Politruk

Det finns många begrepp som förvirrar och “kunskap” är ett av dessa. Det pågår en smärre diskussion om detta i vår lokalblaska – TTELA. Många tror att kunskap är gooogelbart – dvs man kan med sin huvudlösa mobil eller surfplatta få fram “kunskap”, alltså färdiga texter, skisser, formler, diagram.
Ett vidare kunskapsbegrepp borde kanske inbegripa information, färdigheter och problemlösningsförmåga.

Det började med att jag gick in på PISAs hemsida och delade med av den på ett forum jag är medlem i:

Här kan man läsa om PISA-undersökningen testa några av testuppgifterna:
PISA-undersökningen

Det kom ett svar:

Har du också läst Lena Andersson i DN?
Jag kollade, som Lena, exemplen i matte. Kändes som uppgifter för mellanstadiet.

Därefter började jag skriva på ett svar på svaret:

“Letar efter hennes inlägg, men under tiden kan jag ha en åsikt om hur det funkar i skolan (i matten). Kalla Fakta satte delvis tummen i ögat på problemet, eller hur man säger. Man har inte fattat att mekaniskt utförande av hundratals lika uppgifter leder till kunskap och förmåga till problemlösning. Det har ju alltid hetat att “läsetalen” kan man hoppa över om man är långt efter eller har svårt för sig. Det borde ju för fan vara tvärtom – BÖRJA med läsetalen. I dessa ligger lösningen till matematikfärdigheter; att förstå problemet, att reda ut begrepp, sortera vad som är viktigt och oviktigt och slutligen ta fram en strategi för att lösa problemet.

Det pågår lite debatt lokalt om resultatet av den senaste PISA-mätningen, som just hanterade problemlösning. En del tycker att undersökningen inte passar Sverige eftersom vi är unikt duktiga på att söka information på nätet. Tyvärr glömmer man ju att all information inte finns tillgänglig. All världens floder, berg och huvudstäder kan sökas, liksom det periodiska systemet, Carl Ljungs idéer och annan ren information. Men hur ska man skapa ny information om man inte kan lösa problem? Hur ska man finna ett effektivt botemedel mot ebola och andra elaka virussjukdomar, överföra elenergi förlustfritt, konstruera nästa generation mobiltelefoner ….”

Jag valde på måndagskvällen att bevista ett föredrag av Anders Sundell vid QOG-institutionen vid Göteborgs Universitet. Anders forskar om korruption och berättade under just den rubrik jag satte till dagens blogg om korruptionen i världen, i historien och i Sverige.
Jag ska kort ge ett referat av vad han hade att säga men först måste jag dels
beklaga att många frågor lämnades obesvarade, men samtidigt var det intressant att frågor inte fick något svar eftersom det uppenbarligen inte finns några enkla förklaring till korruptionen eller heller några enkla fix – det återstår mycket mer att forska om.
I QOG-gruppen forskar till och från ca 20 personer, vilket ska jämföras med det tusental forskare som letar efter Higgs partikel vid CERN. De skulle behövs lika många som forskade om korruption, menade Anders.

Så vad är då korruption?
Definitionen på engelska är:
Misuse of public office for private gain.
På svenska blir det Missbruk av allmänna medel för privat vinning.
Men man kan ju också se att man söker vinning för en grupps räkning, eller en offentlig institutions räkning. Det kan ju också vara privata medel som tas i anspråk; ett företag mutar ett annat företag för att få affärsmässiga
fördelar.
Vi ser ju det klockrena exemplet med att man tar emot mutor för att tillhandahålla tjänster/förmåner utanför systemets ramar.
Det kan också röra sig om politisk manipulation om nepotism (svågerpolitik).
Vad det inte är – OPARTISKHET.

Hur är det då med utbredningen? Tja, globalt och historiskt är korruption normen. Några få länder sticker ut som Nya Zeeland, Sverige, Kanada, Finland, Norge …som inte anses anlupna av korruption. Annars är i princip hela Sydamerika, Afrika, Asien och Östeuropa helt eller till stor del infekterade.
Men även i Europa finns skillnader mellan regioner. Inte helt oväntat hittar man korruption i södra Italien medan norra Italien är skapligt befriad.

