Politruk

Idag var det (moral)panik i Västsverige. Angelique Hvalgren-Johansson på P4 Uddevalla … P4 Väst, bestämde sig att fylla sitt förmiddagsprogram med Sex, Erotik och Porr. Mest blev det erotik och sex.
I två timmar serverades radiolyssnare ett program som var fint balanserat och utan excesser och där man faktiskt vågade tala ur skägget.
Det handlade om en kvinnlig regissör som gjorde erotiska filmer om senaste erotikboken som slår alla försäljningsrekord – 50 shades of Grey och prat med folk på stan. Visst ja, jag höll på att missa, ett besök i en affär som säljer sexhjälpmedel och intima prylar i Uddevalla.
Inget av de två timmarnas program var speciellt iögonfallande och definitivt inte anstötligt eller besvärligt. Tvärtom här briljerade lokalradion på ett sätt som är mycket ovanligt. Programledaren Angelique jämte den kader av medarbetare som stöttat henne ska ha FEM djävligt blanka guldstjärnor för ett bra djävla program! Ändå fick programmakarna ta emot en hel del besynnerliga reaktioner från lyssnarna:

Varför gör Ni reklam för sån skit? Det är ju bara en lurendrejeribranch
som lockar till synd och koppleri mm, det är ju förbjudet. Usch!

Märkligt att folk inte kan höra en seriös diskussion om sexualitet utan att dra in porr och prostitution. Jag vet att man har funnit ett samband mellan legaliserade bordeller och trafficking och att man i Australien märkte att när man gav tillstånd till porrklubbar förlorade man totalt kontrollen, men det här är något HELT annat.

Hon är hysterisk inget seriöst längre!!
Typiskt att hon har programmet om sex o erotik.
Nej radioväst återgå till seriösa programledare o ett seriöst program håller med gubben som prata.
Är ändå ingen kärring så vrider över till p3.

Vad avses med seriösa programledare? Människor som snackar runt om ingenting, ställer självbesvarade frågor och spelar intetsägande och könlös schlagerpop. Vill vi ha ändlösa spekulationer om en ny bilfabrik som är på fallrepet?

Hur i fridens dagar kan man sända ett sånt här uruselt program??
Nu har väl Radio Väst ändå nått botten, eller?
Har man inga bättre idéer till programpunkter så lägg ner lokalradion!
Vilka
lyssnare tror ni är intresserade av glasstavar m m??? Vi är från
medelåldern och uppåt och har erfarenhet så vi behöver varken det ena
eller det andra för att fungera normalt.
Ni borde skämmas!

Jag tror många medelålders söker nya utmaningar och sätt att berika och förnya sina sexliv. Erotiken och sensualiteten är inte borta för att snoppen hänger som krukväxterna när man kommer hem efter två veckors semester och slidväggarna är torrare än Atacamaöknen.
Toleransen är inte så hög. Jag är definitivt medelålders och tycker all som handlar om människor, människors problem och lösningar på dessa ska tas upp.

Jag undrar vad det är för fel på människor som måste använda s k
“sexleksaker” för att kunna njuta av sex? Vad är det för fel när man
måste tala om det? Får man kanske orgasm av själva pratet, eller?? Som
mordbrännare, dom brassar ju inte på i ensamhet utan ute med folk i
närheten,???
Ni behöver förmodligen terapibehandling, för att nåt måste vara väldigt fel när man inte kan ha sex på normalt sätt.

Vad är normalt idag? Vad fan är normalt idag??? Och vad eller vem bestämmer hur jag och andra ska ha sex. Om det passar mig med gummikläder, massageapparater, piskor eller turkmenistanska träskodanserskor ska ingen annan komma och bestämma över mig.
Men varför tjata om sådan skit på radion? Vad tjatar man om på radion? Allehanda strunt och trams som inte lämnar några spår efter sig. Kan man diskutera Lasse Stefans i ett heltimmesprogram, intervjua någon som hoppat hopprep över Saharaöknen eller bara berätta för lyssnarna att man har rörmokare i studion kan man prata om SM-sex, benwa-kulor och intervjua folk på stan som går loss på 6-tums skinnskor.
Jaja … jag blir bara trött när jag läser och hör hur folk argumenterar … nä, de argumenterar ju inte – fel av mig!

