhället.

Fler sådana här och liknande domar vore bra för att visa att bara för att man är religiös kan man inte behandla omvärlden hur djävla illa som helst.

Jag lyssnade lite på samtalet i gårdagens (söndag) Agenda på SVT. Det fanns en del funderingar där som var riktigt vettiga och som visade på att statsminister Ygeman (det är en önskedröm) är klart en politiker med en bra och pragmatisk inställning till mycket här i livet.
Två frågor som dök upp och där vi vanliga svenskar säkert har en bestämd åsikt, besvarade Ygemann med en särdeles sund klarsyn.
Den ena frågan var om IS-återvändare skulle nekas att återvända till Sverige. Det är ju lätt att tycka så, och den inställningen hade jag med tills igårkväll.
Svaret var klockrent: då ställs de ju inte till svar för sina ogärningar. Det låter ju sunt. Vill vi att farliga psykopatiska krigare vandrar runt i länderna omkring oss och ställer till med elände och död, eller än värre, smyger in i Sverige och för med sig sina krigarinstinkter hit?
En annan brilliant idé som verkar, vid en första tanke, riktigt attraktiv är att skicka ut invandrare med extrema och militanta åsikter. Då även de som fått permanent uppehållstillstånd.
Men alla de som inte nödvändigtvis har en religiös “intressant” åsikt, vad gör vi med dem? De med höger- och vänsteridéer?? Och är det inte det som utmärker vårt land, att vi har åsikts- och yttrandefrihet som sträcker sig långt?

Jag lyssnar på Per-Erik Korsström, som berättar om sina erfarenheter från sitt internationella arbete. Han menar på att vi redan för tjugo år sedan borde skärpt kontrollen av de som kom till Sverige. De flesta hade “rent mjöl i påsen”, men pga av vår naivitet, bristen på kontroll och våra generösa inreseregler var det möjligt för vem som helst med eller utan onda avsikter att hitta en fristad i vårt land.
Att vi ska ha fokus på islamister och återvändare verkar inte vår riksdagsledamot Rosanna Dinamarca riktigt hålla med om utan räknar upp en handfull högerextrema som hamnat bakom lås och bom för sina brott. Kronanattacken var värre än den på Drottninggatan är tydligen budskapet.
Om man låter sådana tankar utgöra grunden för säkerhetspolitik, skulle jag nog vilja bo någon annanstans.

Besinning var ett ord jag använde på ett forum. Det stämmer bra på Ygeman. Det vore bra om fler besinnade sig.