Korruption är svårt att mäta. Det går inte att fråga tjänstemän i offentliga organisationer och politiker i vilken mån de är korrupta utan man fråga medborgarna hur de upplever att deras land eller region är korrumperat. man kan också ställa frågan om människor har betalat mutor.
Att objektivt mäta är som sagt svårt men man kan göra det indirekt genom att t ex titta hur mycket pengar man satsat på en viss verksamhet (vägar, järnvägar) och hur många mil väg eller järnväg man fick. Ju färre mil – desto större korruption.

Självklart finns det olika typer av korruption.
När det gäller storskalig kan vi titta på bygget av motorväg A3 i södra Italien. (LÄNK).
I Indien tar man betalt för sjukvårdstjänster som ska vara gratis. T ex händer att att mödrar som just fött barn får se sina nyfödda tas ut ur förlossningsrummet men erbjudas att få hålla dem om de betalar för det.

Någonstans mitt emellan hamnar ett byte av metallskenor i trapphus. En oberoende värdering av arbetet hamnade på 2 miljoner; Allbäcks byggfirma fakturerade 8 miljoner.

När det handlar om korruption inom politiken kan de se ut på olika sätt.
Klientelism innebär att man köper röster genom att lova en viss region, klan eller grupp speciella förmåner.
Patronage betyder att man ger jobb inom offentlig förvaltning till dem som stöttan en. Detta ser man väldigt ofta i amerikansk politik; kampanjledare får ofta höga poster inom samhällsförvaltningen även om de hamnar på poster där de gör minimal skada.
En mycket udda typ av korruption är Gerrymandering.
I läder och stater med enmansvalkretsar finns en benägenhet att rita om
valkretsar för att garantera att man får majoritet i så många av dessa som
möjligt. Ett av de värsta exemplen är Illinois Congressional District 4 i
Chicago. (LÄNK)

Vilka är korruptionens konsekvenser?
Historiskt har korruption setts som ett litet problem.Man kan ha sett det som lite smörjmedel för ett gnisslande maskineri. Det forskarna har sett är ett omvänt förhållande mellan ett lands BNP och korruption. Ju bättre levnadsstandard desto mindre korruption. En liknande koppling med barnadödlighet kan man också upptäcka – mycket korruption – hög barnadödlighet.
Ett land där allmänna medel förskingras blir ett fattigare land och samhällsservicen försämras.

Det finns en rad funderingar över orsaken till korruption men lika litet som det är enkelt att skriva ut en medicin mot densamma är det lätt att beskriva orsaken.
I korrupta samhällen är oftast också rättsväsendet korrupt. Även i stater med mycket poliser. åklagare och domstolar ser man korruption. De organ som ska övervaka är inte kapabla till det eftersom de själva är korrumperade.
Kan det bero på dålig moral i ett land? Undersökningar visar att människor generellt och överallt anser det vara helt förkastligt att ta eller ge mutor.
Saknas politisk glöd? Har man valt “dåliga” ledare som föregår med dåligt exempel? Det har visat sig historiskt att man inte kan avgöra vem som på längre sikt ska vara en god ledare och förebild för sitt land. Idi Amin sågs som en stor och rättfärdig man när han tog över makten i Uganda när landet avkolonialiserades.

Anders Sundell har en annan teori. Han ser det lite som en nödvändighet.
I en tänkt triangel där medborgare betalar skatt till staten, där staten betalar lön till tjänstemännen och där tjänstemännen levererar tjänster till medborgarna kan det uppstå korruption om tjänstemännen har så låga löner att de tvingas sälja sina tjänster för att klara sig. Kopplingen till hur villiga medborgarna är att betala skatter blir ju då uppenbar.
Man har beräknat att den ekonomiska krisen i Grekland snart skulle lösas om medborgarna betalat in sina skatter.

BOTEMEDEL
När man tittat på löner till högre tjänstemän finns inga kopplingar mellan höga löner och lite korruption. Likaså ser man inga samband mellan särskilda anställningslagar och korruption; man ser ett helt spann från låg
anställningstrygghet till hög i både korrupta och icke korrupta länder.
Däremot kan man se ett samband mellan rekryteringsform. I länder där man anställer rätt man på rätt plats. Det skiljer lite mellan anställningsformerna. I vissa länder, som USA och Indien, har man formulär som arbetssökande får fylla i, i andra länder går man utanför ramarna och är mer informell i sitt förfarande, som i Sverige och Nya Zeeland.
Men som med så många andra frågetecken vet man inte om det är hönan eller ägget
…

Det finns några framgångsexempel som dock ger oss oklara eller oönskade lärdomar. Singapore och Sydkorea har under 50 år, båda gått från att vara korrumperade stater till att nu vara “rena”. Men där Sydkorea gick från att vara en diktatur till demokrati är Singapore näst intill en polisstat. Vilka mekanismer som legat bakom “avkorrumperingen” har man inte
kunnat analysera fram.