Fan, vad irriterad jag blir när jag suttit och skrivit en lång text bara för att se den försvinna när datoråprogram drattar ner i ett stort svart hål. Så var det med det här inlägget. Mina eleganta och väl avvägda formulerar är borta med vinden; hur ska jag nu få ihop det?
Jag gör ett försök …

Borgerligheten grubblar på att låta RUT-avdraget omfatta läxhjälp medan oppositionen grubblar på förbud mot läxor. De reaktionära har ett stort djävla hål i huvudet och socialisterna har inget fattat och inget förstått.
Vad är egentligen en läxa? Ju en förberedelse till den dag då ingen bryr sig om man är med på tåget eller har ramlat av; jag avser dagen då man bedriver eftergymnasiala studier. Den som går på universitet eller högskola omfattas inte av någon curlingorganisation utan ska fixa allt själv.
Läxor handlar inte om att låta barnen fixa det hemma som inte hinns med i skolaneller för att kompensera för att något barn inte hinner med; då är det specialundervisning som gäller, inte läxor.
Läxor ska göras av barnen, inte föräldrar eller någon avdragsgill läxhjälp och syftet ska vara att ge barnen en vana att läsa och studera på egen hand, ångot som är en nödvändig när de lämnar gymnasiet och ska plugga vetenskaper som fysik, matematik, biologi eller kemi. Genusvetenskap är ingen vetenskap, det är vidskepelse.
Alltså varken högern eller vänstern har fattat detta med läxor.
Det finns ett intressant, vad som kom att bli, ett sociologisk experiment som startade som läxläsning i en Malmöskola. En kemilärare skickade med barnen hem små uppgifter i “hemkemi”. Barnen kom på, eller om det var bestämt så, att det skulle göras i grupp, alltså fick man samlas hemma hos någon och här blir det riktigt speciellt. Barnen kom från olika kulturer och hade olika hemspråk och man kom alltså att samlas hemma hos någon för att labba. Man var då tvungna att använda det enda språk man hade gemensamt – svenska. Sedan var de tvungna att ta hjälp av en vuxen – mamman i familjen. Hon hade oftast dåliga svenskakunskaper och inget socialt umgänge. Nu blev hon tvungen att hänga med i elevernas prat på svenska och fick träffa andra människor än den närmaste familjen.
Malmöläraren kom helt omedvetet att starta en lång kedja av personlig utveckling för en stor grupp människor bara för att hon delade ut en enkel läxuppgift till barnen. et här är tyvärr ett udda projekt som oväntat gav mångdubbel utdelning och som dessutom är ganska unikt. Ändå, läxor utdelade med rätt förutsättningar hör definitivt hemma i landet brunsås, men de ska fan inte förses med en skatterabatt.

I kvällstidningarna kunde man i veckan läsa, inte bara spaltmeter utan, flera sidor i rad om den försvunna skolflickan i Göteborg. Mycket av vad som skrivs handlar om skolans ansvar, att skolan inte larmade. Folk på stan tillfrågas om de har förtroende för skolorna och de har givetvis inte det. Man har låtit folk hålla sina barn hemma och sett om det kommer en larmsignal från skolorna, men inte.
Min protest, eller min åsikt, är att SKOLAN givetvis inget kan göra. Menar vi skola som i gul eller röd tegelbyggnad stående på kommunens vattensjukaste men billigaste mark? menar vi ett utbildningssystem på papper och i lagar och regler? Ingendera kan kontrollera barns närvaro och meddela hemmen att lilla Lisa eller lille Arne säkerligen plockats upp av en pedofil och är inte i skolan idag.
Skolan är nog, menar folk som inget vet eller kan, lärarna, denna pöbel som bara har att gå och köra lite matte för våra välartade småglin och sedan avnjuta tre månaders betald semester.
Jojo, lärarna ska tydligen fixa allt. Redan idag har de, trots en akademisk examen en riktig skitlön, urusla arbetsförhållanden, ofta med chefer (läs rektorer) som sitter på sin post av politiska orsaker och ska räkna pengar åt de högre tjänstemän som styr över skolorna och dikterar skolpolitikerna. Deras arbetsvecka är 45 timmar, vilka ska räcka till att planera lektioner men som oftast går åt till administration i form av utskrift av åtgärdsplaner, utvärderingar och annan kvalitetsuppföljning. Någon sa “grisen blir inte större för att man mäter den oftare”. Nu ska lärarna springa runt och räkna barnen och ringa hit och dit för att meddela att kidsen kommit eller inte kommit.
För att lösa problemet med skolbarn i förskingringen har någon kommit på att det ska lagstadgas; den mögelinfekterade byggnaden i vit mexitegel ska ringa upp Tiburtus eller Axelinias föräldrar och meddela. Efter den försvunna flickan Anna, borde en lag – Lex Anna – införas. Läter som en förskräckligt bra idé, tycker somliga.
I en insändare jag läste berättade en person om att när skribenten var liten fanns det en skolvärdinna som tog emot barnen och skickade signaler hem till föräldrarna om någon fattades. När jag var (obehörig) lärare, skrev jag en närvarorapport och lämnade in under dagen, fast då gick barnen i 7e till 9e klass.
Nej, för att undvika att Pelle Pedofil lurar med sig barn på väg till skolan krävs något annat än att ta ytterliga tid och resurser från lärarna, eller för att uttrycka det på hackerspråk:

DON’T PATCH BAD CODE – REWRITE!
Gör om – gör rätt.

Skulle skrivit något om järnrörskatstrofen i SD men avstår. I det politiskt korrekta Sverige vill det fan till att väga sin ord på guldvåg, och även då ger sig folk besväret att avsiktligt massuppfitta och ridikulisera andra för något de inte skrivit eller än mindre menat.
Jo, jag kan skriva något: Var det här en nyhet??? Hände det i helgen? Nej, det här är en två år gammal händelse. Jag anar begravda hundar i mossen.

Måste tillägga, min hjältinna i falukorvlådelandet Sverige, Tanja Bergkvist, har ändligen kommit med ett blogginlägg. De kommer sällan men är destu godare när de kommer.

Tillägg: Läraren jag hänvisade till heter Birgitta Pettersson och jobbar numera på Malmö högskola.

Av någon outgrundlig orsak gömmer reklamkanalerna undan ett amerikanskt nyhetsprogram, 60 Minutes lite här och där och sällan på tider så vanligt folk kan se det. Nu lyckades vi lokalisera det till lördag fm och såg tre inslag som handlade bland annat om Sal Khan som, för att hjälpa en kusin med skolarbetet, lade upp små filmer där han förklarade matematik på Youtube. Men efter ett tag såg han att inte bara kusinen använde hans instruktioner utan mängder av människor och detta triggade Sal att utveckla det hela. Idag är Khan Academy ett icke-vinstdrivande företag som utvecklar interaktiva läromedel som kan användas både enskilt och i skolan.
I ett 70-tal skolor i USA, de flesta i Californien har man testat Kahn Academy och resultatet verkar positivt. Skolbarnen lär sig matematik (i detta fall) i en takt som är anpassad till dem själva och lärarna arbetar mindre som föreläsare och mer som mentorer.
Bill Gates, Microsoft, hade använt Kahns metoder till sina barn och var mycket nöjd. Googles chef hyllade initiativet och menade på att stora och nydanande idéer sällan kom från etablissemanget utan från entusiaster och unga studenter. Det här låter väldigt bekant från ett föredrag, Dan Pink on Motivation, jag hörde om bonusar och hur dessa påverkade resultatet.

Min lilla fundering är, om jag kopplar ihop det som Kahn Academi gör och det Dan Pink pratade om, att de banbrytande idéer och metoder för inlärning inte alltid kommer från pedagoger och skolfolk, utan från människor som inte har direkt koppling till skola och undervisning utan befinner sig i en miljö som främjar fritt tänkande. Tyvärr tror jag inte vi kommer att se så mycket utveckling i det här landet. Med genusmaffians totalt förödande idéer om vad som ska läras ut i skolorna och hur det ska göras och kommunernas stelbenthet med rektorer som arbetar som kommunledningens räknenissar och är så främmande från pedagogisk vägledning det går att komma kopplat till en skolminister som iofs ser att det finns stora problem men tror att kepsförbud skulle ställa allt till rätta.
Jag tror att, istället för att jag obehöriga lärare, borde man kolla upp deras kompetens och se hur man skulle kunna ta hand om deras kunnande och erfarenhet; de är trots allt inte skapta och gjutna i samma form som övriga lärare.