Finns kopplingen till demokrati?
Man kan ju undra när man ser korrumperade politiker återväljas gång efter annan.
Samtidigt kan det brista i information, länder kan lida mycket av klientilism
(se ovan). Eller det finns inga alternativ; man vet vad man har.
Dock är det så att de mest demokratiska länderna har minst korruption, medan länder som ligger i övergången från diktatur till demokrati (Ryssland, Ukraina t ex).
Likaså förefaller det finnas klara samband mellan kön och korruption. Med fler kvinnor på höga positioner och på politiska poster, desto mindre korruption.

Hur är det med Sverige?
Sverige var under 16-1700-talen oerhört korrumperat, under de senaste 100 åren gick man till att bli ett av de minst korrumperade länderna i världen (topp 3-5).
Det går att se att under 1800-talet och början av 1900-talet minskade till exempel nepotismen successivt.
Den svenske statsministern Luis de Geer (1876-1880) hade köpt sin plats i riksdagen av en bränneriägare.
Den som har en bra förklaring för gärna meddela korruptionsforskarna i
Göteborg.
Får jag komma med en teori, tror jag att det är flera faktorer som samverkar. Det går inte att ha en tungrodd byråkrati med korruption om landet samtidigt snabbt ska industrialiseras/moderniseras. Vi ser också hur svenskarna vaknar till, utbildas, avgiftas med hjälp av fackliga och frikyrkliga rörelser. Sverige genomgår en demokratisk process.

Med tanke på de muthärvor man nystat upp i Göteborg kan man tro att vi återigen är korrupta men BRÅ har en annan syn (vad gäller anmäld korruption):
Ingen ökning
Den är jordnära (lokal)
Företrädesvis byggbranschen
Oftast vid upphandlingar
Belöning oftast resor
Medelålders män inblandade
Ska ej överdrivas

Anders rekommenderar en blogg eftersom det är valår:

POLITOLOGERNA

QOGs hemsida

Lutande skolan ligger väl inte i Pisa egentligen utan längre norrut. Skolan lutar väl inte heller utan har kollapsat precis som det italienska kryssningsskeppet Costa Concordia och ligger med svår slagsida och riskerar att hamnar glida ännu djupare ner i dyn.
I en andra PISA-undersökning ges svenska skolan återigen ett IG, denna gång i problemlösning. Svenska skolungdomar är dåliga på att lösa problem, alltså.
Jag ser på TV hur man försöker negligera resultatet genom att visa ungdomar som tycker att testet (ett av testen?) är obegripligt. Samma metod användes när fösta undersökningen prsenterades i höstas – frågorna och testets uppgifter var inte relevanta och i enlighet med svensk standard.
Förnekelse är en naturlig reaktion i händelse av kris. Men någon gång kommer krisen att gå in nya stadier och avslutas med “nyorientering”, fast inte när det gäller skolans problem.
Mats Edman, chefredaktör för Dagens Samhälle skrev en gång i sin ledare att politiker hade så svårt att skilja sig från sina politiska ställningstagande trots att det fanns fakta som visade på motsatsen. Jag tänkte på detta när jag hörde två skolpolitiker från Göteborg, Anna Johansson (S) och Helene Odenljung (Fp) i Västnytt häromkvällen. Båda tyckte att det fria skolvalet var bra (Anna Johannson lade in ett litet ‘men’). men Odenljung såg inte att skolvalet var problemet, utan nedgången i skolan hade pågått i 20 års tid. Alltså lika länge som det fria skolvalet existerat …
Jag återkommer strax till skolvalet och friskolereformen, båda signerade en högerregering (Karl Bildt).
men först måste jag göra en notering om att jag faktiskt titta på TV4, vilken normalt är en riktig skitkanal. Görs det några vettiga program i den kanalen egentligen??
Hursomhelst, programmet jag tittade på heter Kalla Fakta och man hade tittat på hur matematikkunskaperna hade minskat i bland svenska barn. Den idé man hade stavas skriftlig huvudräkning. Alltmedan länder som ligger i topp i internationella undersökningar som Finland och HongKong håller fast vi gamla beprövade metoder, gamla beprövade betygssystem sker allt i Sverige med ljusets hastighet; ett nytt betygssystem för varje generation och så införandet av en matematisk beräkningsmodell som inte testats vetenskapligt – skriftliga huvudräkningen.
Jag förvånas när jag hör att denna metod har antagits av svenska skolan efter agerande av EN person – Birgitta Rockström, men jag förstår när jag läser t ex Tanja Bergkvists blogg att mycket sker efter få männsikors eller små gruppers direkta initiativ och att det som införs oftast om inte alltid är helt oprövat och alltsomoftast står i strid med gängse fakta och kunskaper.