Det är himla viktigt att vi ser över utbildningen här i Sverige. Vi tappar i kompetens och kunskap hela tiden men ingen verkar bry sig. Dags att kalla in Sal Kahn!

När
P4 Väst började sända veckans sommarpratare i repris gav tom jag upp –
“Sätt på Rix FM”, sa jag till Roger. När sedan allehanda falsksjungande
damer (nåja) med namn som Adel, Agnes, Amanda Jensen och så det där
gräsliga svenska bidrag till ECS: lalalalalalalalavv, drog jag på
hörselskydden och anmodade Peter att börja kapa plywood. Inget dränker
den där vidrigt underkvalitativa dussinmusiken så bra som plywoodsågning.
Tror INTE jag orkar lyssna ens på min kvalitetsmusik den här helgen.

Nästa vecka börjar skolorna igen. Jag fasar för att tvingas dela cykelbanan med slöa och slappa tonåringar som dräller runt och tror de är oövervinnliga. Varför skulle de annars stå kvar när jag kommer farande på min cykel. Nån gång, är jag rädd, låtsas jag förutsätta att ungarna flyttar på sig och jag ger fan i att väja.
Borde nog skriva att äldre svenskar. speciellt medelålderskvinnor i korta vita jeans är duktiga på att gå på cykelbanan och undvika att flytta på sig när det kommer cyklister. När man ringer i ringklockan, stannar de och vänder sig om, som om de vill se döden i vitögat. Någon gång var det någon som ropade efter mig, “Hej på dig, med …”. Jag borde kört av hennes lårben …

För att spara pengar till Bertilssons pissbandyhall har man stängt av fontänen i kanalen. Hur djävla dum i huvve kan man bli??? Och när det kommer till den djävla bandyhallen och de av kommunen avlönade fjantarna som skrinnar runt därinne, jagande en mikrominimal orange boll, måste tidningar och radion beskriva sin beundran gång på gång på gång. Är vi trötta på att höra om Bandyhallen, Bertilsson och IFK? JAAAAAAAAAA!!!!!!!!

Jag läste en rätt skrämmande sak, eller hörde jag. Det är lite smått spännande att se amerikanske polisserier där man ibland hänvisar till Stockholmssyndromet. Tänk att vi utfört ett stordåd i det här vesiga landet. Något annat vi är kända för är de så kallade balkongflickorna. Fast där handlade det om att polisen INTE gjorde några ansträngningar att utreda de oförklarliga olyckshändelserna.

Det känns inte mycket bättre men jag har fått vräka ur mig lite i alla fall …

Noterar med en blandning av irritation över min egen letargi och idiotin att över huvud taget starta en blogg ingen läser, att det var ganska länge sedan jag skrev, varför jag skriver något om sommarens händelser.

I mitten av juli hade min bror och en av våra kusiner ordnat med en kusinträff på Öland. Alla kusiner med fruar och förekommande fall med barn och barnbarn, utom två, samlades en helg och vi hade himla trevligt. Många av kusiner hade jag inte sett på över 40 år och jag måste säga att alla hade ändrats rejält.

Sedan åkte älskade hustrun med dotter till Ryssland i början av augusti för att träffa sin släkt. Jag var erbjuden att följa med men hade inga semesterdagar kvar att ta ut. Deras släktträff skilde sig väsentligt från min. Jag förstår att i Ryssland finns idag knappt någon medelklass, utan landet är ett 90/10-samhälle, där 10% lyckades sno åt sig, i princip, alla gemensamma värden, när socialismen kraschade. De övriga 90% har fått finna sig att hanka sig fram och när de någon gång har skrapat ihop något av värde har någon “tsar”, hete han Gorbatjov, Jeltsin eller Putin, genomfört en penningreform som flyttat småfolkets besparingar till de som redan har för mycket. Alltså har släktingarna på andra sidan Östersjön inte världens högsta standard utan lever i lite halvmisär. En del kämpar med spriten, ett sätt att döva starka känslor, andra har gett sig in i religiös mysticism (läs sekter).
Man kan ju undra varför folk inte reagerar och protesterar. Tja, det finns väl ingen sammanhållande kraft för eventuella aktioner mot den fascistiska regering som ersatt den socialistiska, om det nu är någon större skillnad. Dessutom ställer den ryska ortodoxa kyrkan upp på Putin och har i utbyte fått en lång radar som stärker dessa hycklande svartrockar som sprider religionens dövande gift.
Tänker osökt på Igor Talkovs vassa sångtexter där han berättar hur illa det står till med (dåvarande) Sovjetunionen när en av de stora arkitekterna till förfallet regerade:
Visa mig ett land … där prästerna gömmer sina KGB-ordnar under kaftanerna …
Youtube: Igor Talkov – Globus.