Så hur var det det nu med PISA-resultaten då och den svenska skolan? Vilka mekanismer ligger bakom resultaten och droppet?
Det har varit populärt att skylla på lärarvikarierna – outbildade lärare, som lärarfacket skrev i ett debattinlägg i TTELA en gång i tiden. Jag har ett minne av att vårt eget partis skolpolitiska talesperson (Rosanna Dinamarca) hängde med på hetsjakten på dessa outbildade lärarvikarier. Hon är förlåten men jag har inte glömt.
Stora klasser har angets som ett problem, alltså lärartäthet, liksom mängden vuxna i skolan, kommunaliseringen osv osv. Jag råkade ta upp den skriftliga huvudräkningen…
Allt sådant här spelar roll men det finns, vilket jag redan nämnt TVÅ stora skäl till eländet och dessa två skäl är vetenskapligt testade, man har som Bo Malmberg sade på Vänsterdagarna i Malmö i höstas, hittat the smoking gun.
Bo Malmberg är professor vid Stockholms Universitet och har gått vetenskapligt tillväga, inte bara stuckit upp ett lätt fuktat finger i luften och känt efter vart (val)vinden blåser.

Det har väl inte kunnat vara så svårt att räkna ut vad som gått fel. Under slutet av 70-talet gick jag en kurs i Analytic Trouble Shooting, en speciell metod framtagen för att finna orsaken till något gått fel, alltifrån trilskande datorer, exploderande rymdraketer till rena personalärenden. Metoden gick ut på att titta på felyttringen, situationen före och situationen efter, vad som ändrats mellan före och efter och vilka rimliga orsaker som dels förklarade felet och samtidigt var kopplade till förändringen.

Friskolereformen är daterad 1992 och signerad Karl Bildt, som numera är utrikespolitisk kommentator. Högern styrde Sverige mellan 1991-1994!!

Nu till Bo Malmberg och Den Svenska Skolans Nya Geografi.

År 1990 börjar tillväxten halka efter och man utser raskt den offetliga sektorn till syndabock.
Samtidigt tittar man på skolan och börjar tro att ökad konkurrans inom skolans värld ska leda till bättre skolresultat. Dock noterar man det motsatta; mer konkurrens ger sämre resultat:
Små skillnader mellan skolor -> bättre resultat.
Stora skillnader mellan skolor -> sämre resultat.

Kan boendesegregation vara boven i dramat? Undersökningar visar att segregationen INTE har ökat och är alltså ingen förklaring.
Bo Malmber har tittat på, och gjort undersökningar av andra faktorer som pendelavstånd till skolan. Vad han finner är att priviligierade är mer benägna att pendla än underpriviligierade. Underpriviligierade (låginkomsttager, lågutbildade) är mer benägna att tro att skolan mitt i byn duger gott. Istället för ökad integration, vilket varit ett argument för reformen får den motsatt effekt.

Lite intressant är att se att välutbildade invandrare gör samma val som storstadseliten medan faktiskt småstadseliten gör samma val som de underpriviligierade – man vill egagera sig i “byskolan”.
Intervjuundersökningar med barn och föräldrar stödjer forskningsresultaten.

Vilka mekanismer ligger då bakom droppet? Varför blir barn sämre i den svenska skolan?
Den modell Bo Malmberg presnterar är att homogeniteten är orsaken. I en heterogenklass kommer de starka eleverna att dra med sig de svagare vilka har några att se upp till och inspireras av.

Jag har grävt fram lite “pressklipp” i frågan:

Studie: Det fria skolvalet ger ökad segregation (SR)
Det fria skolvalet skadar Sverige (AB)
Fria skolvalet en motor i segrationen (Bo Malmberg i Lärarnas Nyheter)
Skolvalet orsak till växande skillnader (Skolvärlden)
The changing geography of the Swedish school system (Stockholms Universitet)

Jag träffade ett par husbilsägare vid oljehamnen i söndags. De tyckte
generellt att det var trevligt att åka ner dit och fika och sitta och njuta. De
övernattade dock inte där – det är ju ett naturreservat, vilket många andra INTE
respekterade, sa de.

Så, stannade gänget över på Ursands camping då? En av camparna hade haft en
säsongsplats på Ursand men hade skippat det nu. Dels var campingen och
badplatsen fördärvad av arrendatorns jippobetonade spektakel, dels var det för
mycket väsen med grävmaskiner som drog igång 7 på morgnare och extra mycket
spring och tjo och tjim.

Ursands camping hade förändrats till det sämre. Visst hade det blivit mer
av familjekamping, men trivseln, lugnet och avkopplingen var borta.

Våra sollapande husbilsägare gjorde också en kort analys av campingläget.
Med tanke på vad en husvagn kostar idag är det med avgifter på campingplatser,
nästan lika dyrt att campa som att bo på hotell. Många väljer då husbilen
eftersom det är ett bekvämare alternativ. Den har allt: toalett, dusch, kök och
när Vägverket (trafikverket) bygger ut rastplatser längs vägarna med möjligheter
att tömma bilens latrintank blir husbilen ett bättre alternativ. Vad som fattas
är uppställningsplatser, en lagom röjd plats som inte behöver ha kök, dusch,
toaletter, affärer och kiosker utan en röjning med lite träd. Sådana platser är
det ont om och det finns ingen i Vänersborgs kommun.

I Vänersborgs kommun finns Ursand och det är inget alternativ för
husbilsägare som vill ha lugn och ro. Det är heller, sade vår vänner i
oljehmnen, inget alternativ för meddellösa barnfamiljer för där kostade allting
pengar …

… ja, utom badplatsen. fast det kanske skulle bli ändring på det med, om Bert
fick bestämma.

I Indialand, bak Himalayas rand, där händer det konstiga
saker ibland …

Jag anar nästan att den
sången handlar om Vänersborg fast här “händer” det inte saker, det “bara
blir”.

Strax efter vi flyttat hit
“bara blev” ett kungligt jaktmuseum sju gånger dyrare än planerat och ett tak
över bandyisen för 90 mille blev en tredjedels miljard …

Jag ogillar att saker och ting
“bara blir” i kommunen. Det finns sällan
planer, sällan riktlinjer eller röda trådar efter vilka man utvecklar
kommunen och nu står vi ännu en gång med något som “bara blivit”. På vems
initiativ? Och varför?

Gunnar Johansson (VD ABVB)
efterlyste just planer och riktlinjer. Kommunen borde, enligt honom (och många
andra säkert) bereda områden/tomter och sedan gå ut och bjuda ut dem. Den med
bästa konceptet fick bygga. Har man gjort så här och nu?

Det är egentligen inte det
här vi ska diskutera men jag vill nämna det ändå.

Jag ville fundera lite över
om man tillgodosett kommuninvånarnas behov av rekreation och tillgång till skog,
mark och hav. Hur passar byggnationen med gällande strandskydd
till
exempel?

. Här handlar det inte om
EN villa som ligger rejält långt från stranden utan betydligt fler. Men det
kanske är så att det är EN sak om en företagare vill bebygga naturmark, nära
sjön med MÅNGA hus och något helt annat när en privatperson vill bygga ett hus
…

“Jag hade gärna
emotsett ett omtag – GÖR OM, GÖR RÄTT – men jag hade inte
förvånats om husgrunderna redan är gjutna, så jag har inget yrkande.”

PS Jag tänkte på
en en annan visa som går ungefär “För i bakvänt land, där kan allt gå an, där är
de lika knäppa och knasiga alle man …”