Kan indianerna ha trott att de gjorde världens kap när de fick en påse glaspärlor i utbyte mot Manhattan?
Jag undrar om Miljöpartiet skulle vilja jämföras med de stackars newyork-indinaerna som blev blåsta på konfekten av kluriga blekansikten. Nu riskerar ju inte Vänersborgs miljöparti att bli jagade över prärien, sakta avlivas av nedsmittade filtar eller fösas ihop i reservat i kommunen, däremot lär de ha sålt mycket av sin själ när man plötsligt överger sina ideal och stödjer mikroalliansen i Vänersborg.
Moderaterna med Kd och Fp vill ha besparingar på 1% rakt över i alla nämnder, utom gymnasienämnden som ska avvecklas (eller utvecklas eller invecklas med Trollhättan).
Man överger sitt krav på 16 miljoner till skolorna, och det efter att ha stött förslaget om att behålla kommunens småskolor, man ger upp sina förstärkningar till byggnads- och miljönämnderna för att hålla bättre koll på strandskydd och slikt.
Vad får man för detta stora offer, och STORA avsteg från sin gröna politik? Jo pengar flyttas från att utveckla kommunen (ett litet skogsområde som ingen vänersborgare lär bry sig om) till gång- och cykelvägar. men om inte jag minns fel har vi väl beslutat om GC-vägarna …

Regionen har tydligen tyckt att “primärvården” ska byta namn till “när-hälsan”, ett alldeles förträffligt namnbyte för man vet aldrig NÄR man får vård på vårdcentralerna ibland. Processen att komma fram är besvärlig; först ska man ringa till en telefonsvarare, sedan får man tålmodigt vänta på att bli uppringd och då får man bara vara tillgänglig. Sedan ska det avgöras om man får träffa en läkare.
Systemet med husläkare har ju heller aldrig fungerat utan man har oftast fått träffa olika läkare för att plötsligt veta att vald läkare har slutat.

Nu har man beslutat höja landstingsskatten igen men jag undrar vart pengarna ska gå. Till mer administration? Fler överbetalda sjukhusdirektörer som drar ner vården till ett u-lands nivå? Eller till några fler obegripliga konstprojekt?

Kan man alternativt kan kalla vården för VAR?-hälsan eller HUR?-hälsan …

Nu måste jag erkänna att jag inte följt alla turer i det här mangafallet, där en person dömdes för innehav av tecknade bilder i två instanser och som nu friats i HD med en rereservation att en av bilderna han hade i sin samling var för realistisk.
Sådana här fall ger men rysningar av flera orsaker.
Jag inbillar mig att lagen (barnpornografi-) kom till för att skydda barn och unga mot övergrepp och mot att utnyttjas och kränkas, rimligtvis bör ju allt krut läggas på personer som ger sig på barn och inte på folk som får en kick av att titta på fantasibilder.
Och vem är att titta på teckningar och bestämma om det verkligen är barnporr? Jag läste på tal om detta några rader om lagstiftarnas intentioner och blev väldigt paff. Bilder där modellerna visserligen var tillräckligt gamla men som skulle föreställa minderåriga skulle också bedömas som barnporr. Återigen, någon ska sitta och tycka och utifrån sina fördomar och åsikter avgöra om något är brottsligt eller ej.
Det här är ett solklart fall av en sorts åsiktsförtryck; människor döms för sina åsikters och tankars skull. Vibbarna från Orwells 1984 och tankepolisen känns klart och tydligt.

Jag riktiga brottslingar som skadar människor och inte dagdrömmare som som sin höjd kränker en streckgubbe.